En förlossning på Allmänna BB i Stockholm 1845

Av olika skäl började jag titta närmare på anmodern Hanna Westring, och hennes första barnafödsel. Hösten 1844 är Hanna 22 år gammal och bor tillsammans med sina föräldrar i Mariestad. Fadern är snickarmästare Erik Aron Westring, född i Göteborg. Farfadern var vagnmakare Erik Westring, död sedan länge, men var verksam i Göteborg, och bördig från Stockholm. Den 22 oktober 1844 får Hanna utflyttningsbetyg från Mariestad till Stockholm, och hon anges där vara anständig och ledig till äktenskap. Sex månader senare, den 6 april 1845, föder hon i Stockholm dottern Charlotta Wilhelmina.

Jag har nu hittat journalböcker från Allmänna BB, via genline. Allmänna BB var ett ställe dit vem som helst, oavsett social ställning och ekonomi, fick komma för att föda barn. Man behövde heller inte uppge sitt namn. Enligt vad jag inhämtat från annat håll, så var det en stor andel av de intagna mödrarna som kom från landsbygden, för att föda i anonymitet, för att undvika skandal på hemorten, eftersom de var ogifta. Ändå finns det namn ditskrivna överst på sidorna för alla mödrarna, och vad jag förstår är de ditskrivna i efterhand, och ofta helt felaktiga. Så är fallet med vår Hanna också. Ändå är jag helt säker på att det är rätt journal. Dottern är enligt alla senare uppgifter född på "Barnhuset" i Stockholm, vilket måste vara Allmänna Barnbördshuset. Det enda barn som föds där detta datum är Charlotta Wilhelmina, första barnet till en 23-årig mor.

Hanna tas in på detta BB den 5 april kl.11 em. Hon har haft förlossningsplågor sedan kl. 11 samma förmiddag. Hon hade sin sista mens ("rening") den 11 juli föregående år, och har under havandeskapet varit frisk. Hon är ogift, och av medelmåttig kroppsbyggnad. Vid intagningen är modermunnen öppen en tum, hinnorna hela, och fostret i huvudbjudning. Värkarna är svaga, och påskyndas med lavemang. Nästa morgon brister hinnorna, och krystvärkar tilltar. Kl. 5 på morgonen "blef qvinnan medelst naturens kraft förlöst från en lefvande flicka". Vikt och längd anges inte, trots att det finns plats för detta i formuläret. Det anges att barnet döptes, men inget datum för detta. Däremot anges att barnet blev bortlämnat den 14/4. Den 18/4 utskrevs modern "frisk med föga mjölk i brösten".

Vad som därefter händer skulle jag gärna vilja veta. Men i början av november, då flickan är 7 månader gammal, återkommer mor och dotter till Mariestad. Frågorna hopar sig över hela detta skeende. Varför reser Hanna till Stockholm för att föda sitt första barn? Var meningen att undvika skandal, och att Hanna således skulle ha lämnat bort barnet för gott i Stockholm och återkommit ensam? Och vad fick henne i så fall att ändra sig, och ändå resa hem med sitt barn? Det hela ter sig så mycket märkligare, som Hanna sedan fick en lång rad av oäkta barn, utan att någonsin gifta sig. Dessa barn föddes i Mariestad. Ett av dem var mormors far Fredrik.

Jag får nu också funderingar på om det finns någon koppling till andra släktingar i Stockholm, som på något sätt tagit hand om Hanna. Det ter sig annars lite vådligt att skicka iväg henne till Stockholm. Erik Aron hade åtminstone en faster och en farbror i Stockholm, och troligen därmed även kusiner. Det blir en utmaning att försöka ta reda på om det finns någon sådan koppling mellan Hannas stockholmsvistelse och pappans släkt. Ytterligare en fråga är förstås vem barnafadern var, och hans roll i allt detta. Av allt att döma hette han Holmberg, eftersom Charlotta Wilhelmina bar detta efternamn, vid sidan av Westring. Detsamma gällde för övrigt nästa barn, Carl Henrik.

Jag tänker också att en resa från Mariestad till Stockholm med den tidens kommunikationer inte var någon lätt sak för en ung gravid kvinna. Detsamma gäller ju återfärden med en sju månader gammal baby, som troligen inte ammades, utan skulle ha mat på annat sätt under resan.

Ja, för varje sak man får reda på föds bara idel nya frågor. Det är bara att ta itu med dem!

Framgångar och motgångar i släktforskningen

Efter ett långt uppehåll, har jag denna veckan gjort ett ryck med släktforskningen igen. Det har blivit fyra dagar med hårt slit och mycket långsamma och tröga resultat. Jag började redan så smått för någon månad sedan att kartlägga syskonen till morfars farmors far Johannes Larsson, född 1781 i Horred, men kom inte så långt innan det blev andra sommaraktiviteter som tog över. Efter hårt arbete och mycket tur, är denna familj nu klar. Det visar sig då att alla de tre systrarna till denne Johannes gifte sig med soldater. De bar namnen Palm, Klar och Fröjd. Brodern Bengt blev själv soldat, under namnet Lek.

