Att hitta de nutida släktingarna

Nu har själva forskandet legat på is ett litet tag kan man säga. Jag har ägnat tiden åt förarbeten till den kommande hemsidan. Dessvärre vet jag inte när den kan bli verklighet, för mina tänkbara webmasters har väldigt fullt upp med annat. Nu har jag dock gjort så mycket jag kan för tillfället, och inväntar bara att någon ska ha tid och möjlighet att färdigställa sidan åt mig.

En extra krydda i släktforskningsarbetet är när man får kontakt med nutida släktingar. Detta har jag lyckats med några gånger under de här sista åren, och de har då alltid visat intresse och blivit glada. Tyvärr är det på väldigt få släktgrenar man lyckas hitta de nutida ättlingarna. Förutsättningen är först och främst att de har namn som inte är alltför vanliga, och att man har någon hum om var i landet de kan finnas. Cd-skivan Sveriges befolkning 1980 är ofta till stor hjälp. De personer man kan hitta där, och identifiera som släktingar, går alltid att hitta även i dag, om de fortfarande lever. Ett visst mått av gissning blir det dock nästan alltid, och jag brukar därför börja med att skriva ett försiktigt brev, och se vad som händer. Med få undantag har det alltid hänt roliga saker. Jag kan bara påminna mig ett fall, där jag inte hörde nånting efter mitt brev. I just det fallet är jag väldigt säker på att det var rätt person jag hittat. Man måste dock vara ödmjuk inför detta, och respektera att det finns människor som inte vill, eller inte har intresse av att rota bland sina anfäder. Men ett stort tack till er som hör av er och är intresserade, nu senast ättlingarna till Johan Otto Hillberg.

Nu ska jag för egen del börja rota igen. Nu närmast blir det den andra av mina Mastrandsgrenar, Lars Ekman och Anna Christina Inland. Deras dotter Sara Margretha Ekman var gift med Abraham Hillberg, och dessa båda var föräldrar till morfars mor Ada Margareta Hillberg.

Johan Otto Hillberg, född i Marstrand 1828

I Marstrand noteras, som jag tidigare nämnt, att Johan Otto flyttar till Göteborg 1847, alltså vid 19 års ålder. Han återfinns i Göteborgs Domkyrkoförsamling 1849, som kakelugnsmakarlärling. I januari 1857 utfärdas lysning mellan Johan Otto, och Johanna Olsdotter, född 1833. Det märkliga är att de sedan inte gifter sig förrän oktober 1858, en månad innan sonen Carl Johan föds.

Så här långt är det ändå till synes en ganska vanlig liten familj. Men utvecklingen därefter är mer speciell. I kyrkboken noteras att Johan Otto från år 1859 är ”bortrest”. Han har således lämnat hustru och spädbarn, och försvunnit. Det är förstås möjligt att hustrun visste var han befann sig, men om hon berättat detta borde det rimligen ha noterats i kyrkboken. Lille Carl Johan avlider 1860. Därefter hittar Johanna tydligen en annan man, och 1862 föder hon oäkta dottern Augusta Martina. I födelseboken står: ”Modren, afvikne Kakelugnsmak. Ges. Joh. Otto Hillbergs Hu. Joh. Olsdoter”. Vem fadern till barnet är anges inte. Jag tror knappast det är Johan Otto, för varför skulle han då hålla sig borta från offentligheten? Johanna Olsdotter var ju hans hustru. Vid 1½ års ålder blir lilla Augusta Martina moderlös, då Johanna avlider i januari 1864. Flickan står fortfarande skriven på moderns adress, och vem som tar hand om henne framgår inte. I juli 1865 avlider flickan av scharlakansfeber. Därmed är både Johanna, Carl Johan och den oäkta dottern borta ur livet.

