torsdag 28 november 2013

Magdalena Odhelius, gift Åhgren, och hennes ättlingar


Magdalena föddes som den ena i ett tvillingpar, varav båda överlevde, vilket inte var så vanligt 1773. De båda tvillingflickorna Sara och Magdalena var de sista som föddes i denna syskonskara, barn till Thore Odhelius och Brita Salenius. Lilla Sara drabbades dock vid fem månaders ålder av kopporna, vilket hon inte överlevde. Detta är i varje fall vad som anges som dödsorsak. Jag kan inte låta bli att i detta sammanhag citera vad som står om Saras begravning, i död- och begravningsboken:

”Det lilla lijket blef burit på en liten lijkbåhr giord der till, ock bars af 3 sine bröder ock en ung herre, från gården ock till kyrkan, på lijkkistan var en vacker krants, den aftogs för än jord kastades på. Dödzsiukdomen kopperna.”

Ja, det var lilla Sara, men detta skulle handla om hennes tvillingsyster Magdalena.

Magdalena bodde, liksom flera av syskonen, kvar i föräldrahemmet tills föräldrarna avled 1794-96. Jag har ingen uppgift om vart Magdalena tog vägen just efter detta, men 1804 gifter hon sig i Falköping med stadskassör Nils Åhgren. De får två barn, Rebecka 1805, som avlider vid några månaders ålder, och Lars Johan Gustaf 1806. Själv avled Magdalena redan 1810, så hon fick aldrig se sonen bli vuxen. Nils Åhgren gifte om sig 1812 med Maja Stina Tenggren, och fick fler barn med henne.

Sonen Lars Johan Gustaf Åhgren var regementsskrivare vid Skaraborgs regemente. Större delen av livet var han bosatt på Örnsjöberg i Skara. Han avled 1870, således 64 år gammal. I Johan Fredrik Odhelius krönika noteras om Lars Johan Gustaf: ”Hade goda gåfvor, men var hård och bitter, samt blef slutligen begifven på dryckenskap”. Vem vet hur han präglats av att tidigt ha blivit moderlös, och få en styvmor och nya syskon, tänker jag när jag läser sådant. Han gifte sig 1834 med Maria Christina Wallqvist, och fick sonen Gustaf Wilhelm med henne. Hustrun dog tidigt, ytterligare en sorg troligen, och sonen förblev ogift och barnlös.  Lars Johan Gustaf gifte 1841 om sig med Johanna Gustava Sofia Gallander, som levde ända till 1914, och fick med henne fyra barn:

Hulda Sofia, född 1842, gifte sig med Per Rudolf Synnerholm. Hon dog vid 30 års ålder, utan att paret fått några barn, vad jag kunnat se.
Karl Viktor Åhgren
Bild från publicistklubbens porträttgalleri 1936



Carl Sanfrid, född 1843, kamrer och kammarskrivare, var den ende av syskonen som förde släkten vidare. Han gifte sig 1871 med Hilma Oktavia Åvall, och paret fick åtta barn, varav sju nådde vuxen ålder. Hilma Oktavia avled redan 1885, då yngste sonen endast var 2 år. Denne son, Torsten, blev då fosterbarn hos Carl Sanfrids bror Bror Emil Åhgren, och hans hustru. Detta par hade inga egna biologiska barn. De övriga sex barnen, som vid moderns död var mellan fyra och tretton år gamla, blev kvar hos fadern. För hela denna barnaskara tycks det ha gått väl i livet. De har förökat sig ordentligt och bildat en stor släkt. En son blev tidningsman, en annan blev sjökapten, och en tredje järnvägstjänsteman, för att nämna några exempel. Bland ättlingarna finns bl a TV-reportern Göran Åhgren, på SVT. Jag har haft kontakt med en kvinnlig ättling till tidningsmannen Karl Viktor Åhgren, och har på så sätt fått reda på mycket om de nutida ättlingarna. Sånt är som vanligt väldigt roligt.

