onsdag 10 december 2014

Lite om Gerda Johanssons sångkarriär



Nu vet jag lite mer om farmors halvsyster Gerda Johansson, pappas ”moster Gerda”. Gerda har lämnat efter sig en tjock klippbok, med program och recensioner från några år av hennes karriär. Boken förvaras på Göteborgs stadsmuseum, och jag har tagit del av den via digitala kopior. Detta har kunnat ske tack vare en väldigt tillmötesgående bibliotekarie på museet, Pernilla Karlsson. Det är med hjälp av den boken jag gör denna lilla beskrivning.

Före 1892

Ett tidningsurklipp, signerat H.E., berättar om hennes tidiga karriär. Det framgår inte vem H.E. är, och inte heller vilken tidningen är. Här berättas i alla fall att Gerda redan i unga år sjöng vid Stora Teatern i Göteborg, under en tid då Lorens Lundgren var direktör för densamma. Exakta årtal för detta framgår tyvärr inte. Efter detta, och fram till omkring 1892, turnerade Gerda med olika sångsällskap som gav konserter både i Sverige och utomlands.

Göteborgs damtrio

Under 1892 ingick Gerda i en kvartett som kallades Göteborgs damkvartet, bildad av C. B. Hultin. Väldigt snart tycks dock kvartetten ha förvandlats till en trio, Göteborgs damtrio. De övriga två i trion var Natalie Fermeus, första sopran, och Klara Ahlberg, andra sopran. Gerda Johansson själv var alt. Hennes stämma beskrivs i många av recensionerna som ”kraftfull, djup och malmrik”. Repertoaren bestod bl a av folkvisor, samt verk av Wennerberg och Bellman. I vissa recensioner framgår dock att man kunde ifrågasätta om kvinnor skulle sjunga Bellman. Det passade sig inte att höra sånger om dryckenskap från kvinnliga läppar, tyckte någon. Damtrion åkte på turné från Ystad i söder till Östersund i norr, och dessutom besöktes Bergen i Norge. I Stockholm uppträdde de både på Berns salonger och på Gröna Lund. Exakta år för detta är svårt att utläsa ur klippboken, men det tycks ha varit en kort och intensiv period, med tyngdpunkt på 1892.

Göteborgs-duettisterna

Gerda och Ellen, som gluntsångerskor
Efter en kort period, då Gerda Johansson uppträdde med duetter tillsammans med bl a August
Westling, så inleddes det flera år långa samarbetet med sångerskan Ellen Nordström. De framförde romanser, men blev framför allt populära för sina tolkningar av Gluntarna. De uppträdde då i manskläder, som Glunten (Gerda) och Magistern (Ellen). Med detta program tycks de ha turnerat från 1893 och ända fram till 1902. Alla annonseringar och recensioner är översvallande. Så småningom annonseras de nästan enbart som ”Fröknarne Johansson och Nordström, gluntsångerskor”. Men fotografier i andra typer av scenkostymer (som kan ses i förra blogginlägget) vittnar om att de även hade annat på repertoaren. Man kan gissa att ”folkdräkterna” användes i samband med folkvisor, och de mera eleganta ljusa klänningarna vid romanssång.Vidstående bild är av dålig kvalitet, eftersom det är ett tidningsurklipp, men jag tänker att den ändå kan ge en bild av hur "gluntsångerskorna" tog sig ut.

Efter 1902

Från och med 1902 förekommer allt fler annonser och recensioner där Gerda uppträder utan Ellen, och tillsammans med andra sångare och musiker. Hur långt karriären sträckte sig går inte att avgöra, eftersom klippboken endast sträcker sig till omkring 1902. I slutet av boken har Gerda, i stället för annonser och recensioner, klistrat in diverse dikter och tänkvärda ord, klippta ur tidningar. Även handskrivna små visdomsord förekommer.

Gerda Johansson avled 1937 i Göteborgs Annedals församling, som ogift. Hennes klippbok ska jag skriva ut på papper och vårda väl. Hur hon kom att välja denna sångens bana, kommer dock fortfarande att vara något av en gåta. 

Ett stort tack till Pernilla Karlsson, som hjälpt mig att få ta del av denna guldgruva.

söndag 30 november 2014

Pappas "moster Gerda" var sångerska



Nu har jag gjort en helomvändning för att få lite omväxling. Farmors släktgren var den första jag började med som pensionär, och det är nu sju år sedan. Mycket behövde uppdateras där, eftersom det nu finns mera källor att tillgå digitalt än för sju år sedan. Det kändes lite uppfriskande att ta ett nytt tag med denna gren, efter allt harvande med Odhelius-släkten, som nu får vila lite. Farmor hade ett helsyskon och flera halvsyskon. Bland halvsyskonen fanns någon som min pappa kallade ”moster Gerda”, och hon skulle ha varit sångerska, vilket inte var så vanligt. Detta var tyvärr något som jag missat att skriva ner, så det fanns bara i mitt huvud. Även mina kusiner hade hört sin mor, min faster, tala om denna moster Gerda. I mitt huvud fanns även en uppgift att Gerda sjöng tillsammans med Blenda Nordström. Under många år har jag då och då letat på internet efter någon som helst uppgift om dessa sångerskor, men förgäves.
 