Men åter till Johan Otto. Det dyker plötsligt upp en anteckning om honom i kyrkboken igen 1872, och då anges att han flyttar till Åmåls stadsförsamling. Antingen så har han befunnit sig där hela tiden, eller så har han flyttat omkring, och slutligen hamnat där. Nu vill han tydligen bli en ordentlig medborgare igen, som finns med i kyrkboken. Anledningen till detta framkommer snart, för samma år, 1872, föds sonen Karl Johan i Åmål. Modern heter Johanna Segerholm, född 1835. Barnet anges som oäkta i födelseboken, men det står också att Johan Otto Hillberg erkänt sig vara fadern. Johanna Segerholm har sedan tidigare två oäkta döttrar födda 1863 och 1865. Efter Karl Johans födelse står antecknat i kyrkboken att Johan Otto ”låtit kyrktaga Johanna Segerholm som sin hustru”. Kyrktagningen (”rening” efter barnafödseln) är det tydligen mannen som ansvarar för. Och för Johanna var det tydligen betydelsefullt att han gjorde detta i egenskap av hennes äkta man, trots att de faktiskt inte var varken gifta eller trolovade.

Två år senare är det dags för nästa barn. Men det är tydligen något trassel som gör att de inte heller denna gång är gifta. Lysning utfärdas dock i september 1874. Då finns följande ganska omständiga anteckning:
” Närv. Hillberg sjelf o å henes vägnar Skomakare Kolin (?). Mannen kan ej förete bouppteckning. Hustrun dog 19/1 1864 under hennes ? i Stockholm. Ingen tillgång, intet att skifta, ej några barn, hennes föräldrar döda, hon egde ej syskon, alt åtgått till begrafningen, för övrigt 10 år sedan förra äktenskapets upplösning.”
Det låter ju på detta som om inga hinder för äktenskap skulle finnas. Det skulle i så fall vara detta att han inte kunde förete bouppteckning? Det blev i alla fall aldrig någon vigsel mellan Johan Otto Hillberg och Johanna Segerholm. Dottern Ottolina föddes i december 1874 utom äktenskapet, men föräldrarna anges denna gång som fästefolk.

Denna lilla familj halverades i början av 1876. Johan Otto själv avled i januari av pleuropneumoni. Av någon anledning befann han sig då i Göteborg, och avled på Sahlgrenska sjukhuset, men var fortfarande skriven i Åmål. Hade han börjat resa omkring igen, kan man undra. Eller så var kakelugnsmakaryrket av den karaktären att man fick resa runt mycket för att ta de jobb som fanns. I mars avled lilla Ottolina. Johanna Segerholm och sonen Karl Johan Hillberg levde båda till 1920, Karl Johan avled i juni i Risinge församling i Östergötland och Johanna i oktober i Åmål. Johanna var då 85 år gammal. Sonen Karl Johan var gift för andra gången och hade minst tre barn från två äktenskap. Han hade lämnat Åmål och bott i både Örebro och Stockholm innan han hamnade i Risinge, Östergötland.

Det fanns register!

Ibland är det verkligen slumpartat om man lyckas komma vidare eller inte, på personer och släktgrenar. De här syskonen Hillberg, morfars morfar Abraham, Maria Wilhelmina Fager etc, de hade även en bror, Johan Otto Hillberg. Han var yngst i syskonskaran, född 1828. Det uppgavs att han flyttade till Göteborg 1847, och jag hittade honom inte i några inflyttningslängder där, så jag hade egentligen tänkt lämna honom åt sitt öde, tills vidare. Men då kom slumpen in i sista ögonblicket. Jag satt med Domkyrkoförsamlingens böcker framme, och fick plötsligt syn på rubriken "Register". Jag tror att jag egentligen hört talas om dessa register, men liksom inte tagit till mig riktigt vad det var. Det var då bl a register över husförhörslängderna i Domkyrkoförsamligen, uppställda i bokstavsordning, och med angivande av i vilken bok och på vilken sida man kunde hitta personen. När jag letade på H, så fanns ju Johan Otto Hillberg där! Därmed rullades hela hans historia upp. Tänk om jag hade missat den!Johan Otto hade ett rätt så rörigt privatliv. Han dyker alltså upp i Göteborgs Domkyrkoförsamling 1849 som kakelugnsmakarlärling, och blir så småningom gesäll. Resten har jag skrivit samman i ett särskilt dokument som får hamna i ett eget inlägg här.

