Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 2

Åren 1896 - 1899

Fortsättning från föregående inlägg:

Verksamheten med Dafgårds charkuteri och dess personal rullar på något år. Efter hand utvecklar tydligen Ernst Dafgård och pigan Sofia Nygren (som jag kallar henne för enkelhetens skull) en något närmare relation än som bara arbetsgivare och anställd. Tidigare under året återfinns de båda boende på Sillgatan 57 i Göteborg, så att de nu båda hamnat på Andra Långgatan är nog inte en slump. Kanske hade de inte planerat att bli föräldrar och bilda familj just nu, vid 20, resp 19 års ålder, och med en relativt nystartad charkuteriverksamhet. Men nu blir det ändå så. Sofia blir gravid på hösten 1892, bara ett år efter Ernsts övertagande av charkuteriet. Att det är Ernst som är fadern, verkar det inte vara några tveksamheter om. 

Nu har det alltså ganska snabbt blivit ett nytt läge. Att som ensamstående yngling försörja sig på sin charkuterihandel är en sak. Att bilda familj, och få ytterligare munnar att mätta är lite annat. Det ställer lite andra krav både på bostad och inkomster. Allt detta diskuteras troligen med Ernsts familj i Vänersborg. Lösningen blir att Ernst och Sofia lämnar charkuteriet, och reser (sannolikt med båt) till Ernsts födelsestad Vänersborg, och flyttar där in i samma hus som Ernsts föräldrar. Här finns nog bättre försörjningsmöjligheter i familjens verksamhet i samma bransch. Säkert också bättre alternativ vad gäller boende. Ernst och Sofia gifter sig i Vänersborg i juni 1893, och i juli föds deras son Oskar Ernst. Därmed är Ernst Dafgård ute ur historien om min farfar Arvid. 

Jag har tyvärr inte lyckats hitta några uppgifter om vad som händer med Dafgårds (f d Lieps) charkuteriaffär sedan han själv lämnat både affären och Göteborg bakom sig. Det finns flera personer med titeln handlande boende i huset, men inget är nämnt om just en charkuterihandel. Om ingen fanns som ville överta verksamheten, så lades den kanske helt enkelt ner. Detta återstår att forska om. Hans anställda charkuteriarbetare, Aron, Arvid och Otto, flyttar från fastigheten inom de närmaste åren, först Aron 1894,sedan Arvid 1896 och Otto 1897. Pigan Ester Emilia Fredriksson flyttar 1896. Alla medarbetarna i Dafgårds kortlivade charkuteri spreds således ut åt olika håll, och efter 1897 var ingen av dessa kvar på Andra Långgatan. 

Därmed är det dags att fokusera på farfar Arvid, och hur han gick vidare i livet. Arvid bor alltså kvar i huset på Andra Långgatan till 1896, då han är 21 år gammal. Under de år som gått sedan han flyttade från föräldrahemmet i Skallsjö till Göteborg som 16-åring, har han förstås mognat en del, och blivit vuxen. Under de följande 8 åren, då han bor kvar på ”stadssidan” om älven, så är hans yrkesbeteckning charkuteriarbetare. Jag tolkar det som att han har anställning hos någon eller några charkuterihandlare, och charkuterier fanns det nog många, liksom andra butiker i livsmedelsbranschen, i en tid då man inte kunde förvara så mycket mat i hemmen. En enda arbetsgivare finns nämnd, där han arbetade en kort tid 1899-1900. Det var en slaktare Rydén vid Skeppsbron. Under den korta tiden står Arvid också som boende där. 

Men om vi nu går tillbaka till 1896, så flyttar Arvid detta år från Andra Långgatan till Pilgatan 20 i Haga, ett hörnhus mot Husargatan. Man får väl förmoda att en bostad för en ung ensamstående man i Arvids situation vid den här tiden var liten och enkel. Jag tänker mig någon form av enrumsboende, med eller utan kokmöjlighet. Det var säkert inte heller ovanligt att dela med någon, för att göra det hela billigare. Hur det såg ut just för Arvid, vet jag ju inte. Däremot tror jag mig förstå att detta boende innebar en ny vändpunkt, som blev avgörande för hans fortsatta privata liv. Det känns rimligt att anta att det var här han träffade sin tillkommande, min farmor Anna, eftersom hon bodde bara snett över gatan, på Pilgatan 21.

Fortsättning följer...

