Mariestads
domkyrka är en av de två domkyrkor i Sverige som saknar stift. Genom några av
mina anfäder har jag fått en särskild relation till denna kyrka.
Kyrkan är
byggd i slutet av 1500-talet av Karl IX. Cirka hundra år därefter, på
1690-talet, var det en dyster period i kyrkobyggnadens historia. Detta kan man
i detalj följa genom protokoll från möten med sockenstämma och kyrkoråd vid
denna tid. Dessa hade långa och täta möten, med tunga frågor att hantera. Händelserna
rapporteras även under ”Sällsamma händelser” i kyrkoboken. Den 18 augusti 1693
började eländet med den stora stadsbranden:
”Anno 1693 den 18 augusti kom elden först
lös uti (djurens?) gård klockan in emot elva, och blev dämpad, men klockan
emellan ett och två upptände sig samma eld uti rådman Jöns Svenssons lada som
låg nära den skorstenen som elden först utkom uti, vilken lada var full med hö
och säd, och då elden kom där uti (?)
väl folken till att släcka, men det stora stormvädret och myckna torkan som då
var, gjorde elden kraftigare än man henne kunde hindra, gick både med och mot
vädret och hela staden i aska lade, undantagandes några hus på Näset. Såsom och
avbrände kyrkotaket och tornet och klockorna. In uti kyrkan den sköna
altaretavlan, predikstolen, orgelverket, som ock skranket emellan kyrkan och
(koret?), samt och skranket omkring funten, desse alle (ting?)voro väl förgylte
och sirade med åtskillige bilder. Elden var så häftig att icke allenast allt
träverke förbrann, utan och mestedelen liken i gravarna, och likstenarna
försmälte av hettan, fönstren och allt fördärvades, undantagandes murarna”
(moderniserad svenska)
Hur det gick
med återuppbyggnaden av själva staden har jag inte hittat så mycket om i
protokollen. Däremot dryftas i långa diskussioner allt som ska göras för att få
kyrkan i ordning igen. Den 26 augusti har man ett möte med byggmästare Anders
Larsson Ranck, där denne anlitas för att bygga och uppresa ett nytt kyrktorn.
Den 11 oktober anlitar man smeden Jon Håkansson, för järnstängers stampande,
bultars förfärdigande m m. Kyrkan ställer upp med kol och släggekarlar. Lön och
övrig ersättning bestäms. Samma dag
anlitas även bild- och stenhuggaren mäster Bengt Svensson, för att bl a hugga
ut gamla järn och hugga in de nya.
Så
fortsätter det den närmaste tiden. Glasmästarna Per Andersson och Per Eriksson
ansvarar för nya fönster, Klockgjutaren Petter Bööck ska gjuta nya klockor, och
man förhör sig om hur mycket järn, ståltråd, vax och terpentin han behöver. Vax
och terpentin ska han dock själv skaffa från Göteborg. I maj 1695 börjar det
bli dags för klockorna. Det bestäms att borgmästare Christoffer Hansson (min mm
fm mm fm mf) ska resa till Skara för att avhämta klockemalmen, samt till Börstorp
för att köpa bräder.
Byggmästare
Rancks lön utbetalas i september 1695, mot att han ”bör vara responsabel för arbetet, att det må vara så gjort, som han
vill det inför Gud och var man försvara”. Detta var ju någon sorts
försäkring från hans sida, som han bittert fick ångra. Nu börjar i alla fall
det mesta bli klart med kyrkan, och man har börjat hålla gudstjänster där igen.
I kyrkoboken kan man läsa, under ”Sällsamma händelser”: (1695)
”Samma år blev uppsatt ett skönt och härligt
torn med mycket listverk, förgylte knappar och krona, ett högt torn vars
utritning finns i kyrkekistan”.
I
nästföljande anteckning hittar vi följande:
”Anno 1696 den 24 februari, som var en
skottdag insatt näst före Mattias dag, om aftonen klockan ungefär 7 kullkastades
samma kyrkotorn av det förskräckeliga stormväder som då någon tid var……..vilket
torn föll direkt utåt kyrkotaket och det fördärvade, samt och kyrkovalvet på
några ställen krossade. Ack Herre Gud förbarma dig över ett sådant elände!”