Poängen just nu är detta med slumpen, och när det är läge att ge upp eller ej. Man tycker ibland att man verkligen uttömt alla möjligheter och letat precis överallt. Ändå, säkert i hälften av fallen där jag tänkt så, så har jag ändå kommit vidare på ett eller annat sätt. I detta fall blev det med hjälp av Arkiv Digitals register över hurförhörslängderna i Göteborgs Domkyrkoförsamling. Ett fantastiskt hjälpmedel som jag nu kommer att utnyttja mera flitigt i fortsättningen.

Wilhelmina Fager, född Hillberg

Jag har tidigare skrivit om Anders Wilhelm Hillberg och hans många ättlingar i Rönnäng. Anders Wilhelm var bror till min morfars morfar Abraham Hillberg och de var födda och uppvuxna i Marstrand. De hade bland sina många syskon även en syster Maria Wilhelmina, troligen kallad Wilhelmina.

Wilhelmina gifte sig 1844 i Marstrand med skräddaren och 2:e konstapeln vid Göta Artilleriregemente Jacob Fager. De fick ett antal barn, men endast två döttrar och en son nådde vuxen ålder. Familjen utflyttade 1857 till Göteborgs Garnisonsförsamling, Tygstatskompaniet, där de bodde kvar till 1883. Där finns antecknat att Jacob Fager 1875 ansöker om att få övergå till Metodistkyrkan, vilket tydligen beviljades. År 1883 flyttade paret till Domkyrkoförsamlingen. Wilhelmina Fager, född Hillberg, avled där 1888 och dödsorsak finns inte angiven i dödboken.

En av de överlevande döttrarna var Margretha Charlotta Fager, född 1849. Hon gifte sig 1872 med August Andersson Bach. Han ändrade sedan sitt namn till August Bach Helander. Orsaken till detta vet jag inte. Detta par fick åtminstone tre barn, alla med efternamnet Helander. Hilma Teresia Helander föddes 1872, och dog ogift 1953. Selma Augusta Helander föddes 1877 och dog ogift 1950. Deras bror Herbert Viktor Helander föddes 1883. Han gifte sig 1907 med Lilly Andersson, och dog som änkeman 1974. Jag vet än så länge inte om paret hade några barn, men sannolikt var det väl så. Margretha Charlotta och August levde ännu 1900.

Andra överlevande dottern var Albertina Wilhelmina Fager, född 1852. Hon gifte sig 1879 med styckjunkaren Hilmer Bernhard Dahlgren, och 1880 föddes dottern Harriet Dahlgren. De fick inga fler barn, och 1884 avled styckjunkare Dahlgren. Albertina Wilhelmina och dottern Harriet bodde sedan tillsammans med hennes pappa Jacob Fager, som tycks ha blivit ganska gammal. De bodde då i Domkyrkoförsamlingen, 2:a Roten nr 97, med adress Sörliden 29. Både Jacob Fager och dottern Albertina Wilhelmina levde ännu 1900. Harriet Dahlgren dog ogift i Strömstad 1963.

Jag gjorde en reflektion när jag läste husförhörslängden över Sörliden 29. Det är helt otroligt hur många människor som var bokförda på en och samma adress. Det är sida upp och sida ner i boken, på samma hus. Antingen var husen väldigt stora, eller så bodde man helt otroligt trångt! Troligen var bostäderna väldigt små, kanske bara ett rum med någon kokmöjlighet för en hel familj. Jag känner att jag måste ta reda på mer om detta med hur "vanligt" folk bodde i Göteborg på 1800-talet.

