Så här på
årets första dagar, har jag givit mig lite tid att sitta vid
släktforskardatorn. Jag har i dag ägnat en lång stund åt att renskriva en del
av ett sockenstämmoprotokoll från Sankt Peders församling, där jag har en hel
del anor.
Sockenstämmoprotokollen
är en typ av källor som alltför sällan omnämns i släktforskarsammanhang. Visst
måste man hitta sina anor i födelseböcker och husförhörslängder, men vill man
hitta mer om tidsandan och levnadsförhållandena i bygden, så är sockenstämmoprotokollen
guldgruvor. Har man präster i släkten, eller andra högt aktade anor som suttit
som ledamöter i stämman, så är det ju extra spännande. Då kan man få veta exakt
vad dessa tagit upp för frågor, och få se deras underskrifter på protokollen.
Men även utan dessa ”extra kryddor”, så är det roligt att se vad som rörde sig
i bygden, och hur man tänkte och beslutade om olika saker. Börjar man bläddra
är det svårt att sluta.
Den
protokollsparagraf jag studerat i dag är ett inlägg gjort av min anfader,
tillika ledamoten av sockenstämman, Lars Lundgren (omtalad i flera tidigare blogginlägg) på sockenstämman 1781. Där
påtalar Lars Lundgren det förfärliga oskicket att ungdomar och tjänstehjon
samlas till spel och dans på helgerna. I samband med detta förekommer mycket
annat ”olovligt, oanständigt och fördärvande”. Lars Lundgren vill att stämman
vidtar åtgärder mot detta. Han blir verkligen bönhörd. Stämman beslutar att de
krögare som tillåter sådana här sammankomster i sina lokaler ska straffas med
böter. Och givetvis ska ungdomar och tjänstehjon som bevistar dessa sammankomster
också böta. För ungdomarna får föräldrarna betala, och för tjänstehjonen
betalar husbonden, via avdrag på lönen.
Detta
innebär alltså att sockenstämman har en otrolig makt i socknen, vilket jag nog
inte förstått fullt ut förut. Tjänstehjonen som sliter hårt i sin vardag,
förbjuds nu att roa sig när de äntligen är lediga. Vad ska de då göra på
helgen? Gå i kyrkan och läsa Bibeln? Vill man försöka förstå detta, så får man
kanske också försöka föreställa sig vad det var för olovligt, oanständigt och
fördärvande som förekom. Kanske blev det lite väl mycket alkohol, när man
skulle slå sig lös? Kanske blev en och annan piga med barn? Det kan säkert ha
varit sådana saker som låg bakom, men lösningen verkar väl drastisk. Jag undrar
också över formuleringen att detta gällde ungdomar och tjänstehjon. Fick bonden
själv och hans hustru friare tyglar?
Hur som
helst, så har jag fått en inblick i hur sockenstämmans ledamöter tänkte och
diskuterade 1781, och det ger en tidsfärg åt min anfader Lars Lundgren och hans
familj och släkt i Sankt Peder.
Återigen:
Är du släktforskare, glöm inte sockenstämmoprotokollen!