Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 5

 Åren 1908 - 1932

Fortsättning från föregående inlägg:

När det gäller den privata delen av Arvids liv på Lindholmen, kan man konstatera att familjen byter bostad 1908. De flyttar nu från Linden 2 till 2 Roten 28C. Det är just det hus man kan se på den sista bilden i föregående inlägg, som med rött tak avtecknar sig mot den blå himlen. Det ligger i hörnet av Lindholmsvägen och Verkmästaregatan, i dag med adress Lindholmsvägen 8. (Se även karta i föregående inlägg) Jag har ingen kännedom om varför denna flyttning ägde rum. Den skedde några år innan min pappa Sven föddes, och det är inget jag hört honom tala om. Själv hade han ju inte upplevt detta. Som så många gånger förr, sörjer man att man inte frågat ut sina släktingar ordentligt om sådana här saker. Pappas näst äldsta syster, min faster Märta, levde i nära 100 år, och vi träffades vid många tillfällen under årens lopp. Hon hade säkert kunnat berätta massor. Men det går nu inte att reparera, och man får vara glad att det i alla fall finns andra källor i form av kyrkböcker m m. I den här nya bostaden bor familjen kvar till 1910, så det var inte så länge. Inga nya barn föddes i familjen under dessa år, 1908-10. Den enda familjebild jag har av Arvids och Annas familj är troligen tagen omkring 1909-10, och den kan alltså vara tagen i denna bostad i 2 Roten 28C, men det finns också en möjlighet att den är tagen i deras nästa bostad.

Familjen Olausson, ca 1909. Barnen är från vänster i bild Greta, Estrid , Elsa, Märta och så lille Knut i Annas knä. En rolig sak är att den spegel som syns ovanför familjen, numera befinner sig på gästtoaletten hos min bror Anders. Den fanns i vårt föräldrahem så länge jag kan minnas tillbaka. 

År 1910 går flytten till 1 Roten 11½. (Se kartan i föregående inlägg) Det är ett mindre och äldre trähus, i motsats till de landshövdingehus de hittills bott i. Huset kallades Persberg, eller Per i Slipens hus. Det hade byggts tidigare, av Per Eliasson, även kallad Per i Slipen.  Huset ligger nära den s k Bonnabacken, även kallad Lindholmens torg. Varför de flyttade just hit vet jag förstås inte heller. Det huset är borta sedan länge, rivet 1962, och ersatt av modern bebyggelse. Läget var ungefär vid dagens Arbetaregatan 18 B. Här bodde familjen kvar till 1914, och under den tiden föddes två barn, som skulle förbli de yngsta i syskonskaran Det var min pappa Sven 1911 och min faster Lisa (Anna-Lisa) 1912. Pappa har aldrig berättat om detta boende heller, och hade troligen inga minnen av att ha bott där. Det var först när jag började släktforska, som jag insåg att familjen haft flera olika adresser på Lindholmen, och att Per i Slipens hus var det där dessa två yngsta var födda. Lisas födelse var dock inte enbart förknippad med glädje. Bara tre dagar efteråt förlorade familjen sonen Knut, 4½ år gammal. Enligt dödboken avled han på Epidemisjukhuset av polio. Den 23 juni 1912 begravdes Knut, och den 6 juli döptes Lisa. Det måste ha varit en säregen situation av blandade känslor för familjen. Och några fler barn blev det som sagt inte i denna familj.

 Min pappa Sven var vid dessa händelser drygt ett år gammal, och kom nu att bli den ende sonen i syskonskaran. Vid ett tillfälle berättade Lisa lite om syskonsituationen, och det framkom att flickorna kände sig orättvist behandlade av sin mamma. Sven fick en del förmåner, som flickorna inte fick, med motiveringen att ”Sven är ju pojk”. Som vuxen förstod Lisa innebörden av detta. Det stod antagligen för ”Sven är min ende pojk”. Kanske kände hon ett särskilt band till honom, just för detta, och kanske hade det varit annorlunda om även Knut hade överlevt.

 

Huset 1 Roten 11½ "Persberg". Bilden lär vara tagen 1909, och i så fall ska det dröja något år innan Arvid med familj flyttar in här. Annars hade det varit roligt att tänka att det är Greta och Märta som står innanför grindarna. I detta hus föddes Sven och Lisa, 1911 resp. 1912. 

Detta lilla torg kallades "Bonnabacken". Om man anstränger sig, kan man i vänsterkanten ana gaveln på Persberg. En man kommer just gående därifrån. 