Sörliden (Södra Liden) 29 var beläget emellan Stora och Lilla Otterhällan, nära Kungsgatan och Kaserntorget. Just den delen av Kungsgatan kallades även Hästbacken, enligt en karta från 1872.

En förlossning på Allmänna BB i Stockholm 1845

Av olika skäl började jag titta närmare på anmodern Hanna Westring, och hennes första barnafödsel. Hösten 1844 är Hanna 22 år gammal och bor tillsammans med sina föräldrar i Mariestad. Fadern är snickarmästare Erik Aron Westring, född i Göteborg. Farfadern var vagnmakare Erik Westring, död sedan länge, men var verksam i Göteborg, och bördig från Stockholm. Den 22 oktober 1844 får Hanna utflyttningsbetyg från Mariestad till Stockholm, och hon anges där vara anständig och ledig till äktenskap. Sex månader senare, den 6 april 1845, föder hon i Stockholm dottern Charlotta Wilhelmina.

Jag har nu hittat journalböcker från Allmänna BB, via genline. Allmänna BB var ett ställe dit vem som helst, oavsett social ställning och ekonomi, fick komma för att föda barn. Man behövde heller inte uppge sitt namn. Enligt vad jag inhämtat från annat håll, så var det en stor andel av de intagna mödrarna som kom från landsbygden, för att föda i anonymitet, för att undvika skandal på hemorten, eftersom de var ogifta. Ändå finns det namn ditskrivna överst på sidorna för alla mödrarna, och vad jag förstår är de ditskrivna i efterhand, och ofta helt felaktiga. Så är fallet med vår Hanna också. Ändå är jag helt säker på att det är rätt journal. Dottern är enligt alla senare uppgifter född på "Barnhuset" i Stockholm, vilket måste vara Allmänna Barnbördshuset. Det enda barn som föds där detta datum är Charlotta Wilhelmina, första barnet till en 23-årig mor.

Hanna tas in på detta BB den 5 april kl.11 em. Hon har haft förlossningsplågor sedan kl. 11 samma förmiddag. Hon hade sin sista mens ("rening") den 11 juli föregående år, och har under havandeskapet varit frisk. Hon är ogift, och av medelmåttig kroppsbyggnad. Vid intagningen är modermunnen öppen en tum, hinnorna hela, och fostret i huvudbjudning. Värkarna är svaga, och påskyndas med lavemang. Nästa morgon brister hinnorna, och krystvärkar tilltar. Kl. 5 på morgonen "blef qvinnan medelst naturens kraft förlöst från en lefvande flicka". Vikt och längd anges inte, trots att det finns plats för detta i formuläret. Det anges att barnet döptes, men inget datum för detta. Däremot anges att barnet blev bortlämnat den 14/4. Den 18/4 utskrevs modern "frisk med föga mjölk i brösten".

Vad som därefter händer skulle jag gärna vilja veta. Men i början av november, då flickan är 7 månader gammal, återkommer mor och dotter till Mariestad. Frågorna hopar sig över hela detta skeende. Varför reser Hanna till Stockholm för att föda sitt första barn? Var meningen att undvika skandal, och att Hanna således skulle ha lämnat bort barnet för gott i Stockholm och återkommit ensam? Och vad fick henne i så fall att ändra sig, och ändå resa hem med sitt barn? Det hela ter sig så mycket märkligare, som Hanna sedan fick en lång rad av oäkta barn, utan att någonsin gifta sig. Dessa barn föddes i Mariestad. Ett av dem var mormors far Fredrik.

Jag får nu också funderingar på om det finns någon koppling till andra släktingar i Stockholm, som på något sätt tagit hand om Hanna. Det ter sig annars lite vådligt att skicka iväg henne till Stockholm. Erik Aron hade åtminstone en faster och en farbror i Stockholm, och troligen därmed även kusiner. Det blir en utmaning att försöka ta reda på om det finns någon sådan koppling mellan Hannas stockholmsvistelse och pappans släkt. Ytterligare en fråga är förstås vem barnafadern var, och hans roll i allt detta. Av allt att döma hette han Holmberg, eftersom Charlotta Wilhelmina bar detta efternamn, vid sidan av Westring. Detsamma gällde för övrigt nästa barn, Carl Henrik.

