Nu vet jag lite mer om farmors halvsyster Gerda Johansson,
pappas ”moster Gerda”. Gerda har lämnat efter sig en tjock klippbok, med
program och recensioner från några år av hennes karriär. Boken förvaras på
Göteborgs stadsmuseum, och jag har tagit del av den via digitala kopior. Detta
har kunnat ske tack vare en väldigt tillmötesgående bibliotekarie på museet,
Pernilla Karlsson. Det är med hjälp av den boken jag gör denna lilla
beskrivning.
Före 1892
Ett tidningsurklipp, signerat H.E., berättar om hennes
tidiga karriär. Det framgår inte vem H.E. är, och inte heller vilken tidningen
är. Här berättas i alla fall att Gerda redan i unga år sjöng vid Stora Teatern
i Göteborg, under en tid då Lorens Lundgren var direktör för densamma. Exakta
årtal för detta framgår tyvärr inte. Efter detta, och fram till omkring 1892,
turnerade Gerda med olika sångsällskap som gav konserter både i Sverige och
utomlands.
Göteborgs damtrio
Under 1892 ingick Gerda i en kvartett som kallades Göteborgs
damkvartet, bildad av C. B. Hultin. Väldigt snart tycks dock kvartetten ha
förvandlats till en trio, Göteborgs damtrio. De övriga två i trion var Natalie
Fermeus, första sopran, och Klara Ahlberg, andra sopran. Gerda Johansson själv
var alt. Hennes stämma beskrivs i många av recensionerna som ”kraftfull, djup
och malmrik”. Repertoaren bestod bl a av folkvisor, samt verk av Wennerberg och
Bellman. I vissa recensioner framgår dock att man kunde ifrågasätta om kvinnor
skulle sjunga Bellman. Det passade sig inte att höra sånger om dryckenskap från
kvinnliga läppar, tyckte någon. Damtrion åkte på turné från Ystad i söder till
Östersund i norr, och dessutom besöktes Bergen i Norge. I Stockholm uppträdde
de både på Berns salonger och på Gröna Lund. Exakta år för detta är svårt att
utläsa ur klippboken, men det tycks ha varit en kort och intensiv period, med
tyngdpunkt på 1892.
Göteborgs-duettisterna
Gerda och Ellen, som gluntsångerskor |
Westling, så inleddes det flera år långa samarbetet med sångerskan Ellen Nordström. De framförde romanser, men blev framför allt populära för sina tolkningar av Gluntarna. De uppträdde då i manskläder, som Glunten (Gerda) och Magistern (Ellen). Med detta program tycks de ha turnerat från 1893 och ända fram till 1902. Alla annonseringar och recensioner är översvallande. Så småningom annonseras de nästan enbart som ”Fröknarne Johansson och Nordström, gluntsångerskor”. Men fotografier i andra typer av scenkostymer (som kan ses i förra blogginlägget) vittnar om att de även hade annat på repertoaren. Man kan gissa att ”folkdräkterna” användes i samband med folkvisor, och de mera eleganta ljusa klänningarna vid romanssång.Vidstående bild är av dålig kvalitet, eftersom det är ett tidningsurklipp, men jag tänker att den ändå kan ge en bild av hur "gluntsångerskorna" tog sig ut.
Efter 1902
Från och med 1902 förekommer allt fler annonser och
recensioner där Gerda uppträder utan Ellen, och tillsammans med andra sångare
och musiker. Hur långt karriären sträckte sig går inte att avgöra, eftersom
klippboken endast sträcker sig till omkring 1902. I slutet av boken har Gerda,
i stället för annonser och recensioner, klistrat in diverse dikter och
tänkvärda ord, klippta ur tidningar. Även handskrivna små visdomsord
förekommer.
Gerda Johansson avled 1937 i Göteborgs Annedals församling,
som ogift. Hennes klippbok ska jag skriva ut på papper och vårda väl. Hur hon
kom att välja denna sångens bana, kommer dock fortfarande att vara något av en
gåta.
Ett stort tack till Pernilla Karlsson, som hjälpt mig att få ta del av denna guldgruva.