När detta
var klart, och efter en liten glasspaus, för att komma ur de heta och ganska
dammiga lokalerna, så frågade vi bibliotekarien om det kunde tänkas finnas
något mer som anknöt till våra intressen. Han dök ner i källaren och återkom
med en till lika stor bokhög. Det visade sig vara Olof Sundholms anteckningar
om delvis samma släkter. Nu har jag sett att Warholm även har med dessa i sina
underlag till herdaminnet. Troligen har även denne Sundholm anknytning till vår
släkt, fast jag vet inte exakt hur. Olof Sundholms anteckningar måste vara
betydligt äldre, eftersom han dog 1819. Då var Johan Fredrik Odhelius bara ett
litet barn. Sundholms upplägg är lite annorlunda. I stället för att utgå från
församlingar, så utgår Sundholm från släkter. En rubrik är således ”Odhelier”,
och en annan ”Billmarker”. Två släkter som är synnerligen intressanta för oss.
Billmarkssläkten kan dessutom knappast sägas vara en prästsläkt, så den har vi
inte sett i J F Odhelius böcker alls. Att se denna redogörelse för
Billmarkssläkten fick hjärtat att klappa lite extra, eftersom vi där enbart har
vår egen forskning att gå på, fram tills nu. Då ger det en extra kick att se
det man själv med möda fått fram, stå här på pränt, nerskrivet för ca två
hundra år sedan. Det visar sig också att det fattas en del uppgifter hos
Sundholm, och delvis beror detta förstås på att många av personerna då ännu
inte var födda.
Här har vi just fått fram Sundholms böcker |
Skara
biblioteks forskaravdelning är en guldgruva för oss som släktforskar i
Skaraborg. Den som ännu inte upptäckt detta, rekommenderas att göra ett besök.
Om det är något speciellt man är intresserad av är det ett tips att maila
avdelningen om detta i förväg. Vi har också bokat tid för våra besök. Då finns
en plats redo i biblioteket, där man kan slå sig ner och jobba.
Egentligen
skulle jag nu vilja läsa igenom varenda en av boksidorna, både hos Odhelius och
Sundholm, och kolla av mot mina egna uppgifter, och komplettera där det behövs.
Det känns dock som ett stort och tidsödande arbete, som inte alldeles
omedelbart kommer att bli gjort. Det eviga dilemmat, det finns alldeles för
mycket kvar att göra!
På vägen
till Skara passade vi på att besöka Suntaks gamla kyrka. Bild på kyrkans
exteriör finns i föregående inlägg. Vi blev väldigt besvikna att den inte var
öppen! Information fanns utanför om allt vackert som fanns att se där inne, men
det kunde vi alltså inte göra.
Efter
Skarabesöket blev det middag och övernattning vid Läckö slott, och kraftsamling
inför nästa dag.