Syskonen på Wasse Västergård, Horreds socken

Morfars farfar Lars Börgesson ingick i en lite säregen syskonskara. Föräldrarna Börge Olofsson och Anna Larsdotter fick sju barn. Av dessa dog tre före två års ålder. Det var ju tämligen normalt vid denna tid. De övriga fyra nådde alla vuxen ålder. Den äldste av de överlevande var morfars farfar Lars, född 1816. Han gifte sig och fick åtta barn. De övriga hade lite mer säregna öden, åtminstone sett med mina nutida ögon. De bodde kvar med föräldrarna så länge detta var möjligt. Fadern Börge avled 1830, men modern levde länge som änka, ända till 1857. Barnen Kjerstin, Anna och Olof bodde alla kvar hos modern, i stort sett tills hon dog. Hela familjen bodde de senare åren före moderns död, på undantag hos moderns svåger Bengt Olofsson. Men en bit in på 1850-talet börjar det hända saker. Detta troligen samtidigt som modern blir allt äldre och sjukligare.

Anna, född 1822, träffar vid 30 års ålder drängen Lars Nilsson i Loftsgården och blir med barn. År 1853 föder hon oäkta sonen Johannes, som avlider vid knappt ett års ålder. Men detta verkar vara det enda som händer i Annas liv. Hon blir kvar på Wasse Västergården , och hon får inga fler barn. Även efter moderns död 1857 är hon kvar på gården, som piga hos Bengt Olofsson. Hennes liv fortgår i stillhet ända till 1880, då hon avlider av bröstsjuka, 58 år gammal.

Kjerstin, född 1818, levde också ett till synes händelselöst liv fram till 1856, året före moderns död. Vid 38 års ålder blir Kjerstin gravid, och barnafadern är den åtta år äldre åbon och änklingen Henric Carlsson i Sjöby Skattegården. De gifter sig i april 1857, och en månad senare föds dottern Edela Brita. Kjerstin blir kvar som hustru på Sjöby Skattegården till sin död 1874. Hon får inga fler barn. Edela Brita dör i lungsot 22 år gammal. Henric överlever dem båda.

Olofs öde är det som känns mest tragiskt. Vid moderns död är han 32 år och fortfarande ogift. I december 1859 gifter han sig dock med Susanna Gudmundsdotter, som är höggravid och en månad senare föder sonen Anders. Detta kan ju se ut som en lycklig händelse för Olof. Men någon tragik måste finnas med i bilden, för fram på sommaren, när Anders är ett halvår gammal, så hänger sig Olof. När det gäller bakgrunden till detta, så är det som vanligt fritt spelrum för fantasin. Blev han på något sätt tvingad in i detta giftermål och faderskap, undrar jag. Eller var han bara helt enkelt en deprimerad person, som saknade sin mor, och inte orkade leva längre, trots att han fått en egen familj? För sonen Anders verkar det dock ha gått bra. Han flyttade som vuxen till Varberg, gifte sig och fick familj där, och försörjde sig som ölhandlare.