Hörnet av Husargatan och Pilgatan 1960. Man ser Husargatans sträckning norrut, och Pilgatan som korsar här. Mannen kommer från den del av Pilgatan där både Arvid och Anna bodde. Om det såg ut så här 1896 vet jag dock inte. Och någon bild på just de fastigheter där de bodde har jag inte hittat. Här har de dock med säkerhet gått en hel del. 
(Bildkälla: Carlotta)

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 1

 

Lite kort om familjebakgrund och den första kontakten med charkuterivärlden

Det är dags att försöka sammanfatta lite om det vi hittills vet om farfars familjebakgrund, och hans flyttning och första år i Göteborg. Dock känns det svårt att göra detta utan att samtidigt beröra den del av charkuterinäringen i Göteborg, som kom att bli avgörande för farfars hela fortsatta yrkesliv. Hur hamnade han där? Det kommer att bli lite bakgrundshistoria som innefattar både farfars äldre bror, och en viss ung man vid namn Dafgård, vars släktingar fortfarande är kändisar i livsmedelsbranschen. (En brorson till Ernst Dafgård, Gunnar Dafgård, startade det nuvarande företaget.) Några glimtar från det sena 1800-talets Göteborg kommer det att bli, som inledning till farfars liv.

Min farfar Arvid Olausson föddes och växte upp på gården Lergraven i Skallsjö församling, som ligger mellan Göteborg och Alingsås. Syskonskaran han föddes in i var väldigt stor, även om några av de äldre halvsyskonen var utflugna. Hans far Olaus Eriksson blev far till 14 barn, med två olika hustrur. Av dessa 14 var Arvid nummer 11, när han föddes 1875. I denna faderns andra barnkull om 7 barn, fanns en flicka och resten pojkar. Systern var sjuklig och flyttade aldrig hemifrån. Den yngste brodern dog som spädbarn. Återstår alltså 5 pojkar, som alla kom att bli charkuterister för längre eller kortare tid, och på olika platser i landet. En av Arvids bröder, Aron, var född 1871. Det var troligen han som kom att spela en avgörande roll när Arvid tog steget in i charkuteribranschen i Göteborg.

Aron bor kvar hemma på gården till 1889, då han alltså är 18 år. Det är hög tid för honom att flytta hemifrån och försörja sig själv. Tidigare generationer av ungdomar har oftast flyttat inom den egna eller närliggande socknar, och haft tjänst som drängar eller pigor, tills de gifte sig. Men nu förändras tiderna. Kommunikationerna har förbättrats. Storstäderna drar till sig mycket folk från omgivande landsbygd, eftersom den begynnande industrin behöver arbetskraft. Som en följd av detta ökar också behovet av service till den ökande befolkningen, mat och bostäder  t ex. Ingen av Arvids helbröder blir kvar i hemsocknen. Lergraven övertas så småningom av en av halvbröderna i faderns första äktenskap. Aron flyttar således till Göteborg år 1889.

Om Aron har kontakter i Göteborg, eller bara räknar med att klara sig på egen hand, förtäljer inte historien. Han får i alla fall en bostad på Husargatan, och står då antecknad som arbetare. Han flyttar dock redan samma år till Magasinsgatan 3. Där finns en charkuterihandlare som heter August Eliasson, och i mantalslängd för 1890 återfinner vi Aron som tjänare hos honom. Året därefter, 1891, flyttar två andra unga män in på samma adress. Det är Ernst Dafgård, från Kristine församling, men född i Vänersborg, 19 år gammal, samt Otto Carlsson Brodd, från Långared, 25 år. Troligen blir även dessa anställda hos August Eliasson, även om det inte är alldeles klart uttryckt i församlingsboken. Vi får alltså tänka oss att charkuterihandlare August Eliasson driver sin charkuterihandel på Magasinsgatan, med bl a dessa tre som anställda, Aron Olausson, Dafgård och Brodd. Så är situationen i början av 1891, men det blir inte så långvarigt.

Vid samma tid driver Carl Jens Fredrik Liep charkuterihandel på Andra Långgatan 4 B. Denna fastighet ligger i ett område runt Linnégatan, som vid den här tiden var ganska nybyggt med moderna stenhus, och hade en hästspårvagnslinje dragen mitt i gatan. Troligen har Liep haft sitt charkuteri i någon annan fastighet tidigare, eftersom han enligt annonsen bedrivit sin verksamhet i 18 år. Av någon anledning säljer nu Liep sitt charkuteri, och annonserar ut detta i dagspressen.

