Curlingspelande grosshandlare

Här ska berättas en liten historia om en ingift person i mitt släktträd. En ganska sentida ättling till Andreas Tysk, Elin von Hall, född 1872, gifte sig med Carl August Kronlund, född i Skövde 1865. Giftermålet ägde rum år 1894 i Göteborgs Domkyrkoförsamling. Carl August hade sedan 1882, alltså från 17 års ålder, varit anställd i den ansedda firman Aug. Abrahamsson & Co, en affär i ”korta varor”, dvs underkläder, kragar, knappar o likn. Denna affär var belägen på Östra Larmgatan 16 i centrala Göteborg. Vid tiden för giftermålet hade tiden kommit för Carl August att starta en egen firma i samma bransch. Detta skedde dock i Stockholm, dit han och Elin flyttade 1895. Det gick bra för honom. Han kallas nu grosshandlare, och så småningom flyttar familjen ut till Saltsjöbaden. Paret får två döttrar och en son. Jag fick först bilden av en korpulent herre med cigarr, som tilltalas ”grosshandlarn”, som i äldre svenska filmer. Men det visade sig att han inte riktigt stämde med den traditionella bilden av denna grosshandlare. 

När jag fortsatte googla på Kronlund, framkom det något överraskande faktum, att han var olympisk silvermedaljör i curling! Inte nog med detta. Han innehar även åldersrekordet för medaljörer vid olympiska vinterspel. År 1924, vid 58 års ålder deltar han med sitt lag i de första olympiska vinterspelen i Chamonix. De besegrade där Frankrike, som tog brons, medan Storbritannien tog guldet. Curling för herrar var alltså med som en gren i de första olympiska vinterspelen 1924, men därefter försvann curling som olympisk gren, ända till 1998, då den återkom för både damer och herrar. Detta är ju också ett kuriosum i sammanhanget. Att döma av de bilder som finns, så spelade man utomhus 1924, i rejäla ytterkläder. 

Carl August Kronlund står som nummer två från vänster

Porträtt av Carl August Kronlund, från Sveriges Olympiska kommittés hemsida

 

Att just mitt under 2014 års olympiska vinterspel hitta denna curlingspelande grosshandlare, var lite extra roligt. Han är ju inte riktigt min släkting, men närapå!

Här kan man läsa mer om både Kronlund och Olympiska spelen:
http://runeberg.org/spg/22/0091.html
http://curlinghistory.blogspot.se/2013_11_01_archive.html

Josef Modin, ett av många människoöden

Andreas Tysk har jag tidigare skrivit om, bl a i samband med vår släktforskarresa förra året. Nu följer jag hans ättlingar, och har fastnat i ett människoöde, ett av alla dessa som ter sig så tragiska, i varje fall med våra nutida ögon. Jag blir ibland förvånad över vilken bra bild man får av människornas öden, genom att "bara" läsa kyrkböcker. Egentligen är det ju mest namn och datum som står där, men dessa kan ganska lätt sammanfogas till en livsbeskrivning, som den här, om man bara har den minsta gnutta fantasi.

Josef Modin var barnbarns barnbarns barn till Andreas Tysk. Han föddes i Stockholm 1824. Han gick en militär bana, och var artillerikonstapel. Som sådan flyttade han till Härnösand, och där gifte han sig 1859 med Elisabeth Ulrika Gullström. Parets första barn, Anna Ulrika, levde i fyra månader. Året därpå fick de tvillingar, två flickor, varav den ena var dödfödd, och den andra, även hon med namnet Anna Ulrika, dog efter knappt ett år. Efter två år utan barn får paret så ytterligare en dotter, Sofia Ulrika Josefina. När denna flicka är 1½ år föds ytterligare ett barn, en son vid namn Knut Simon Theodor. Nu finns för första gången två barn i familjen. Denna glädje varar dock inte länge, för ett halvår senare dör Sofia Ulrika Josefina. Efter ytterligare ett halvår dör sonen Knut Simon Theodor, vid ett års ålder. Nu är det åter barnlöst i hemmet, men hustrun är gravid, och föder efter några månader det första barn som skulle nå vuxen ålder, sonen Frans Johan Emanuel. Efter ytterligare ca 2½ år föds parets sista barn, tvillingpojkarna Per August Helmer och Knut Axel Wilhelm.Av dessa dör den förstnämnde efter två månader, men Knut Axel Wilhelm blir det andra av barnen som uppnår vuxen ålder. Tvillingarna föds 1870, och familjen får nu leva som tvåbarnsfamilj under några år, och med minnet av de fem barn man förlorat i mycket späd ålder.