Bror Emil, född 1848, löjtnant och kapten, var gift med Matilda Charlotta Helena Friberger. De hade inga egna barn, men tog brorsonen Torsten som fosterbarn, som nämnts här ovanför.

Arvid Viktor, född 1849, posttjänsteman, och ogift. Under senare år bosatt tillsammans med sin mor i Falköping. Det noteras mot slutet att han är lam och oförmögen att gå, och han avlider 1903 på sjukhemmet i Skövde. Kanske hade han fått vad vi i dag kallar en stroke? En gissning från min sida bara.

Magdalena är ytterligare ett exempel på att man kan bilda en stor släkt, med många ättlingar, även om man bara har ett enda överlevande barn.

tisdag 19 november 2013

Hedvig Christina Odhelius, gift Frölich


Av Thores och Britas sex överlevande barn var de tre första söner, Johan, Anders Gustav och Christoffer. De tre yngsta var döttrar, Maria Elisabeth, Hedvig Christina och Magdalena. Det fanns också en son och en dotter som dog som barn. Detta ska handla om Hedvig Christina, nummer två av döttrarna.

Hedvig Christina, född 1769, bodde liksom systern Maria Elisabeth kvar i föräldrahemmet, Prästebolet i Valstad, så länge föräldrarna levde. När Hedvig (som jag tror hon kallades) 1796 gifte sig med löjtnant Hans Fredrik Frölich, levde modern fortfarande, men avled senare samma år. Frölich är en adlig ätt, vilket har gjort att jag kunnat hitta en del dokumentation på internet på ett smidigt sätt. Även om det är andrahandskällor, så är det väldigt bra att hitta lite trådar att dra i och kolla upp.
Vapensköld för adliga ätten Frölich nr 1280

Paret fick 1797 en son, Hans, som avled vid några månaders ålder. Dottern Hedvig föddes 1799. Hon dog ogift och barnlös vid 30 års ålder. Nästa barn, sonen Hans, föddes 1806 och blev den som förde ätten vidare. Mer om honom nedan. Hedvig och Hans Fredrik har flyttat runt en hel del i trakten, och varit svåra att följa genom husförhörslängderna, som dessutom är så slarvigt förda i de här församlingarna. Vid ett tillfälle, då de är bosatta i Eggby församling, står som anmärkning: ”Hafva aldrig medfört prestbetyg”. Detta slarv verkar ju ha varit lite typiskt för familjen Odhelius. Hans Fredrik står som löjtnant vid Skaraborgs regemente, och senare fänrik vid Skaraborgs lantvärn. Jag har väldigt dålig kunskap om vad dessa militära titlar innebar i det dagliga livet, och det måste jag nog ta reda på lite mer om. De sista åren var paret bosatta på Staversäter i Lerdala församling, och där avled de med ett års mellanrum, Hans Fredrik 1848 och Hedvig 1849.

Sonen Hans gifte sig ståndsmässigt 1843 med friherrinnan Amalia Gustava Posse af Säby. Han gick liksom fadern den militära banan. Han blev far till sju barn, varav fem nådde vuxen ålder. I motsats till föräldrarna var Hans och hans hustru bofasta på samma ställe under alla år alltifrån giftermålet och fram tills de avled, 1870, resp. 1889. De bodde på Stångsäter i Säters församling, Skaraborgs län, och där föddes samtliga barn. Jag ska nämna några av dem här:

Hilda Gustava, född 1843, gifte sig med Karl Oskar Lindeblad, som var son till en präst i Öveds församling i Skåne. Karl Oskar var kapten vid Skaraborgs regemente, men blev senare fängelsedirektör i Västerås. Paret fick tre barn som nådde vuxen ålder, varav en son anges ha varit omyndig, blind och lidit av epilepsi.

