Magdalena Odhelius, gift Åhgren, och hennes ättlingar

Magdalena föddes som den ena i ett tvillingpar, varav båda överlevde, vilket inte var så vanligt 1773. De båda tvillingflickorna Sara och Magdalena var de sista som föddes i denna syskonskara, barn till Thore Odhelius och Brita Salenius. Lilla Sara drabbades dock vid fem månaders ålder av kopporna, vilket hon inte överlevde. Detta är i varje fall vad som anges som dödsorsak. Jag kan inte låta bli att i detta sammanhag citera vad som står om Saras begravning, i död- och begravningsboken:

”Det lilla lijket blef burit på en liten lijkbåhr giord der till, ock bars af 3 sine bröder ock en ung herre, från gården ock till kyrkan, på lijkkistan var en vacker krants, den aftogs för än jord kastades på. Dödzsiukdomen kopperna.”

Ja, det var lilla Sara, men detta skulle handla om hennes tvillingsyster Magdalena.

Magdalena bodde, liksom flera av syskonen, kvar i föräldrahemmet tills föräldrarna avled 1794-96. Jag har ingen uppgift om vart Magdalena tog vägen just efter detta, men 1804 gifter hon sig i Falköping med stadskassör Nils Åhgren. De får två barn, Rebecka 1805, som avlider vid några månaders ålder, och Lars Johan Gustaf 1806. Själv avled Magdalena redan 1810, så hon fick aldrig se sonen bli vuxen. Nils Åhgren gifte om sig 1812 med Maja Stina Tenggren, och fick fler barn med henne.

Sonen Lars Johan Gustaf Åhgren var regementsskrivare vid Skaraborgs regemente. Större delen av livet var han bosatt på Örnsjöberg i Skara. Han avled 1870, således 64 år gammal. I Johan Fredrik Odhelius krönika noteras om Lars Johan Gustaf: ”Hade goda gåfvor, men var hård och bitter, samt blef slutligen begifven på dryckenskap”. Vem vet hur han präglats av att tidigt ha blivit moderlös, och få en styvmor och nya syskon, tänker jag när jag läser sådant. Han gifte sig 1834 med Maria Christina Wallqvist, och fick sonen Gustaf Wilhelm med henne. Hustrun dog tidigt, ytterligare en sorg troligen, och sonen förblev ogift och barnlös.  Lars Johan Gustaf gifte 1841 om sig med Johanna Gustava Sofia Gallander, som levde ända till 1914, och fick med henne fyra barn:

Hulda Sofia, född 1842, gifte sig med Per Rudolf Synnerholm. Hon dog vid 30 års ålder, utan att paret fått några barn, vad jag kunnat se.

Karl Viktor Åhgren
Bild från publicistklubbens porträttgalleri 1936

Carl Sanfrid, född 1843, kamrer och kammarskrivare, var den ende av syskonen som förde släkten vidare. Han gifte sig 1871 med Hilma Oktavia Åvall, och paret fick åtta barn, varav sju nådde vuxen ålder. Hilma Oktavia avled redan 1885, då yngste sonen endast var 2 år. Denne son, Torsten, blev då fosterbarn hos Carl Sanfrids bror Bror Emil Åhgren, och hans hustru. Detta par hade inga egna biologiska barn. De övriga sex barnen, som vid moderns död var mellan fyra och tretton år gamla, blev kvar hos fadern. För hela denna barnaskara tycks det ha gått väl i livet. De har förökat sig ordentligt och bildat en stor släkt. En son blev tidningsman, en annan blev sjökapten, och en tredje järnvägstjänsteman, för att nämna några exempel. Bland ättlingarna finns bl a TV-reportern Göran Åhgren, på SVT. Jag har haft kontakt med en kvinnlig ättling till tidningsmannen Karl Viktor Åhgren, och har på så sätt fått reda på mycket om de nutida ättlingarna. Sånt är som vanligt väldigt roligt.

Bror Emil, född 1848, löjtnant och kapten, var gift med Matilda Charlotta Helena Friberger. De hade inga egna barn, men tog brorsonen Torsten som fosterbarn, som nämnts här ovanför.

Arvid Viktor, född 1849, posttjänsteman, och ogift. Under senare år bosatt tillsammans med sin mor i Falköping. Det noteras mot slutet att han är lam och oförmögen att gå, och han avlider 1903 på sjukhemmet i Skövde. Kanske hade han fått vad vi i dag kallar en stroke? En gissning från min sida bara.

Magdalena är ytterligare ett exempel på att man kan bilda en stor släkt, med många ättlingar, även om man bara har ett enda överlevande barn.