När pojkarna är 13 resp 10 år blir modern sjuk i lungsot, och dör. Det som sedan sker har jag ingen bra förklaring till. Fyra månader efter hustruns död tar Josef Modin livet av sig. Följande anteckning står i dödboken: ” Tagit lifvet af sig genom hängning.

Fans hängande död i Brudsjö skog af Säbrå Sn enl uppgift af vederb. Länsman till Kon. Befalln.”  Om det tidigare funnits föräldrar utan barn, så fanns det nu alltså två barn utan föräldrar. Varför tog Josef livet av sig, trots att han hade två pojkar, som ännu måste betraktas som barn? Var det de många förlusterna av barn som gjort honom så sårbar, att han inte klarade av att mista även hustrun? Ja, man kan ha många funderingar.

De båda pojkarna återfinns sedan hos en trädgårdsmästare Per Gustaf Modin, och jag har inte fått klarhet i om han var en släkting eller inte. Frans Johan Emanuel blir bagare, gifter sig så småningom, får inga egna barn, men två fostersöner. Knut Axel Wilhelm emigrerar till Amerika, och jag vet inget om hans vidare öden där.

Projekt antavlor

Jag har vid många tillfällen funderat över problemet antavlor, eller släkttavlor. Det finns  ju många olika modeller och idéer till sådana, men det har ändå inte gått att hitta den perfekta lösningen. Man skulle vilja ha en tavla som är både innehållsrik och informativ, men samtidigt dekorativ. Jag har läst om släktforskare som gjort tapeter av antavlor, eller haft jätterullar med handskrivna rutor som innehåller flera tusen personer. Nu till jul fick jag lust att göra några enkla presenter i form av antavlor, mest bara lite för skojs skull. Jag släppte tanken på tapeter eller jätterullar, och fastnade för att i stället göra något väldigt enkelt, som i alla fall kunde bli av. Jag hittade en gratismall på nätet (MittSläktträd.nu) som såg trevlig ut. Där rymdes visserligen bara sex generationer, inklusive mig själv, men det kan ju faktiskt räcka. Ska man ha med mer, så blir det gärna rörigt och smått, och inte så dekorativt. Man kan ju senare komplettera med ytterligare någon tavla, om det är någon gren som man har många fler generationer på. Det jag själv tyckte var roligt med denna tavla var att se den geografiska fördelningen av anorna. När man jobbar med en gren i taget, så glömmer man lätt helheten, hela den blandning av orter och landsändar som ens gener kommer ifrån. På min egen tavla ser jag nu överst till vänster orterna runt Alingsås. Där nedanför ligger Horred med omnejd, och längst ner till vänster har vi Marstrand. Till höger finns överst Skepplanda, lite längre ner Skara och Mariestad, och längst ner Tunge, som är i trakten av Lilla Edet vid Göta Älv.

I all sin enkelhet var detta ett roligt projekt. Döttrarna fick två tavlor var, en med mina anor och en med sin fars. För barnbarnen kan man ju sedan komplettera med deras resp fäders antavlor. Men visst finns väl fortfarande drömmen om den där stora jättetavlan. Kanske hittar jag någon modell för den så småningom.

Tankar på det nya året

Nu är alla helger över, ett nytt år har börjat, och jag tänker att jag ska börja ta tag i min släktforskning på allvar igen. Men på något konstigt sätt blir det mindre och mindre tid. Det är frustrerande, för det är ju detta jag verkligen vill göra. Jag gissar att det är så att mitt tempo sjunker mer och mer ju äldre jag blir, och då tar väl de vardagliga sysslorna med städning, inköp och matlagning större andel av tiden. Det känns inte som om man har oceaner av tid, bara för att man är pensionär.

Jul-och nyårshelgerna har i alla fall inneburit att den årliga uppdateringen av hemsidan har ägt rum. Det har nästan blivit en tradition, att detta ska göras, när vi ändå träffas kring helgerna, och jag har tillgång till min webmaster Karin. Själv är jag tyvärr totalt bortkommen när det gäller så komplicerade saker. Uppdateringen innebär framför allt att det gamla släktregistret byts ut mot ett nytt och aktuellt, som innehåller ändringar och nya tillkomna personer under året. Jag är nu uppe i ca 3100 personer, en ökning med ca 300 sedan föregående år. En stor del av dessa tillhör den nyupptäckta Odhelius-grenen, men i början av året tillkom också en del på farfars sida i Ödenäs med flera socknar kring Alingsås. Jag har också gått igenom länkar och litteraturlista, och gjort lite ändringar. Hela sidan börjar vara lite föråldrad, säger min webmaster, så kanske måste det till en lite mer genomgripande omarbetning så småningom.