Carl Fredrik, född 1845, hade ett sorgligt öde. Han reste 1872 till Amerika, och där gifte han sig den 11 september 1876 med Hulda Olsson. Direkt efter detta bröllop begav han sig på resa till Sverige och föräldrahemmet. Det framgår inte om hustrun var med, men jag tänker mig att det var så. Det var väl rimligt att han ville presentera henne för sin familj. Jag vet ju heller inte om de tänkt återvända till Amerika, eller stanna i Sverige. Hur som helst, så kom Carl Fredrik aldrig fram till Stångsäter. Han kom dock så långt som till Skövde, men avled där plötsligt av hjärtslag, vid endast 31 års ålder. Detta dödsfall inträffade den 11 oktober, alltså exakt en månad efter bröllopet. I dödboken för Säters församling står kort och koncist ”död i Skövde under resa från Amerika till Stångsäter”. Dödorsaken anges vara hjärtslag. Hulda Olsson gifte sedermera om sig i Amerika.

Amelie Wilhelmina Christina, född 1848, gifte sig 1875 med lantbrukaren Ernst August Andersson, som var änkeman med några minderåriga barn. Paret bodde på gården Mölltorp i Säters församling, och fick fyra gemensamma barn mellan 1876 och 1884. År 1890 verkar paret ha separerat, dock utan någon formell skilsmässa. Detta år flyttar maken, med sina barn från första äktenskapet, till Skövde. Amelie flyttar med de gemensamma barnen till Stångsäter, som var hennes föräldrahem. Föräldrarna var dock inte i livet, modern avliden året före. Jag tänker att de kanske var kloka ändå, som tog steget att flytta isär, om de inte kunde leva ihop på ett bra sätt. Kanske fler skulle gjort så? Sent i livet, 1922, flyttar Amelie till Danderyd, och bor där tillsammans med en ogift son. Hon avlider där 1936, vid 88 års ålder. En av Amelies söner avled i spanskan 1918, två månader efter sitt bröllop. Ett öde liknande morbrodern Carl Fredriks. 




torsdag 14 november 2013

Lite mer om Maria Elisabeth Odhelius och Lovisa




Under några timmar i går lyckades jag reducera de tio ”försvunna” åren i Maria Elisabeths liv till sex år. Det visar sig att häradshövding Arrsenius före 1804 bodde på säteriet Viken i Falköpings landsförsamling, och redan där hittar jag Maria Elisabeth, från och med 1801. Detta år verkar hon ha kommit till Arrsenius på säteriet Viken, och sedan flyttat med detta hushåll till Munkatorp i Marum 1804. I mantalslängderna står hon genomgående med titeln hushållerska. Det tolkar jag som att hon haft en ganska god position i familjen, och tydligen har man varit nöjd med henne, eftersom hon stannat ända till 1809, två år efter häradshövdingens död.

När det gäller dottern Lovisa, ska jag också göra en liten komplettering. Jag trodde tidigare att Lovisa och modern varit samtidigt på Munkatorp, men så var det inte. Modern flyttar, som sagt, därifrån 1809. Därefter är Munkatorp bebott av en Göran Westfelt, och det är under hans tid som Lovisa är där, 1813-1815. I husförhörslängden står hon som jungfru Lovisa Odhelius, i mantalslängden står hon 1813 som pigan Lofwisa, och 1814 som pigan Lisa Odhelius. Denna mantalslängd från 1813 är alltså den första källa jag hittat som nämner Lovisa. Hon är då 18 år gammal. Här finns alltså ännu fler ”försvunna” år, men möjligheterna att hitta dessa är nog väldigt små. Kanske kunde man på den här tiden ganska lätt ”gömma” ett barn, särskilt om det fötts med anonyma föräldrar.

Vad gäller modern Maria Elisabeth har jag ännu inte gett upp hoppet att finna några fler år, men det kommer säkert att ta tid. Men kanske kan man hoppas på fler upplevelser liknande den i Skara i våras, när Jenny och jag gjorde fyndet av nedanstående anteckning, i Johan Fredrik Odhelius bok. Fyndet som slutgiltigt knöt ihop oss med släkten Odhelius.