Ellen Nordström och Gerda Johansson
Gerda föddes 1859 i Göteborg som första barnet till slaktargesällen Magnus Johansson och hans hustru Josefina Sofia Olsson. Av deras sammanlagt sex barn var det Gerda, Clara och Knut Gideon som nådde vuxen ålder. När Knut Gideon var endast några månader gammal begick fadern Magnus Johansson självmord, genom att dränka sig. Åtminstone står det i husförhörslängden att det var självmord. Josefina Sofia stod nu ensam med Gerda 9 år, Clara 7 år, och minstingen Knut Gideon. Efter fem år som änka födde hon sonen Carl, och vem som är far till honom har hon inte angett. Ytterligare ett år senare gifte hon sig med min farmors far Carl Larsson, bördig från Skepplanda. Med honom fick hon först min farmor Anna 1875, och några år senare sonen Erik. När Erik föddes hade Gerda hunnit bli 20 år. 

Vad kan ha fört in Gerda på sångens väg? Det kan verkligen inte ha varit vanligt bland s k enkelt folk.Åren 1890 till 1893 var hon i Tyskland. Det kan inte heller ha varit vanligt. Det är irriterande att inte ha en aning om orsaken till något av detta. Kanske pappa hade vetat, om man frågat lite mer. I alla fall står Gerda som sångerska till yrket, i husförhörslängderna. Bortsett från vistelsen i Tyskland framlevde hon sitt liv som ogift i Haga och Annedals församlingar i Göteborg, fram till sin död 1937.

Och häromdagen fick jag äntligen ett napp när jag googlade. Det fanns något på Göteborgs stadsmuseum om Gerda Johansson och hennes sångpartner ELLEN Nordström. Det var så hon hette, inte Blenda. Jag har fått några bilder på sångerskorna, och kommer kanske så småningom även att få kopia på någon sorts skrift om dem, som finns på museet. Så nu vet jag hur farmors halvsyster såg ut, och de var faktiskt lika, även om de bara var syskon på mödernet. En ovanligt lyckad dag för en släktforskare. 

Gerda Johansson i folkdräkt
 Bildkälla: Göteborgs stadsmuseum, Personarkivet

fredag 31 oktober 2014

Fler emigranter



I förra inlägget berättade jag om den kvinna i USA, som jag hjälpte med en del forskning kring hennes familj. När detta började bli klart, hade jag fått kontakt med en annan kvinna i USA, i ungefär samma ärende.

I min forskning genom åren har jag funnit otaliga personer och familjer som emigrerat till Amerika, men enbart på sidogrenar, så jag har inte lagt ner så stor möda på att följa dem ”over there”. Familjen Hillberg, med ursprung i Marstrand, uppehöll jag mig vid i några av mina allra första blogginlägg 2009. Abraham och Sara Margareta var morföräldrar till min morfar. Namnet Hillberg dog ut på ”min” gren, eftersom Abraham Hillberg och hustrun Sara Margareta inte fick några söner som bildade familj, förutom en son, vars båda barn var barnlösa. Två döttrar till Abraham och Sara Margareta fick dock stora familjer. Dels var det yngsta dottern Ada Margareta, född 1853, och mor till min morfar. Dels var det dottern Sofia Constantia, född 1845. Sofia gifte sig med Peter Samuel Spångberg. Bland de många barnen till detta par fanns målaren Carl Alexius Spångberg, som jag lyckades följa en bit. År 2009 fanns dock inte tillgång till kyrkböcker på internet längre fram än till runt 1900, i de flesta fall. Hade man tur, kunde man sedan hitta personerna i Sveriges dödbok, och i bästa fall den vägen också hitta eventuella makar. Men när det gällde Carl Alexius och hans familj, hade det blivit alldeles stopp.

Nu dyker det alltså upp ett barnbarnsbarn till Carl Alexius Spångberg, bosatt i Texas, USA, och har massor av information om hela denna släkt, efter emigrationen. Däremot saknar hon en hel del kunskap om familjens historia i Sverige. Vi kan alltså ge varandra intressant information åt båda håll. Eftersom Carl Alexius var kusin till min morfar, så känns detta som en ”nära” släktgren, som jag är väldigt glad att få denna information om. Något som man aldrig lär få någon vetskap om, är om dessa båda kusiner kände varandra, eller åtminstone kände till varandra.

När jag nu tittar i kyrkböckerna för Fässberg (Mölndal), där jag förlorade familjen 2009, så ser jag att all information finns där om deras emigration. Carl Alexius och hustrun emigrerade 1928, och de flesta av barnen samtidigt, eller under angränsande år. Av familjens 12 barn emigrerade 10. Carl var född 1870, så han emigrerade sent i livet, och barnen var vid denna tid mellan cirka 20 och 40 år gamla. Carl Spångberg, som då hette Spongberg, avled 1963 i Malden, Middlesex, Massachusetts, USA. Anledningen till emigrationen, sent i livet, och också ganska sent i hela emigrationens historia, har jag inte fått klart för mig. Det måste jag komma ihåg att fråga min kontaktkvinna i Texas. 

Carl Alexius Spångberg, 1870 - 1963, som ung


Carl Alexius Spångberg på lite äldre dagar