Julen har
plötsligt passerat, det är trettonhelg, och vinterkallt för första gången denna
säsong. Jul och nyår har firats med nära och kära, precis som jag vill att det
ska vara. Helgen före jul tillbringade jag, tillsammans med mina barns far, i
det tidigare nämnda skolhuset i Backa, Gällinge. Det var verkligen ett hus med
mycket atmosfär, och kommer att bli väldigt trevligt när flyttlådorna efter
hand tömts. Mycket tid tillbringades i skolsalen/vardagsrummet, där bilden av
Ruth Lundqvist och hennes elever är tagen, och vi försökte bestämma de verkliga
platserna för personerna, och griffeltavlan med anteckning om vårens
växtlighet.
Titelbladet till min lilla skrift om farmor och farfar |
Nu till ett
annat ämne. Jag har i åratal tänkt tanken ”släktbok”, men aldrig kommit fram
till hur man skulle konstruera en sådan. Man kan ju omöjligt skriva en läsbar
bok om drygt 3000 personer. Hur väljer man? Och hur hittar man någon röd tråd,
som gör det hela begripligt och läsbart, och dessutom intressant. Dessa
svårigheter har hittills alltid fått mig att släppa tanken. Som vanligt infann
den sig igen när det närmade sig jul. Det skulle vara roligt att ge döttrarna
något släktdokument, som en liten julklapp. En kväll i sängen, just innan
sömnen infann sig, hittade jag en ganska enkel tanke. ”Jag bestämmer mig för
att skriva lite om farmor och farfar, till att börja med, och planerar inte så
mycket, utan börjar bara skriva.” Det visade sig vara en ganska bra tanke. Jag
satte igång, och det flöt på utan så mycket besvär. Snart hade jag skrivit
några livs- och familjehistorier, som sträckte sig till farmors och farfars
föräldrageneration, men inte längre. Det hela lättades upp med bilder jag hade
på de aktuella personerna. Ganska snabbt hade jag en liten skrift, i enkel
form, med vanliga A4-sidor, insatta i en plastmapp. Det kändes som en framgång
i släktbokskarriären. Vid lämplig tidpunkt kan jag nu ta nästa steg, och t ex
göra något liknande om mormor och morfar, och efter hand hitta andra begränsade
avsnitt av släkthistorien, som kan fogas samman. Kanske blir det en bok till
slut, om jag hinner i min livstid.
Traditionsenligt
har nu min hemsida uppdaterats med ett nytt släktregister, och lite
uppfräschning av texterna. Cirka 300 personer har tillkommit i registret under
året, vilket ändå inte var så lite. Jag tycker att jag haft så dåligt med tid
för släktforskning, men en del blir det tydligen i alla fall.
Nu kommer
ljuset och våren, och nu får jag mycket tid att släktforska! Fan tro’t!