Jag tänker nu gå vidare en bit på spåret bakåt, från Thore Odhelius och hustrun Brita Salenius. Ja, det blir väl egentligen två spår, som delar sig i ännu fler. Jag går nog så långt jag kan där. Sedan har jag planerat att gå igenom mormor Jenny Westrings hela släktregister och komplettera uppgifter som fattas. Det är nu drygt sex år sedan jag började med detta, och då hade jag bara tillgång till genline, och det fanns inte alls så sena böcker fotograferade, som det finns nu. Jag tror att Arkiv Digital kan bjuda på bättre förutsättningar, och framför allt kan jag nu få tillgång till bouppteckningar, som inte fanns tillgängliga när jag började. Jag kan nog hålla på hur länge som helst med denna gren som gäller mormor. Samtidigt som det är roligt, så är det frustrerande, eftersom jag vet att det finns mycket ogjort på de andra grenarna. Det stressar mig att jag aldrig kommer att bli färdig. Tänk om man åtminstone vore 10 år yngre!

Ja, så går mina tankar så här i början av det nya året. Snart har väl även detta år rusat iväg, och det är dags för en ny uppdatering. Något ska jag säkert ha hunnit göra, tills dess.

Magdalena Odhelius, gift Åhgren, och hennes ättlingar

Magdalena föddes som den ena i ett tvillingpar, varav båda överlevde, vilket inte var så vanligt 1773. De båda tvillingflickorna Sara och Magdalena var de sista som föddes i denna syskonskara, barn till Thore Odhelius och Brita Salenius. Lilla Sara drabbades dock vid fem månaders ålder av kopporna, vilket hon inte överlevde. Detta är i varje fall vad som anges som dödsorsak. Jag kan inte låta bli att i detta sammanhag citera vad som står om Saras begravning, i död- och begravningsboken:

”Det lilla lijket blef burit på en liten lijkbåhr giord der till, ock bars af 3 sine bröder ock en ung herre, från gården ock till kyrkan, på lijkkistan var en vacker krants, den aftogs för än jord kastades på. Dödzsiukdomen kopperna.”

Ja, det var lilla Sara, men detta skulle handla om hennes tvillingsyster Magdalena.

Magdalena bodde, liksom flera av syskonen, kvar i föräldrahemmet tills föräldrarna avled 1794-96. Jag har ingen uppgift om vart Magdalena tog vägen just efter detta, men 1804 gifter hon sig i Falköping med stadskassör Nils Åhgren. De får två barn, Rebecka 1805, som avlider vid några månaders ålder, och Lars Johan Gustaf 1806. Själv avled Magdalena redan 1810, så hon fick aldrig se sonen bli vuxen. Nils Åhgren gifte om sig 1812 med Maja Stina Tenggren, och fick fler barn med henne.

Sonen Lars Johan Gustaf Åhgren var regementsskrivare vid Skaraborgs regemente. Större delen av livet var han bosatt på Örnsjöberg i Skara. Han avled 1870, således 64 år gammal. I Johan Fredrik Odhelius krönika noteras om Lars Johan Gustaf: ”Hade goda gåfvor, men var hård och bitter, samt blef slutligen begifven på dryckenskap”. Vem vet hur han präglats av att tidigt ha blivit moderlös, och få en styvmor och nya syskon, tänker jag när jag läser sådant. Han gifte sig 1834 med Maria Christina Wallqvist, och fick sonen Gustaf Wilhelm med henne. Hustrun dog tidigt, ytterligare en sorg troligen, och sonen förblev ogift och barnlös.  Lars Johan Gustaf gifte 1841 om sig med Johanna Gustava Sofia Gallander, som levde ända till 1914, och fick med henne fyra barn:

Hulda Sofia, född 1842, gifte sig med Per Rudolf Synnerholm. Hon dog vid 30 års ålder, utan att paret fått några barn, vad jag kunnat se.