 

Som framgår av annonsen övertar nu den 19-årige Ernst Dafgård denna rörelse, på hösten 1891. Dafgård tillhör en familj av slaktare och charkuterister i Vänersborg, men hur mycket erfarenhet han har av att själv driva charkuterihandel är väl lite oklart, med tanke på hans ålder. Han får nu med sig Aron och Otto, som kommer att arbeta som anställda hos honom på Andra Långgatan, där de också bor alla tre. Även pigorna Sofia Bernhardina Elisabeth Nygren och Ester Emilia Fredriksson är anställda hos Dafgård och bor i huset. Jag vet ju inte alls hur de bodde, mer än att de bodde i samma hus som charkuteriet. Dafgård hade ju fyra anställda, två charkuteriarbetare och två pigor. Jag utgår från att det var han som ordnade att alla dessa hade husrum. Kanske hade han någon lägenhet i huset, där de delade på rummet/rummen? Jag kan inte undgå att fantisera lite om hur livet såg ut för dessa ungdomar där på Andra Långgatan. Vad gjorde de när de var lediga? Här kan man åter bara gissa. Alkoholkonsumtionen rent allmänt var hög vid denna tid, och bestod mest av brännvin. Jag vet att åtminstone i Arons syskonskara var man inte direkt några nykterister Jag kan tänka mig att det var rätt så livat, både hos Dafgård, och i huset och området om helgerna.

Dafgård ser tydligen ljust på framtiden för sin affär. Efter bara någon månad anställer han ytterligare en charkuteriarbetare. Det är i detta skede som farfar Arvid kliver in i historien.

Arvid är nu 16 år, där hemma på Lergraven i Skallsjö. Hans äldre bror Aron arbetar på Dafgårds charkuteri i Göteborg. I november 1891 finner vi plötsligt även Arvid arbetande i samma charkuteri och boende i samma hus. Hur gick detta till? Kanske berättade Aron för Dafgård om sin bror därhemma, som skulle behöva flytta hemifrån och söka arbete, och kanske sa Ernst Dafgård, att de kunde behöva en man till i affären. Och kanske var Arvid, med sina 16 år, inte så dyr i lön. Hur nu än resonemangen kan ha gått, så blev ändå resultatet detta. De är nu fyra unga män och två pigor arbetande i charkuteriet. Yngst av dem alla är Arvid med sina 16 år. Här tycks Arvids fortsatta liv avgöras, eftersom han kommer att ägna hela sitt återstående yrkesliv åt charkuteriverksamhet.

 

Fortsättning följer…

Andra Långgatan 4B i nutid. (Bild från Google Earth) Det finns lite olika uppgifter om husets byggår, men som jag tolkar det hela, så är huset byggt strax före Dafgårds övertagande av charkuteriet. Jag tror alltså att det med största sannolikhet är samma hus som fortfarande finns kvar. Det går lätt att föreställa sig ett charkuteri innanför det röda skyltfönstret. Portarna såg säkert annorlunda ut på den tiden. 

 

 

Sovande blogg...

 

Nu har det varit Törnrosasömn här, inte i hundra år, men väl i över ett år. Det har dock inte stått helt stilla på släktfronten. Speciellt under den gångna våren, har min bror och jag bedrivit en del spännande forskning kring vår farfars och hans familjs historia. Det har varit en blandning av släkt- och hembygdsforskning, kan man säga. Det är roligt att forska tillsammans som syskon. Ibland har det blivit lite stiltje, men är man två, så är det större chans att någon hittar någon ny tråd att dra i, än om man är ensam. Och så är man igång igen. Man upptäcker att det är lika lätt att fångas av släkthistorien i de närmaste generationerna, som i de lite mer svårtillgängliga generationerna på 1600- och 1700-talen. Allt har sin tjusning, men kanske på lite olika sätt. Det börjar nu bli läge för att skriva ihop våra fynd till något läsligt. Egentligen är det två historier, som går in i varandra, historien om farfar och hans familj, och historien om stadsdelen Lindholmen i Göteborg. Man får väl fundera över hur man ska bena ut detta rent språkligt, så att det inte blir rörigt. Det finns alltid jobb att göra. Jag hoppas att det vi jobbat med ska kunna sätta lite avtryck även i denna blogg. Man får se! 

Glad höst!