Ur Johan Fredrik Odhelius anteckningar

onsdag 13 november 2013

Maria Elisabeth Odhelius och hennes dotter Lovisa, mina gåtfulla anmödrar



Jag har tidigare skrivit om Maria Elisabeth, men nu ska jag försöka göra en mer sammanhängande beskrivning av hennes liv, utifrån de ganska knapphändiga fakta jag lyckats hitta. Maria Elisabeth föddes alltså 1764, som fjärde barnet till Thore Odhelius och Brita Salenius. Hon var den första flickan i barnaskaran. Som den enda i syskonskaran, har hon aldrig blivit införd i någon födelsebok, och jag vet därför inte vilket datum hon är född. Hon växer upp i föräldrahemmet i Valstad. Fadern Thore avlider 1794, och året därefter står änkan fortfarande antecknad i prästbostället, liksom barnen Christoffer, Maria, Hedvig och Magdalena. Detta enligt mantalslängderna, som det är lite ordning på. Året därefter dör även modern, och efter detta är alla borta därifrån. Det är nu det blir betydande svårigheter att följa syskonen, eftersom Valstads kyrkböcker är bland de rörigaste och slarvigaste jag sett.

Maria Elisabeth skymtar ett kort ögonblick i en husförhörslängd för Yllestad, som sträcker sig fram till 1796. Hon står då antecknad i hushållet för en major Fock. Exakt när hon kommit dit, eller när hon försvinner därifrån går inte att se. Nu får jag fylla på med min fantasi.

Ungefär ett år efter pappa Thores död, i början av 1795, flyttar Maria Elisabeth ut från föräldrahemmet. Hon är då 31 år gammal. Hon måste antagligen försörja sig på egen hand, efter faderns död. Eftersom hon är av lite finare familj, så blir hon inte piga, utan kallas Mamsell, Demoiselle och liknande. Vad jag förstår innebär det ändå en slags anställning i en familj, som då är ännu ”finare”. Som sådan återfinns hon alltså hos major Fock i Yllestad. Maria Elisabeth har levt ett skyddat liv i familjens hägn under 31 år. Nu kommer hon ut i världen, och nästan omedelbart blir hon gravid. Jag kan tänka mig katastrofen för denna prästdotter. Och vem var barnafadern? Var det någon som hon verkligen tyckte om? Var det någon form av övergrepp? Om dessa saker vågar jag inte ens spekulera. Men visst funderar man på om det kan ha varit någon av alla dessa som står antecknade i hushållet hos major Fock. Hur som helst har det inte blivit något giftermål.

Nu försvinner Maria Elisabeth ur alla dokument under ca 10 år. Det var troligen inte möjligt att försörja sig som mamsell i en familj, som ogift gravid kvinna. Sedan några år fanns den av Gustav III införda möjligheten att föda på okänd ort, och i anonymitet, detta för att minska antalet barnamord. Troligen innebar detta dock att man lämnade bort sitt barn. Maria Elisabeth verkar ha tagit sig till Göteborg, kanske med hjälp av sin familj. I december månad 1795 föder hon där sin dotter Lovisa. Vilket omtumlande år för denna familjeflicka, som levat i föräldrahemmet sina första 31 år. Ut och tjäna som mamsell, ”råka i olycka” nästan genast, bege sig till storstaden, och bli mor till en liten flicka. Det måste ha präglat henne för resten av livet.

Så småningom dyker både mor och dotter upp i Marums socken, i trakten av Skara, som mamseller hos häradshövding Arrsenius på Munkatorp. Efter att Arrsenius dött flyttar Maria Elisabeth omkring i olika socknar under några år, medan Lovisa verkar bli kvar på Munkatorp. Några år senare, 1815,  återfinns båda i Skara, hos rektor Mellroth.  Maria Elisabeth flyttar 1816 till Årnäs glasbruk i Forshems socken. Där blir hon mamsell hos glasblåsare Johann Joseph Grundel, som just blivit änkeman, och har några söner i åldern 8-12 år, förutom några äldre barn. Grundel kommer, liksom flera av glasblåsarna på Årnäs, från Böhmen, inflyttad därifrån med hustru och några barn runt 1800. Jag gissar att Maria Elisabeth blev någon sorts extramamma till de yngsta barnen, och efter två år gifter hon sig också med Grundel. Maria Elisabeth är nu 54 år gammal. Enligt alla kyrkböcker vid denna tid är hon dock endast 48 år. Efter fem års äktenskap, år 1823, avlider Maria Elisabeth på Årnäs. Flera av Grundels barn döper så småningom sina egna barn till namn som Maria, Elisabeth och Lovisa. Jag tolkar det som att Maria Elisabeth, och även hennes dotter, haft en god relation till familjen Grundel.

