måndag 7 november 2022

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943

 

Lite kort om familjebakgrund och den första kontakten med charkuterivärlden


Det är dags att försöka sammanfatta lite om det vi hittills vet om farfars familjebakgrund, och hans flyttning och första år i Göteborg. Dock känns det svårt att göra detta utan att samtidigt beröra den del av charkuterinäringen i Göteborg, som kom att bli avgörande för farfars hela fortsatta yrkesliv. Hur hamnade han där? Det kommer att bli lite bakgrundshistoria som innefattar både farfars äldre bror, och en viss ung man vid namn Dafgård, vars släktingar fortfarande är kändisar i livsmedelsbranschen. (En brorson till Ernst Dafgård, Gunnar Dafgård, startade det nuvarande företaget.) Några glimtar från det sena 1800-talets Göteborg kommer det att bli, som inledning till farfars liv.

Min farfar Arvid Olausson föddes och växte upp på gården Lergraven i Skallsjö församling, som ligger mellan Göteborg och Alingsås. Syskonskaran han föddes in i var väldigt stor, även om några av de äldre halvsyskonen var utflugna. Hans far Olaus Eriksson blev far till 14 barn, med två olika hustrur. Av dessa 14 var Arvid nummer 11, när han föddes 1875. I denna faderns andra barnkull om 7 barn, fanns en flicka och resten pojkar. Systern var sjuklig och flyttade aldrig hemifrån. Den yngste brodern dog som spädbarn. Återstår alltså 5 pojkar, som alla kom att bli charkuterister för längre eller kortare tid, och på olika platser i landet. En av Arvids bröder, Aron, var född 1871. Det var troligen han som kom att spela en avgörande roll när Arvid tog steget in i charkuteribranschen i Göteborg.

Aron bor kvar hemma på gården till 1889, då han alltså är 18 år. Det är hög tid för honom att flytta hemifrån och försörja sig själv. Tidigare generationer av ungdomar har oftast flyttat inom den egna eller närliggande socknar, och haft tjänst som drängar eller pigor, tills de gifte sig. Men nu förändras tiderna. Kommunikationerna har förbättrats. Storstäderna drar till sig mycket folk från omgivande landsbygd, eftersom den begynnande industrin behöver arbetskraft. Som en följd av detta ökar också behovet av service till den ökande befolkningen, mat och bostäder  t ex. Ingen av Arvids helbröder blir kvar i hemsocknen. Lergraven övertas så småningom av en av halvbröderna i faderns första äktenskap. Aron flyttar således till Göteborg år 1889.

Om Aron har kontakter i Göteborg, eller bara räknar med att klara sig på egen hand, förtäljer inte historien. Han får i alla fall en bostad på Husargatan, och står då antecknad som arbetare. Han flyttar dock redan samma år till Magasinsgatan 3. Där finns en charkuterihandlare som heter August Eliasson, och i mantalslängd för 1890 återfinner vi Aron som tjänare hos honom. Året därefter, 1891, flyttar två andra unga män in på samma adress. Det är Ernst Dafgård, från Kristine församling, men född i Vänersborg, 19 år gammal, samt Otto Carlsson Brodd, från Långared, 25 år. Troligen blir även dessa anställda hos August Eliasson, även om det inte är alldeles klart uttryckt i församlingsboken. Vi får alltså tänka oss att charkuterihandlare August Eliasson driver sin charkuterihandel på Magasinsgatan, med bl a dessa tre som anställda, Aron Olausson, Dafgård och Brodd. Så är situationen i början av 1891, men det blir inte så långvarigt.

Vid samma tid driver Carl Jens Fredrik Liep charkuterihandel på Andra Långgatan 4 B. Denna fastighet ligger i ett område runt Linnégatan, som vid den här tiden var ganska nybyggt med moderna stenhus, och hade en hästspårvagnslinje dragen mitt i gatan. Troligen har Liep haft sitt charkuteri i någon annan fastighet tidigare, eftersom han enligt annonsen bedrivit sin verksamhet i 18 år. Av någon anledning säljer nu Liep sitt charkuteri, och annonserar ut detta i dagspressen.

 



Som framgår av annonsen övertar nu den 19-årige Ernst Dafgård denna rörelse, på hösten 1891. Dafgård tillhör en familj av slaktare och charkuterister i Vänersborg, men hur mycket erfarenhet han har av att själv driva charkuterihandel är väl lite oklart, med tanke på hans ålder. Han får nu med sig Aron och Otto, som kommer att arbeta som anställda hos honom på Andra Långgatan, där de också bor alla tre. Även pigorna Sofia Bernhardina Elisabeth Nygren och Ester Emilia Fredriksson är anställda hos Dafgård och bor i huset. Jag vet ju inte alls hur de bodde, mer än att de bodde i samma hus som charkuteriet. Dafgård hade ju fyra anställda, två charkuteriarbetare och två pigor. Jag utgår från att det var han som ordnade att alla dessa hade husrum. Kanske hade han någon lägenhet i huset, där de delade på rummet/rummen? Jag kan inte undgå att fantisera lite om hur livet såg ut för dessa ungdomar där på Andra Långgatan. Vad gjorde de när de var lediga? Här kan man åter bara gissa. Alkoholkonsumtionen rent allmänt var hög vid denna tid, och bestod mest av brännvin. Jag vet att åtminstone i Arons syskonskara var man inte direkt några nykterister Jag kan tänka mig att det var rätt så livat, både hos Dafgård, och i huset och området om helgerna.

Dafgård ser tydligen ljust på framtiden för sin affär. Efter bara någon månad anställer han ytterligare en charkuteriarbetare. Det är i detta skede som farfar Arvid kliver in i historien.

Arvid är nu 16 år, där hemma på Lergraven i Skallsjö. Hans äldre bror Aron arbetar på Dafgårds charkuteri i Göteborg. I november 1891 finner vi plötsligt även Arvid arbetande i samma charkuteri och boende i samma hus. Hur gick detta till? Kanske berättade Aron för Dafgård om sin bror därhemma, som skulle behöva flytta hemifrån och söka arbete, och kanske sa Ernst Dafgård, att de kunde behöva en man till i affären. Och kanske var Arvid, med sina 16 år, inte så dyr i lön. Hur nu än resonemangen kan ha gått, så blev ändå resultatet detta. De är nu fyra unga män och två pigor arbetande i charkuteriet. Yngst av dem alla är Arvid med sina 16 år. Här tycks Arvids fortsatta liv avgöras, eftersom han kommer att ägna hela sitt återstående yrkesliv åt charkuteriverksamhet.

 

Fortsättning följer…


Andra Långgatan 4B i nutid. (Bild från Google Earth) Det finns lite olika uppgifter om husets byggår, men som jag tolkar det hela, så är huset byggt strax före Dafgårds övertagande av charkuteriet. Jag tror alltså att det med största sannolikhet är samma hus som fortfarande finns kvar. Det går lätt att föreställa sig ett charkuteri innanför det röda skyltfönstret. Portarna såg säkert annorlunda ut på den tiden.