Jag tänker också att en resa från Mariestad till Stockholm med den tidens kommunikationer inte var någon lätt sak för en ung gravid kvinna. Detsamma gäller ju återfärden med en sju månader gammal baby, som troligen inte ammades, utan skulle ha mat på annat sätt under resan.

Ja, för varje sak man får reda på föds bara idel nya frågor. Det är bara att ta itu med dem!

Framgångar och motgångar i släktforskningen

Efter ett långt uppehåll, har jag denna veckan gjort ett ryck med släktforskningen igen. Det har blivit fyra dagar med hårt slit och mycket långsamma och tröga resultat. Jag började redan så smått för någon månad sedan att kartlägga syskonen till morfars farmors far Johannes Larsson, född 1781 i Horred, men kom inte så långt innan det blev andra sommaraktiviteter som tog över. Efter hårt arbete och mycket tur, är denna familj nu klar. Det visar sig då att alla de tre systrarna till denne Johannes gifte sig med soldater. De bar namnen Palm, Klar och Fröjd. Brodern Bengt blev själv soldat, under namnet Lek.

Det första jag körde fast på var systern Anna, gift med soldaten Helge Klar. Som så ofta sker, så försvann de bara ur kyrkböckerna, i detta fall Öxabäcks församling, utan anteckning om vart de flyttat. Man sliter sitt hår vid dessa tillfällen! Jag fick då den desperata ingivelsen att googla på Helge Klar. Och vad hittar jag? En hel amerikansk hemsida med en släktutredning, där Helge Klar med hustru Anna ingår! Tala om att åka berg-och dalbana mellan hopp och förtvivlan i denna verksamhet! Ja, detta ledde i sin tur till en mailväxling med en trevlig kvinna i Kanada, vid namn June Rhodes. Det visade sig att flera av ättlingarna till Anna och Helge hade emigrerat, och därigenom fanns de med i Junes släktutredning. Själv var hon mycket avlägset släkt med dem, men det gjorde ju ingenting för min del. Jag fick mängder av information även om de kvarvarande släktingarna i Sverige. Det här gick alltså väldigt lätt sedan jag väl gjort min googling.

Värre var det med systern Kerstin. Henne tappade jag också bort helt. Där har jag verkligen fått slita, och haft sån där egendomlig tur ibland. Jag var dock nära att ge upp flera gånger på vägen, men konstigt nog så gör man ändå inte det. Efter ett litet tag så sätter man igång igen. För några dagar sedan blev jag väldigt uppåt och hoppfull när jag äntligen lyckats lista ut att hon gift sig med trumslagaren Anders Fröjd, och att dessa flyttat till Kungsäters församling. Men då händer ju samma sak igen, de bara stryks ur kyrkboken, utan angivande av vart de flyttat. Jag konsulterade då soldatregistret, som tillkommit genom släktforskarföreningen DIS (datorhjälp i släktforskningen). Där har jag fått hjälp många gånger tidigare. Då ser jag att Anders Fröjd, varit trumslagare dels för Kungsäter, men även för Grimmared Klockaregården i Grimmareds församling. Glad i hågen går man dit, bara för att finna att de inte finns där. Totalstopp igen! Här hjälpte dessvärre inte Google. Sån tur har man nog bara en gång. Ett annat halmstrå brukar kunna vara Anbytarforum. Jag slängde in en fråga där, om familjen, och hade redan samma dag svar. De hade flyttat till Grimmareds församling, men inte till Klockaregården, utan till något som hette Rävakulla. En hjälpsam man med tillgång till en cd-skiva över alla födda i Marks härad under vissa år, hjälpte mig med detta. Så äntligen blev även Kerstins öde klarlagt. Den där skivan bör jag nog för övrigt införskaffa.

