Lägesrapport

 

God dag igen, bloggen! Vi har inte setts på bra länge. Ett helt år av pandemi har gått sedan sist. Konstigt nog är ändå min upplevelse att tiden gått fort. Det gör den alltid numera.

Förra vårvintern jobbade jag med en av mina släktskrifter, som jag kallar dem. Den blev nog den mest omfattande hittills, och tog mycket tid och engagemang att få ihop. Jag blev rätt så nöjd med resultatet. Innan jag började med det arbetet, så hade jag hållit på ett tag att harva mig fram genom farmors släktregister, för att komplettera och rätta uppgifter, både i det digitala registret och i papperspärmen. Det har känts som något jag vill göra med alla 4 registren (farfar, farmor, morfar mormor), men det blev med tiden rätt så tråkigt, och känns som ett projekt som aldrig kommer att bli färdigt. Kanske var det som en reaktion mot detta, jag tog itu med den här skriften. Kanske kommer jag att lägga ut delar av den här på bloggen, så småningom. Så kan det bli några inlägg som inte kostar så mycket möda. Emellertid, så blev inte så mycket gjort efter denna skrift. Det blev vår och sommar, och en del andra aktiviteter, utomhus och med avstånd! 

 

Titelsidan på skriften om morföräldrarna och deras historia

När hösten infann sig, fanns det noll intresse och sug efter att fortsätta med detta rättande och kompletterande. Samtidigt känner jag inte heller det enorma suget just nu, efter att forska mera bakåt i tiden. Det beror kanske på att jag kommit av mig lite, men det är väl också så att jag faktiskt kommit ganska så långt, och börjar bli lite nöjd med det. Så vad har jag då gjort under denna höst och vinter?

Det kom en idé i mitt huvud att jag skulle förära min partner en släkttavla i julklapp, för övrigt en likadan som jag hade gett dottersonen i studentpresent. Både mina döttrar och exmaken har också fått sådana, för några år sedan. Jag har hittat en gratismall på nätet, som jag tycker är ganska dekorativ, även om de bortersta generationerna blir lite små. Den har några år på nacken, och jag fick trixa lite innan jag kom på hur jag skulle fylla i den, men sedan är det väldigt lätt. Jag påbörjade detta projekt redan i september. En del forskning kring den släkten hade jag redan gjort, så mycket var bara att skriva in i rutorna. Men nu vaknade släktforskaren i mig till liv ordentligt! Bara namn och årtal i rutor? Vad säger det honom, och eventuella andra släktingar? Nej här gäller att göra ett ordentligt släktregister i Min Släkt, och så kan man komplettera tavlan med personakter ur släktregistret. Så blev mina tankar nu. 

 

Så blev tavlan. Mall från MittSläktträd.nu

Ja, inget blev väl som tänkt, egentligen. Jag hade dock lyckats tända min lust för släktforskningen igen, precis som för många år sedan, när jag gav mig i kast med en annan ”ny” släkt, vid en annan svacka jag hamnat i. Så det är alltså svaret på vad jag gjort i höst och vinter. Jag har dock fått lägga ambitionsnivån lite lägre än när det gäller mitt eget släktregister. Anfäder och anmödrar, och en syskongeneration framåt. Det får räcka. Det är roligt om det blir klart medan vi båda är i livet. Men det är fascinerande hur lätt det är att återigen fångas in i en släkthistoria, som inte behöver vara ens egen. Nu har jag alltså hamnat i några byar i södra Jämtland, bland bönder, dragoner, fältjägare och andra. Det känns annorlunda, på ett svårbeskrivet sätt. Och alla män heter Esbjörn, Göran, och Jöns, om man överdriver en aning. Det gör att man måste vara petnoga med vem som är vem. Jag har en del exempel på detta, som kanske kan komma i något framtida inlägg. Nu känner jag igen mig själv igen. Kan sitta i två dagar, för att ta reda på vart en enda människa tog vägen. Och när man precis tänker ge upp, så löser det sig! Det är så här det ska vara. Den här kryddan behövs verkligen i denna trista pandemitid, som jag tvivlar på någonsin ska ta slut.