Jag tycker
att man lätt kan föreställa sig den förtvivlan som spred sig över de ansvariga
för denna omfattande reparation av kyrkan, som pågått under drygt två år, och
som just börjat kännas färdig. Nu var nästan allt spolierat igen!
Nu är det
åter många, långa och intensiva möten med sockenstämma och kyrkoråd. Hur kunde
detta hända? Visserligen var det storm, men ett nybyggt kyrktorn antogs väl
kunna stå emot sådant. Den 30 mars har man ett möte där byggmästare Anders
Larsson Ranck är närvarande. Man besiktigade tornfoten, som var hel. Då fann
man att på södersidan fanns fyra tapphål varuti tornet stått, som ingen
befästning hade varken med järn eller tränaglar. På västersidan fanns fyra
tapphål halvt igenomborrade med
tränaglar halvt igenomslagna, och två tappar uti hålen var avbrutna.
Ytterligare ett antal liknande fel upptäcktes, och Ranck blev tvungen att
erkänna felen, och tillsammans med övriga närvarande skriva under protokollet.
Ranck blir
nu ersättningsskyldig, och som jag uppfattar dessa protokoll, så försäkrar man
sig på olika sätt om att få in dessa medel. Kanske har inte Ranck hela summan
tillgänglig, för det talas även om att beslagta egendom som säkerhet. Detta
måste ha varit ekonomisk ruin för stackars Ranck.
Urmakare
Harald Spång hade i december 1695 utlovat ”leverera
ifrån sig urverket färdigt och perfekt uti nästkommande maj månad så att det
slår både hel och halvtimmar”. Det skulle alltså levereras i maj 1696, men
då fanns alltså inget torn. Detta innebar att Spång inte fick betalt för sitt
urverk, vid den tid han hade beräknat. Den 25 september har Spång tröttnat på
att vänta på sina pengar, och man har ett ganska upprört möte med många
ordagranna citat i protokollet, vilket ger en väldigt levande bild. Kyrkorådet vill
vänta med uret tills tornet är klart, medan Spång menar att han kan sätta upp
det redan nu, och ordna att det blir väl skyddat från väder och vind.
”…vartill urmakaren svarade, det är en
dödelig värld för handen, jag haver gjort mitt arbete och behöver mycket väl
mina förtjänte penningar, och Gud vet när torn bliver. Kan hända att jag i dag
eller i morgon kan dö, fruktar jag kyrkan tager då stor skada. Här finnes ingen
som det (urverket) rätt kan sätta tillsammans som det bör vara.”
Efter
ytterligare turer fram och tillbaka fick Spång som han ville, och urverket
skulle sättas upp snarast.
Kanske har
jag läst lite för dåligt, och hoppat över en del, men jag hittar inget om just
själva tornet, och vem som nu skulle bygga upp det. Jag är alltså inte klar
över om Ranck fick förtroendet igen, eller om man nu vände sig till någon
annan.
Så småningom
verkar dock allt ha blivit som det skulle, men protokollen fortsätter berätta
om allehanda frågor som man ansåg viktiga. Förutom min ovannämnde anfader borgmästare
Christoffer Hansson, så deltar även hans svärson rådmannen Hans Johansson i de
flesta mötena. Även han är min anfader, och båda dessa herrar har alltså en
viss del i Mariestads historia under sent 1600-tal.
I min
släktforskning är denne anfader Christoffer Hansson den äldste jag funnit, och
själv kunnat hitta, genom hyfsat säkra källor. Han var född omkring
1637, då Mariestad funnits i endast ca 50 år. Det är lite hisnande att tänka
att han alltså föddes under drottning Kristinas förmyndarregering. Han upplevde
sedan både Karl X Gustav, Karl XI, Karl XII, Ulrika Eleonora, samt dog 1722
under Fredrik I:s regeringstid. Under allt detta elände med kyrkan, var det
Karl XI som regerade i Sverige. Mariestad har ett ovanligt tidigt, lättläst och
rikligt utbud av kyrkböcker och protokoll, vilket gjort denna forskning möjlig.
Faktum är att jag nog endast läst en bråkdel av de protokoll och handlingar som
finns om stad och kyrka, så det kanske kan bli fler inlägg i ämnet framöver.
Kommentar: Ovanstående text har formulerats
av mig, Gunnel Toft, men en stor del av det underliggande forskningsarbetet har
gjorts av Jenny Toft, min dotter.