Årnäs glasbruk med bostadslänga omkring 1900, bild från Västergötlands museum

När Maria Elisabeth avlider har dottern Lovisa hunnit bilda egen familj med Erik Aron Westring.

Men de tio ”försvunna” åren irriterar mig mycket. Jag ska nog försöka gräva lite mer där ganska snart.

måndag 4 november 2013

Christoffer Odhelius, guldsmed och urmakare


Christoffer föddes 1762 i Valstad, som tredje barnet och sonen till Thore Odhelius och Brita Salenius. Han var den ende av sönerna som bodde kvar i föräldrahemmet, i stort sett fram till föräldrarnas död. Av mantalslängderna framgår att Christoffer, Maria Elisabeth, Hedvig Christina och Magdalena bor tillsammans med föräldrarna fram till ca 1795. Därefter bor ingen av dem kvar i Prästebolet i Valstad, som är den plats föräldrarna avlider på, 1794 resp 1796.

Var eller hur utbildningen till guldsmed/urmakare ägt rum framgår inte någonstans, utan plötsligt tituleras han bara så. Christoffer gifter sig 1795, några månader efter faderns död, med Brita Christina Åhman, dotter till komminister Peter Åhman och hans hustru Elisabeth Pihler. Enligt Johan Fredrik Odhelius krönika var hon hushållerska hos baron Fock i Bjurbäck. De är till en början bosatta i Bjurbäck. Här föds de tre äldsta barnen Gustav, Johanna Dorotea (Jeanna) och Brita Elisabeth. År 1803 flyttar familjen till Madäng Nolgården i Baltaks socken, och där föds barnen Jakob och Dina. Därefter flyttar man 1810 till Suntaks socken och flyttar runt en del där. I Suntak föds yngsta barnet Thore.

Fram till 1813 har familjen dragit sig fram, om än under fattiga förhållanden. Guldsmedsyrket var säkert inte så lukrativt på den svenska landsbygden. Inte många hade råd att ha guld eller klockor. År 1813 inträffar en katastrof för familjen. Hustrun Brita Christina, 43 år gammal, dör den 8 augusti i rödsot. Lille Thore är då endast drygt ett år gammal. Efter drygt en vecka, den 16 augusti dör även han i rödsot. Men det är inte nog med detta. Den 14 oktober dör även den knappt sexåriga dottern Dina i samma sjukdom. I dödboken för Suntak framgår att mellan juli och oktober finns ingen annan sjukdomsorsak än rödsot angiven, för de 13 personer som dör under denna period. På cirka två månader har alltså Christoffer mist hustru och två barn.

Rödsot eller dysenteri var en vanlig sjukdom i fattigsverige, och hade stark koppling till undernäring i kombination med usla hygieniska förhållanden, enligt vad jag läst mig till. Det är en svår tarmsjukdom, orsakad av bakterier eller av en sorts amöba. Det förekom epidemier, och en sådan var just 1808-13 i Sverige, då 50 000 människor dog i sjukdomen.

Efter detta  har det varit väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att följa Christoffer och barnen i kyrkböckerna. Det framgår att de flyttar till Skövde, men inte vilket år, och jag hittar dem inte i flyttlängderna. Jag vet alltså inte vad som händer förrän 1818, då jag i alla fall hittar Christoffers död i Skövde. Barnen är då mellan 14 och 22 år gamla, men jag hittar inget som visar om de bor tillsammans med fadern.

