Elsa Rebecka Vingqvist, folkskollärarinna |
Den
förstfödda Elsa Rebecka blev
folkskollärarinna, och dog ogift i Borås, 90 år gammal. Nästa dotter, Sofia Wilhelmina, blev
dövstumslärarinna, och tjänstgjorde vid dövstumsskolorna i Örebro och
Vänersborg. Hon dog också ogift vid 79 års ålder. Barn nummer 3 är sonen Nils Herman. Efter studier i Skara och
Lund blev han filosofie licentiat, och tjänstgjorde som gymnasielärare på några
olika ställen, innan han vid 38 års ålder hamnade i Skara, som lektor vid
läroverket. Han gifte sig tre år senare, men paret fick inga barn, vad jag
kunnat se. Han dog i Skara, 86 år gammal. Så har vi nummer 4, Torsten Daniel. Han ägnade sig åt den
framväxande telefonbranschen, och arbetade för ett svenskt företag i Polen. Där
gifte han sig med en polsk kvinna och fick två döttrar. Han avled i Polen,
endast 42 år gammal. Döttrarna har jag inte kunnat följa, eftersom jag inte är
så hemma på forskning i Polen. Nummer 5 och 7, systrarna Maria Margareta och Astrid
Charlotta flyttade tillsammans till Hjo, där den ena blev kvar till sin död
och den andra flyttade till Skara sina sista år. De dog vid 94 resp 70 års
ålder, och vad de livnärde sig av hittar jag ingen uppgift om. Båda dog dock
ogifta. Emellan dessa båda hittar vi Gerda
Johanna, som blev sjuksköterska, och sedermera hade tjänst som ”rödakorssyster”.
Hon avled i Malmköping, Södermanlands län, 81 år gammal och ogift. Därefter har vi Hedvig Kristina, med okänt yrke, som
avled ogift i Hjo, 66 år gammal. Johan
Harald var stationsskrivare och arbetade vid olika järnvägsstationer. Han
avled ogift i spanska sjukan 1918, 36 år gammal. Karl Gustaf var militär (kapten) och gymnastiklärare. Han var även
tävlingsgymnast. Vid 60 års ålder gifte han sig med en 10 år yngre kvinna, och
några barn blev det ju inte där. Han avled 84 år gammal, i Lund. Erik Algot var ritare och ingenjör,
mestadels boende i Göteborg. Intressant nog finns han antecknad som far till en
oäkta son i Helsingborg. Sonen blev dock bara 2 månader gammal. Erik Algot
avled ogift i Horred, 67 år gammal. Sixten
Aron flyttade runt i landet som postexpeditör och postmästare, från Köping
i söder till Malmberget i norr. Avled ogift i Köping vid 84 års ålder. Axel Natanael, slutligen, var
gymnastikdirektör, verksam som gymnastiklärare i Söderhamn, när han avled 1918,
troligen i spanska sjukan, endast 29 år gammal.
Nils Herman Vingqvist, fil. lic., lektor i Skara |
Denna
syskonskara är intressant på olika sätt. Alla 13 barnen uppnår vuxen ålder,
vilket måste anses nästan unikt. Nästan alla utbildar sig på olika sätt, och
satsar på sina karriärer i stället för att bilda familj. När det gäller
döttrarna kan man förstå att de verkligen gjort detta val tidigt, och sedan
hållit fast vid det. Som gifta hade de säkert övergivit sina yrken och blivit
hemmafruar. Dock kunde man tänkt sig att sönerna i något större utsträckning
skulle ha bildat familj. Jag har funderat över om det sammanhänger med deras
egen upplevelse av att växa upp i denna jättestora familj. I så fall var den upplevelsen
kanske inte så positiv. Summan av denna möda att föda 13 barn, blev alltså två sondöttrar
i Polen, och där kan ju i och för sig finnas en rad ättlingar som är okända för
mig. Men ändå, så är det ju väldigt
magert med 3 barnbarn på 13 barn. De två som bodde i Polen kanske inte kom så
ofta på besök, och den lille ”oäkta” pojken hade de troligen inte träffat, även
om han överlevt. Inga stojande barnbarn fyllde prästgården om jularna. Såsom
varande mormor själv, tycker jag det skulle vara trist, men kanske hade
Margareta och Johan Herman Mathesius haft fullt upp med de egna barnen, och
tyckte det var skönt med lugn och ro. Men den där känslan av att livet fortsätter,
efter att man själv är borta, den fick de inte uppleva.
Makarna
avled med ett års mellanrum, 1921 och 1922. Och eftersom troligen inga
ättlingar finns i Sverige, kan jag nog utan dåligt samvete nämna familjen vid
namn.
Sixten Aron Vingqvist, postexpeditör |
(Bilderna från Svenskt Porträttarkiv)