Karl Viktor Åhgren
Bild från publicistklubbens porträttgalleri 1936

Carl Sanfrid, född 1843, kamrer och kammarskrivare, var den ende av syskonen som förde släkten vidare. Han gifte sig 1871 med Hilma Oktavia Åvall, och paret fick åtta barn, varav sju nådde vuxen ålder. Hilma Oktavia avled redan 1885, då yngste sonen endast var 2 år. Denne son, Torsten, blev då fosterbarn hos Carl Sanfrids bror Bror Emil Åhgren, och hans hustru. Detta par hade inga egna biologiska barn. De övriga sex barnen, som vid moderns död var mellan fyra och tretton år gamla, blev kvar hos fadern. För hela denna barnaskara tycks det ha gått väl i livet. De har förökat sig ordentligt och bildat en stor släkt. En son blev tidningsman, en annan blev sjökapten, och en tredje järnvägstjänsteman, för att nämna några exempel. Bland ättlingarna finns bl a TV-reportern Göran Åhgren, på SVT. Jag har haft kontakt med en kvinnlig ättling till tidningsmannen Karl Viktor Åhgren, och har på så sätt fått reda på mycket om de nutida ättlingarna. Sånt är som vanligt väldigt roligt.

Bror Emil, född 1848, löjtnant och kapten, var gift med Matilda Charlotta Helena Friberger. De hade inga egna barn, men tog brorsonen Torsten som fosterbarn, som nämnts här ovanför.

Arvid Viktor, född 1849, posttjänsteman, och ogift. Under senare år bosatt tillsammans med sin mor i Falköping. Det noteras mot slutet att han är lam och oförmögen att gå, och han avlider 1903 på sjukhemmet i Skövde. Kanske hade han fått vad vi i dag kallar en stroke? En gissning från min sida bara.

Magdalena är ytterligare ett exempel på att man kan bilda en stor släkt, med många ättlingar, även om man bara har ett enda överlevande barn.

Hedvig Christina Odhelius, gift Frölich

Av Thores och Britas sex överlevande barn var de tre första söner, Johan, Anders Gustav och Christoffer. De tre yngsta var döttrar, Maria Elisabeth, Hedvig Christina och Magdalena. Det fanns också en son och en dotter som dog som barn. Detta ska handla om Hedvig Christina, nummer två av döttrarna.

Hedvig Christina, född 1769, bodde liksom systern Maria Elisabeth kvar i föräldrahemmet, Prästebolet i Valstad, så länge föräldrarna levde. När Hedvig (som jag tror hon kallades) 1796 gifte sig med löjtnant Hans Fredrik Frölich, levde modern fortfarande, men avled senare samma år. Frölich är en adlig ätt, vilket har gjort att jag kunnat hitta en del dokumentation på internet på ett smidigt sätt. Även om det är andrahandskällor, så är det väldigt bra att hitta lite trådar att dra i och kolla upp.

Vapensköld för adliga ätten Frölich nr 1280

Paret fick 1797 en son, Hans, som avled vid några månaders ålder. Dottern Hedvig föddes 1799. Hon dog ogift och barnlös vid 30 års ålder. Nästa barn, sonen Hans, föddes 1806 och blev den som förde ätten vidare. Mer om honom nedan. Hedvig och Hans Fredrik har flyttat runt en hel del i trakten, och varit svåra att följa genom husförhörslängderna, som dessutom är så slarvigt förda i de här församlingarna. Vid ett tillfälle, då de är bosatta i Eggby församling, står som anmärkning: ”Hafva aldrig medfört prestbetyg”. Detta slarv verkar ju ha varit lite typiskt för familjen Odhelius. Hans Fredrik står som löjtnant vid Skaraborgs regemente, och senare fänrik vid Skaraborgs lantvärn. Jag har väldigt dålig kunskap om vad dessa militära titlar innebar i det dagliga livet, och det måste jag nog ta reda på lite mer om. De sista åren var paret bosatta på Staversäter i Lerdala församling, och där avled de med ett års mellanrum, Hans Fredrik 1848 och Hedvig 1849.

Sonen Hans gifte sig ståndsmässigt 1843 med friherrinnan Amalia Gustava Posse af Säby. Han gick liksom fadern den militära banan. Han blev far till sju barn, varav fem nådde vuxen ålder. I motsats till föräldrarna var Hans och hans hustru bofasta på samma ställe under alla år alltifrån giftermålet och fram tills de avled, 1870, resp. 1889. De bodde på Stångsäter i Säters församling, Skaraborgs län, och där föddes samtliga barn. Jag ska nämna några av dem här:

Hilda Gustava, född 1843, gifte sig med Karl Oskar Lindeblad, som var son till en präst i Öveds församling i Skåne. Karl Oskar var kapten vid Skaraborgs regemente, men blev senare fängelsedirektör i Västerås. Paret fick tre barn som nådde vuxen ålder, varav en son anges ha varit omyndig, blind och lidit av epilepsi.

