fredag 22 mars 2013

Anders Odel som "Directeur wid Appreteringswärket"


Här kommer ytterligare ett kapitel om Anders Odel. Jag fortsatte att läsa i Hörnströms bok om vad som hände när Odel kom hem från sin vistelse i Paris. Nu blev det dock väldigt rörigt, och jag vet inte om jag lyckats få någon riktig bild av de återstående åren av hans liv.

Manufakturkontoret hade ju tänkt sig att nu få nytta av Odel vad gäller appretering av sidentygerna, och att det skulle visa sig lönsamt att man kostat på honom denna Parisresa. Det verkar dock tveksamt hur det blev med detta. När Odel skulle börja sin verksamhet hade han klagomål på appreteringsverkstaden som fanns, och föreslog olika förbättringar, som alla kostade en hel del pengar. Till slut ansåg han att den gamla verkstaden ändå inte kunde fylla de krav den moderna appreteringen ställde, så han föreslog byggande av ett helt nytt hus för verksamheten. Han tycks ha fått igenom alla dessa åtgärder, dock under visst knorrande från Manufakturkontoret och riksdagen. Det verkar ha varit en ständig ström från Odels sida, av nya förslag för verksamheten, och en hel del klagomål från hans sida. Han verkar t ex ha haft en ständig konflikt med sidenfabrikörerna, som bl a var missnöjda med att Odel så småningom fick monopol på appretering.

Odel hade också kritik mot sidenfabrikörerna för att deras mönster inte höll god kvalitet. Det framkommer på olika sätt att Odel var betydligt mer intresserad av mönsterritning än av appretering. Manufakturkontoret verkar dock inte ha haft så stort intresse av hans kunskaper i mösterritning, utan ville enbart använda honom som appretör. Odel kommer så småningom med förslaget att inrätta en ”ritakademi”, dvs en utbildning i mönsterritning, där han föreslår sig själv som given lärare. Här får han dock inget som helst gehör, vilket tycks ha tagit honom hårt. Han måste ha ägnat mycket tid åt den långa skrivelse där han motiverar sitt förslag om en ritakademi som ska göra att de svenska tygerna får en högre kvalitet, och detta var säkert en hjärtefråga för honom. Han blev liksom fast vid appreteringen för återstoden av sitt liv, och jag får ett intryck av att det inte var detta han drömt om.

Hörnström refererar och citerar mängder av brev och skrivelser mellan Odel och myndigheterna, och det är omöjligt att här återge alla detaljer. Jag får en bild av en man som hela tiden kämpade för att få gehör för olika förslag och förbättringar, och antagligen var han både kreativ och envis. Mycket lyckades han genomdriva, trots stora kostnader, man han fick också mycket mothugg. Samtidigt med allt detta, så fortsatte även hans litterära verksamhet, som jag dock inte har satt mig in i.

Fler kapitel finns förstås i Odels liv. Han deltog i ordenslivet i Stockholm, och han hade ett privatliv med hustru och barn, och sina övriga släktingar i Västergötland. Det får kanske bli lite mer om detta en annan gång.

fredag 1 mars 2013

Anders Odel i Paris 1748-50

Erik Hörnströms avhandling om Anders Odel är mest inriktad på Odels litterära verksamhet. För min del är kanske de stycken som handlar om hans övriga liv mest intressanta. Ett stort kapitel i Odels liv handlar om sidentillverkning.

År 1739 hade staten inrättat ett ämbetsverk som hette Manufakturkontoret. Avsikten med detta var att Sverige skulle bli mindre beroende av import av olika varor från utlandet. Bland annat ville man minska på sidenimporten. 1748 hade man dock bara en person som var kunnig i appretur* och mönsterritning, och det var behov av en "tronföljare". I detta sammanhang kom Odel in i bilden. Han uppgav sig ha viss utbildning i ritkonsten, men han behövde förkovra sig i denna, och dessutom lära sig appreteringskonsten, om han skulle kunna inträda i den svenska sidentillverkningen. År 1748 påbörjar han därför en resa till Paris, på Manufakturkontorets bekostnad. Han reser under antaget namn, Carl Nordenberg. Detta med anledning av att appreteringskonsten omgavs av mycket sekretess och hemlighetsmakeri. Han beskriver hur han varit tvungen att besöka dessa verkstäder om natten, efter att ha "sonderat och kiöpt" sig in där. Vissa dagar fick han ligga gömd utan att röra sig "så att kropp och lemmar värkte av vedermöda". Trots denna försiktighet blev han vid något tillfälle upptäckt, och hade viss möda att skaka av sig förföljarna.

I Paris förkovrar sig nu Odel i mönsterritning och skickar prover på sina färdigheter hem till Manufakturkontoret, som hela tiden förser honom med nya pengar. Även appreteringskonsten lär han sig alltså, genom detta hemliga förfarande, en sorts industriellt spionage, enligt Hörnström. Odel stannar i två år i Paris. Under denna tid tvivlar Manufakturkontoret vid något tillfälle på att det är väl använda pengar att låta honom vara kvar där. Man ber därför "svenske ministern" i Paris, Carl Fredrik Scheffer, att hålla ett öga på Odel och vad han håller på med. Scheffer har dock idel lovord för Odel, och utbetalningarna till Odel fortsätter. År 1750 menar dock Scheffer att Odel nu måste anses fullärd och kan hemkallas för att påbörja sin verksamhet i Sverige. Odel verkar inte ha något emot detta, och han anträder hemresan, som går över Berlin. I Berlin finner dock Odel att sidentillverkningen står på ett så högt plan, att han måste stanna där för ytterligare studier. Detta godkänns av Manufakturkontoret. Odel stannar sex månader i Berlin, och i oktober 1750 kommer han tillbaka till Stockholm.

Detta är så långt jag hunnit läsa, och jag ska nu fortsätta  att läsa om Odel som direktör för appreteringsverket i Stockholm. Jag återkommer om detta.

* Appretur är efterbearbetning av textila material. Den syftar på att ge bestämda egenskaper, exempelvis styvhet och glans, åt garn, tyg och trikå som är blekt, färgat, eller tryckt. Appretur kan vara mekanisk, kemisk eller en kombination av båda. (Wikipedia)