Christoffer dör alltså 17 maj 1818 i Skövde, 56 år gammal, som ”utfattig urmakare”. Bouppteckningen är nog det magraste jag någonsin sett, och den omfattar knappt en sida totalt.

År 1818, 3dje juli, förrätas Bouptekning efter aflidne urmakare Odelius hwelken efterlämnade Sig 4 barn Son Gustaf do Jakob dotter Sjanna do Britta Elisabeth deras ålder okänd och Sakerna hämtade Lite här och Lite der.

1 st Coffort med dewerse Saker
1 st Skrin med Dewerse
2 st Stolar
1 st Warkbord med et halft Skrufstä
1 st Skiärwark
1 st Sängställe fins hos Båtsman Törn

Summa 4 Riksdaler 8 skilling (jag har här utelämnat värdet av varje sak)

Uptagit och wärderat Styrker
Sköfde Som ofwan
L. Darelius

Ett av de sorgligaste ödena i Thores och Britas familj är därmed till ända. Hur jag än ansträngt mig har jag inte lyckats följa Christoffers fyra barn för att se vad de fick för livsöden. Det är oerhört irriterande, och jag kommer säkert att försöka ytterligare med detta. Det finns en anteckning av Johan Fredrik Odhelius att ”Carl dränkte sig”. Eftersom Christoffer inte hade någon son med namn Carl, undrar jag om det är Gustav som avses, men detta har jag inte lyckats få bekräftat.

fredag 1 november 2013

Anders Gustav Odhelius, häradsskrivare i Vartofta



Anders Gustav, född 1760, var barn nummer två till Thore Odhelius och Brita Salenius. I motsats till den äldre brodern, vars släktgren slutade med sonen som dog i kriget, så blev Anders Gustav anfader till en stor släkt. Detta trots att endast ett av hans tre barn bildade familj. Anders Gustav gifte sig 1785 med Maria Bånge, som var dotter till häradsskrivare Johan Bånge och hans hustru A M Hasenmyller. Första barnet, sonen Carl, var enligt Johan Fredrik Odhelius ”mindre vetande”, vilket jag tolkar som att han hade något medfött handikapp. Han levde sitt liv som fattighjon, och dog enligt dödboken ”ute på marken i Brandstorps socken”. Yngste sonen Johan Jacob, troligen kallad Jan, dog i Stockholm 1818, vid 23 års ålder. Johan Fredrik Odhelius skriver att han dog ”av vissa omständigheter”, vilket förvisso väcker nyfikenhet, men vi får inte veta mer.

Emellan dessa bröder föddes så dottern Brita Maria, som kom att sörja för återväxten. Brita Maria, född 1789, gifte sig 1818 med kyrkoherden i Odensåker Carl Magnus Theorell. Med detta par var det också så, att de fick tre barn, varav endast ett bildade familj. De båda döttrarna Maria Sophia och Johanna Laurentia gifte sig båda i 50-årsåldern och fick inga barn. Sonen Thure August, däremot, blev tillsammans med sin hustru Agda Sofia Kling anfader till en hel klan Theorell, varav några berömdheter.

Thure August Theorell gick i faderns fotspår och blev präst och kyrkoherde. Han gifte sig med Agda Sofia Kling 1857, och paret fick nio barn som alla nådde vuxen ålder. Det skulle bli en hel bok om jag skulle redogöra för alla dessa och deras ättlingar, så jag gör ett litet urval:

Hugo Gustaf Theodor Theorell, född 1859, blev ingenjör. Här ett utdrag från Wikipedia 2013 om honom.
Hugo Gustaf Theodor Theorell

”Theorells Installationskonsult AB var ett stockholmsbaserat konsultföretag som sysslade med VVS-projektering. Företaget grundades av civilingenjör Hugo Theorell 1889, då under namnet Hugo Theorells Ingenjörsbyrå. Hugo Theorell hade dessförinnan arbetat för Johan Erik Cederblom, en tidig förespråkare för centralvärme. Det centralvärmesystem som till en början projekterades var luftburen värme, luften värmdes i en kalorifär. Man förespråkade även tidigt fjärrvärme.
Theorells Installationskonsult blev sedermera uppköpt av Sweco. 2007 försvann namnet helt då namnet ändrades till Sweco Systems AB.