 

Jämsides med dessa familjehändelser, driver Arvid sitt charkuteriföretag vidare. Någon gång före 1911 etablerar han den butik som sedan kommer att bestå i många år, och är den som vi i familjen mest hört talas om, 1 Roten 17, på Miragatan. (Se kartan i föregående inlägg) Till en början har han kvar verkstaden på 1 Roten 4B, men den verkar avvecklas senare, så det kan vara så att han samlade hela verksamheten på Miragatan. Det finns också antecknat 1921 att han har en butik på 2 Roten 28C, där familjen tidigare hade bott, men det är inget som det talats om, och kan ha varit en kortare period. Källor till detta med butiker och verkstäder är främst mantalslängderna för 1911, 1916 och 1921. Vad som händer däremellan är svårare att få grepp om.

 År 1914 sker den sista av familjens flyttningar på Lindholmen. Cirkeln sluts, och man flyttar tillbaka till Linden 2, där man först hade slagit sig ner vid flyttningen från ”stan”. Pappa var vid denna sista flyttning ca 3 år, vilket förklarar att han nog hade väldigt suddiga uppfattningar om de tidigare boendena. Det är på Linden 2 han vuxit upp och bott tills han var drygt 20 år. Vid denna sista flyttning består familjen alltså av Arvid och Anna och barnen Greta 13, Märta 12, Elsa 11, Estrid 8, Sven 3 och Lisa 2. Jag har fått uppfattningen att de nu flyttade in i en hörnlägenhet, i något av de övre våningsplanen.

Sven, fotograferad gissningsvis 1918-20. Platsen är baksidan av den nya byggnaden på Lindholmsskolan, som kallades "Mjölkflaskan". 

Sorgen är en följeslagare i familjens liv. Efter fyra år, 1918, insjuknar Elsa, då 15 år gammal, i TBC, och avlider på Kålltorps sjukhus. Efter ytterligare några år drabbas Estrid av cancer (sarcoma mediastini), och avlider på nyårsafton 1924, troligen i hemmet, 18 år gammal. Av familjens åtta barn återstår nu endast hälften. Hur kan Arvid och Anna ha påverkats av detta? Att farmor Anna beskrivits som lite kärv och tvär till humöret, kan ju ha sina orsaker. Och Arvid sägs ganska ofta ha tagit till flaskan. Det gjorde i och för sig många, och även hans bröder, men det kan ju i hans fall även ha varit en lindring av den sorg, som även han måste ha känt. Men man pratade inte så mycket om sådant på den tiden. Dessa två sista dödsfall, som ju pappa måste ha haft klara minnen av, har han visserligen nämnt, men mera som fakta, än som någon stark känslomässig upplevelse.

 Men åter till charkuteriverksamheten. Enligt min pappa Sven, så gick affärerna bra för Arvid, och han sålde mycket till inneliggande båtar i hamnen. När nu det första världskriget bröt ut 1914 så blev dessa affärer ännu mer lönande. Tydligen behövdes ändå någon form av marknadsföring bland kunderna på land. Barnen i familjen fick tillverka reklamlappar med hjälp av stämplar, och gå och dela ut dessa på Lindholmen. Det hade varit roligt att se hur de såg ut. Vi vet att det fanns åtminstone en konkurrent, Helge Larsson. Några år efter kriget figurerar de båda i en annons för fruset nötkött från Amerika. Bland de försäljningsställen i Göteborg som nämns av detta kött, finns både Helge Larsson och Arvid Olausson på Lindholmen. När det gäller detta med kyla, så får man ju tänka att det vid denna tid inte var något vanligt förekommande med kylskåp eller frysboxar, ens i butiker. I stället handlade det om någon form av isskåp. Is inköptes i fiskhamnen, och när Sven blev stor nog blev det hans uppgift att med hjälp av cykel hämta hem isen. Om det var mörkt hade han en karbidlampa på cykeln. Isen lades sedan under sågspån, och varade ca en vecka, enligt pappas berättelse. Jag tänker dock att det måste varierat med årstiden. Och varför frågade jag inte pappa hur han lastade denna is på sin cykel? Eftersom han bara nämnde cykel, så tänker jag inte att det var en trehjulig flakcykel, men det kan ju vara en möjlighet. När det gäller inköp av själva köttråvaran, i form av slaktade djur, så har pappa nämnt att det skedde leveranser från Arvids föräldrahem Lergraven, som mellan 1904 och 1928 innehades av Arvids halvbror August. Det förekom troligen även att han köpte av slaktare i Göteborg. Hur dessa transporter gick till är en sak jag också funderar på, och tyvärr glömde fråga pappa om. Det finns inget som tyder på att Arvid själv skulle ha bedrivit någon form av slakteriverksamhet.

 De äldre döttrarna fick så småningom hjälpa till i butiken, och för den äldsta, Greta, blev detta ett bestående yrke. Hon drev själv butiken på Miragatan i några år efter att Arvid dragit sig tillbaka.

 År 1932 tar Lindholmsepoken slut för familjen, bortsett från charkuteriet på Miragatan. Mer om detta i nästa avsnitt.

Fortsättning följer...