Carl Fredrik, född 1845, hade ett sorgligt öde. Han reste 1872 till Amerika, och där gifte han sig den 11 september 1876 med Hulda Olsson. Direkt efter detta bröllop begav han sig på resa till Sverige och föräldrahemmet. Det framgår inte om hustrun var med, men jag tänker mig att det var så. Det var väl rimligt att han ville presentera henne för sin familj. Jag vet ju heller inte om de tänkt återvända till Amerika, eller stanna i Sverige. Hur som helst, så kom Carl Fredrik aldrig fram till Stångsäter. Han kom dock så långt som till Skövde, men avled där plötsligt av hjärtslag, vid endast 31 års ålder. Detta dödsfall inträffade den 11 oktober, alltså exakt en månad efter bröllopet. I dödboken för Säters församling står kort och koncist ”död i Skövde under resa från Amerika till Stångsäter”. Dödorsaken anges vara hjärtslag. Hulda Olsson gifte sedermera om sig i Amerika.

Amelie Wilhelmina Christina, född 1848, gifte sig 1875 med lantbrukaren Ernst August Andersson, som var änkeman med några minderåriga barn. Paret bodde på gården Mölltorp i Säters församling, och fick fyra gemensamma barn mellan 1876 och 1884. År 1890 verkar paret ha separerat, dock utan någon formell skilsmässa. Detta år flyttar maken, med sina barn från första äktenskapet, till Skövde. Amelie flyttar med de gemensamma barnen till Stångsäter, som var hennes föräldrahem. Föräldrarna var dock inte i livet, modern avliden året före. Jag tänker att de kanske var kloka ändå, som tog steget att flytta isär, om de inte kunde leva ihop på ett bra sätt. Kanske fler skulle gjort så? Sent i livet, 1922, flyttar Amelie till Danderyd, och bor där tillsammans med en ogift son. Hon avlider där 1936, vid 88 års ålder. En av Amelies söner avled i spanskan 1918, två månader efter sitt bröllop. Ett öde liknande morbrodern Carl Fredriks. 

Lite mer om Maria Elisabeth Odhelius och Lovisa

Under några timmar i går lyckades jag reducera de tio ”försvunna” åren i Maria Elisabeths liv till sex år. Det visar sig att häradshövding Arrsenius före 1804 bodde på säteriet Viken i Falköpings landsförsamling, och redan där hittar jag Maria Elisabeth, från och med 1801. Detta år verkar hon ha kommit till Arrsenius på säteriet Viken, och sedan flyttat med detta hushåll till Munkatorp i Marum 1804. I mantalslängderna står hon genomgående med titeln hushållerska. Det tolkar jag som att hon haft en ganska god position i familjen, och tydligen har man varit nöjd med henne, eftersom hon stannat ända till 1809, två år efter häradshövdingens död.

När det gäller dottern Lovisa, ska jag också göra en liten komplettering. Jag trodde tidigare att Lovisa och modern varit samtidigt på Munkatorp, men så var det inte. Modern flyttar, som sagt, därifrån 1809. Därefter är Munkatorp bebott av en Göran Westfelt, och det är under hans tid som Lovisa är där, 1813-1815. I husförhörslängden står hon som jungfru Lovisa Odhelius, i mantalslängden står hon 1813 som pigan Lofwisa, och 1814 som pigan Lisa Odhelius. Denna mantalslängd från 1813 är alltså den första källa jag hittat som nämner Lovisa. Hon är då 18 år gammal. Här finns alltså ännu fler ”försvunna” år, men möjligheterna att hitta dessa är nog väldigt små. Kanske kunde man på den här tiden ganska lätt ”gömma” ett barn, särskilt om det fötts med anonyma föräldrar.

Vad gäller modern Maria Elisabeth har jag ännu inte gett upp hoppet att finna några fler år, men det kommer säkert att ta tid. Men kanske kan man hoppas på fler upplevelser liknande den i Skara i våras, när Jenny och jag gjorde fyndet av nedanstående anteckning, i Johan Fredrik Odhelius bok. Fyndet som slutgiltigt knöt ihop oss med släkten Odhelius.

Ur Johan Fredrik Odhelius anteckningar