SWECO delar årligen ut ett energipris till minne av Hugo Theorell i form av en förgylld sk theorellventil.”

Thure Theorell, född 1861, blev läkare och var verksam som regementsläkare och bosatt i Linköping. Han var gift med Karin Emelie Armida Bill, och de fick tre barn. Ett av dessa var Axel Hugo Theodor Theorell, född 1903 och professor i biokemi vid Karolinska institutet. Han blev även nobelpristagare 1955. Här ett utdrag från Wikipedia om honom.
Hugo Theorell, son till Thure Theorell

”Axel Hugo Teodor Theorell, född den 6 juli 1903 i Linköping, död den 15 augusti 1982 i Stockholm, var en svensk biokemist samt nobelpristagare i fysiologi eller medicin.

Hugo Theorell föddes i Linköping som son till regementsläkaren Thure Theorell och Armida Bill. Han läste på Katedralskolan i Linköping, och blev sedan student vid Karolinska institutet. Han var en av Gösta Mittag-Lefflers studenter, vilket kom att påverka hans framtida karriär, eftersom det gav honom möjlighet att studera vid Pasteurinstitutet i Paris samt hos Walther Nernst i Berlin, som gav honom goda kontakter. Han doktorerade vid KI i fysiologisk kemi 1930 med en avhandling om lipoiderna i blodet. Under en tid arbetade han som Rockefellerstipendiat åt Otto Heinrich Warburg.

1932-1936 hade han tjänst som laborator i Uppsala, och utnämndes till professor och föreståndare för Nobelinstitutets biokemiska avdelning 1937. 1959 blev han professor i biokemi vid Karolinska institutet och emeritus 1970.

I sin forskning sysslade Theorell med enzymkemi samt med att ta fram antibiotika mot tuberkulos, det senare tillsammans med Hans Davide. Han var särskilt framstående med sin forskning om cellandningsferment, alkoholförbränning i levern, och myoglobin.

Theorell invaldes 1942 som ledamot nummer 898 av Kungliga Vetenskapsakademien.

1955 blev han mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina rön angående oxiderande enzymer.

Med sin hustru, konsertpianisten Margit Alenius, var han far till Töres Theorell, Klas Theorell och Henning Theorell. Vid sidan av sin vetenskapliga gärning var Theorell violinist. Han var släkt med justitieombudsmannen Sven Lorens Theorell.”

Hugo Theorell fick alltså tre söner, och alla är läkare, och i livet 2013.

Elin Augusta Theorell, född 1871, var den enda av döttrarna som inte gifte sig. Hon var under en kort period verksam som fotograf i Arboga, ca 1902-1907. Det är hon som porträtterat sin bror Hugo Gustaf Theodor, här ovan. Efter  1907 bor hon tillsammans med sin syster Malin och hennes familj och avlider i Vänersborg 1937. Under dessa sista 30 år står inget i församlingsböckerna om att hon är fotograf. Jag undrar därför om hon bara var någon sorts hembiträde hos systern, som hade sex barn.

Detta är en väldigt annorlunda gren av Odheliussläkten. Det hjälps inte att jag tänker att det är de ingifta Bånge och Theorell, som står för kraften. Anders Gustav Odhelius ärvde häradsskrivaretjänsten av sin svärfar, och därmed blev hans bana kanske mer lyckosam än syskonens. När sedan dottern gifte sig med kyrkoherde Theorell kom kanske ännu fler goda gener in i släkten. Det behöver ju förresten inte bara handla om gener. Det kan också vara goda levnadsvillkor och traditioner som ärvs. Hur som helst, så är nog detta den mest framgångsrika grenen på Thore Odhelius släktträd, åtminstone ytligt sett.