En mörk familjehistoria i Marks härad

Cajsa Helgesdotter var dotterdotter till en av mina anfäder, Lars Jonsson i Horred. Hennes mor Anna Larsdotter hade gift sig med soldaten Helge Klar och familjen bodde från 1829 i Torestorps församling. Många av Annas och Helges ättlingar emigrerade till Amerika, och jag har haft kontakt med en kvinna i USA, June Rhodes, angående dessa.

Cajsa Helgesdotter blev dock kvar i Sverige och fick en tragisk livshistoria. Hon gifte sig 1842 med Eric Johansson i Redslegården. Några månader därefter föddes sonen Bengt Carl, som avled vid fyra månaders ålder. Året därpå föddes dottern Inga Maria, som blev ett år gammal. Under de följande åren föddes tre barn som alla överlevde, Brita Maria 1845, Johan Berndt 1849 och August 1853. När yngste sonen var sju år hängde sig fadern Eric Johansson. Anledningen till detta har jag tills vidare ingen aning om, men jag föreställer mig att det var ett trauma för både hustrun och barnen.

I följande husförhörslängder står nu att gården äges av Eric Johanssons arvingar. Brita Maria gifter sig så småningom och flyttar därifrån, men de båda sönerna blir kvar på gården. Johan Berndt gifter sig 1874 med Anna Henriksdotter och får tre barn, 1874, 1876 och 1879. August står nu som dräng, och modern som boende på undantag, men alla på samma gård. Det finns en osämja mellan bröderna, vilket senare ska komma att dokumenteras. Troligen är modern Cajsa också involverad i detta på något sätt. På kvällen den 18 februari 1881 hugger Johan Berndt kniven i sin bror August, så att han förblöder. Wernamo tidning berättar: "Emellan bröderna hade en längre tid osämja varit rådande, och vid omtalade tillfället hade Johan Berndt blifvit uppretad på brodern, derför att denne i brodrens skog hemtat ett lass ved åt deras moder, som har undantag från gården." Johan Berndt dömdes till nio års straffarbete av Marks härads tingsrätt den 23 mars samma år. Samma dag transporterades han från tingsstället i Skene till häktet i Borås av "fånggevaltiger" J. Gabrielsson. Hemma fanns hustru och tre barn, det yngsta 2 år gammalt, samt modern Cajsa.

Vad som sedan händer är mycket utförligt dokumenterat i ett förhörsprotokoll från Borås rådhusrätt. Gabrielsson berättar att Eriksson varit nedstämd under resan men inte yttrat några självmordstankar. Han blir inlåst i häktet, sedan han bett om att följande morgon få bli serverad "kokadt kaffe". På morgonen den 24 mars kommer ogifta Anna Bengtsdotter för att servera det begärda kaffet. Hon ser då genom fönstret hur Eriksson hänger livlös där inne. Hon tillkallade omedelbart Gabrielsson, som ordnade att dörren blev upplåst och ryckte ner Eriksson och lossade på snaran runt hans hals. Den visade sig bestå av hans livrem i läder som han tydligen tillåtits ha på sig i häktet. Han hade hängt den i något slags fäste till sängen. Han visade inga livstecken, "ehuru kroppen ännu bibehöll någon värme".

På detta tragiska sätt miste Cajsa båda sina söner. Vad som än ligger bakom hela historien blir jag nu mest tagen av Johan Berndts öde. Visserligen högg han ihjäl sin bror, men upplevelserna därefter med rättegång och dom måste ha varit outhärdliga för honom. Nio års straffarbete var inget han kunde tänka sig. Kanske plågades han också av det han gjort. Han kan säkert ha tagit till kniven i hastig vrede, utan någon avsikt att döda. Hur som helst så orkade han inte fortsätta livet under dessa förutsättningar. Att hänga sig var ju ett känt sätt att ta livet av sig, som även hans far hade använt. Man undrar hur det slutat om han inte tillåtits ha livremmen med sig i häktet.