Med övriga syskon har det gått lättare. Susanna gifte sig med soldaten Hans Palm och blev kvar i Horred. Peter gifte sig med en äldre änka och fick inga barn. Brodern Bengt Lek var soldat i Berghems församling, gift och med många barn. Brodern Carl var ungkarl och "bräcklig" under många år. Det anges även att han hade venerisk smitta. Han bodde kvar med sin styvmor tills han dog vid 44 års ålder. Den ende som återstår är brodern Anders, som flyttade till Göteborg. Jag har inte lyckats hitta honom där, men hoppas på Anbytarforum där också.

Tycker ändå att jag kan pusta ut, vad gäller denna familj, som var en av de trögare att få grepp om.

Syskonen på Wasse Västergård, Horreds socken

Morfars farfar Lars Börgesson ingick i en lite säregen syskonskara. Föräldrarna Börge Olofsson och Anna Larsdotter fick sju barn. Av dessa dog tre före två års ålder. Det var ju tämligen normalt vid denna tid. De övriga fyra nådde alla vuxen ålder. Den äldste av de överlevande var morfars farfar Lars, född 1816. Han gifte sig och fick åtta barn. De övriga hade lite mer säregna öden, åtminstone sett med mina nutida ögon. De bodde kvar med föräldrarna så länge detta var möjligt. Fadern Börge avled 1830, men modern levde länge som änka, ända till 1857. Barnen Kjerstin, Anna och Olof bodde alla kvar hos modern, i stort sett tills hon dog. Hela familjen bodde de senare åren före moderns död, på undantag hos moderns svåger Bengt Olofsson. Men en bit in på 1850-talet börjar det hända saker. Detta troligen samtidigt som modern blir allt äldre och sjukligare.

Anna, född 1822, träffar vid 30 års ålder drängen Lars Nilsson i Loftsgården och blir med barn. År 1853 föder hon oäkta sonen Johannes, som avlider vid knappt ett års ålder. Men detta verkar vara det enda som händer i Annas liv. Hon blir kvar på Wasse Västergården , och hon får inga fler barn. Även efter moderns död 1857 är hon kvar på gården, som piga hos Bengt Olofsson. Hennes liv fortgår i stillhet ända till 1880, då hon avlider av bröstsjuka, 58 år gammal.

Kjerstin, född 1818, levde också ett till synes händelselöst liv fram till 1856, året före moderns död. Vid 38 års ålder blir Kjerstin gravid, och barnafadern är den åtta år äldre åbon och änklingen Henric Carlsson i Sjöby Skattegården. De gifter sig i april 1857, och en månad senare föds dottern Edela Brita. Kjerstin blir kvar som hustru på Sjöby Skattegården till sin död 1874. Hon får inga fler barn. Edela Brita dör i lungsot 22 år gammal. Henric överlever dem båda.

Olofs öde är det som känns mest tragiskt. Vid moderns död är han 32 år och fortfarande ogift. I december 1859 gifter han sig dock med Susanna Gudmundsdotter, som är höggravid och en månad senare föder sonen Anders. Detta kan ju se ut som en lycklig händelse för Olof. Men någon tragik måste finnas med i bilden, för fram på sommaren, när Anders är ett halvår gammal, så hänger sig Olof. När det gäller bakgrunden till detta, så är det som vanligt fritt spelrum för fantasin. Blev han på något sätt tvingad in i detta giftermål och faderskap, undrar jag. Eller var han bara helt enkelt en deprimerad person, som saknade sin mor, och inte orkade leva längre, trots att han fått en egen familj? För sonen Anders verkar det dock ha gått bra. Han flyttade som vuxen till Varberg, gifte sig och fick familj där, och försörjde sig som ölhandlare.