Det första jag körde fast på var systern Anna, gift med soldaten Helge Klar. Som så ofta sker, så försvann de bara ur kyrkböckerna, i detta fall Öxabäcks församling, utan anteckning om vart de flyttat. Man sliter sitt hår vid dessa tillfällen! Jag fick då den desperata ingivelsen att googla på Helge Klar. Och vad hittar jag? En hel amerikansk hemsida med en släktutredning, där Helge Klar med hustru Anna ingår! Tala om att åka berg-och dalbana mellan hopp och förtvivlan i denna verksamhet! Ja, detta ledde i sin tur till en mailväxling med en trevlig kvinna i Kanada, vid namn June Rhodes. Det visade sig att flera av ättlingarna till Anna och Helge hade emigrerat, och därigenom fanns de med i Junes släktutredning. Själv var hon mycket avlägset släkt med dem, men det gjorde ju ingenting för min del. Jag fick mängder av information även om de kvarvarande släktingarna i Sverige. Det här gick alltså väldigt lätt sedan jag väl gjort min googling.

Värre var det med systern Kerstin. Henne tappade jag också bort helt. Där har jag verkligen fått slita, och haft sån där egendomlig tur ibland. Jag var dock nära att ge upp flera gånger på vägen, men konstigt nog så gör man ändå inte det. Efter ett litet tag så sätter man igång igen. För några dagar sedan blev jag väldigt uppåt och hoppfull när jag äntligen lyckats lista ut att hon gift sig med trumslagaren Anders Fröjd, och att dessa flyttat till Kungsäters församling. Men då händer ju samma sak igen, de bara stryks ur kyrkboken, utan angivande av vart de flyttat. Jag konsulterade då soldatregistret, som tillkommit genom släktforskarföreningen DIS (datorhjälp i släktforskningen). Där har jag fått hjälp många gånger tidigare. Då ser jag att Anders Fröjd, varit trumslagare dels för Kungsäter, men även för Grimmared Klockaregården i Grimmareds församling. Glad i hågen går man dit, bara för att finna att de inte finns där. Totalstopp igen! Här hjälpte dessvärre inte Google. Sån tur har man nog bara en gång. Ett annat halmstrå brukar kunna vara Anbytarforum. Jag slängde in en fråga där, om familjen, och hade redan samma dag svar. De hade flyttat till Grimmareds församling, men inte till Klockaregården, utan till något som hette Rävakulla. En hjälpsam man med tillgång till en cd-skiva över alla födda i Marks härad under vissa år, hjälpte mig med detta. Så äntligen blev även Kerstins öde klarlagt. Den där skivan bör jag nog för övrigt införskaffa.

Med övriga syskon har det gått lättare. Susanna gifte sig med soldaten Hans Palm och blev kvar i Horred. Peter gifte sig med en äldre änka och fick inga barn. Brodern Bengt Lek var soldat i Berghems församling, gift och med många barn. Brodern Carl var ungkarl och "bräcklig" under många år. Det anges även att han hade venerisk smitta. Han bodde kvar med sin styvmor tills han dog vid 44 års ålder. Den ende som återstår är brodern Anders, som flyttade till Göteborg. Jag har inte lyckats hitta honom där, men hoppas på Anbytarforum där också.

Tycker ändå att jag kan pusta ut, vad gäller denna familj, som var en av de trögare att få grepp om.

Syskonen på Wasse Västergård, Horreds socken

Morfars farfar Lars Börgesson ingick i en lite säregen syskonskara. Föräldrarna Börge Olofsson och Anna Larsdotter fick sju barn. Av dessa dog tre före två års ålder. Det var ju tämligen normalt vid denna tid. De övriga fyra nådde alla vuxen ålder. Den äldste av de överlevande var morfars farfar Lars, född 1816. Han gifte sig och fick åtta barn. De övriga hade lite mer säregna öden, åtminstone sett med mina nutida ögon. De bodde kvar med föräldrarna så länge detta var möjligt. Fadern Börge avled 1830, men modern levde länge som änka, ända till 1857. Barnen Kjerstin, Anna och Olof bodde alla kvar hos modern, i stort sett tills hon dog. Hela familjen bodde de senare åren före moderns död, på undantag hos moderns svåger Bengt Olofsson. Men en bit in på 1850-talet börjar det hända saker. Detta troligen samtidigt som modern blir allt äldre och sjukligare.

Anna, född 1822, träffar vid 30 års ålder drängen Lars Nilsson i Loftsgården och blir med barn. År 1853 föder hon oäkta sonen Johannes, som avlider vid knappt ett års ålder. Men detta verkar vara det enda som händer i Annas liv. Hon blir kvar på Wasse Västergården , och hon får inga fler barn. Även efter moderns död 1857 är hon kvar på gården, som piga hos Bengt Olofsson. Hennes liv fortgår i stillhet ända till 1880, då hon avlider av bröstsjuka, 58 år gammal.

Kjerstin, född 1818, levde också ett till synes händelselöst liv fram till 1856, året före moderns död. Vid 38 års ålder blir Kjerstin gravid, och barnafadern är den åtta år äldre åbon och änklingen Henric Carlsson i Sjöby Skattegården. De gifter sig i april 1857, och en månad senare föds dottern Edela Brita. Kjerstin blir kvar som hustru på Sjöby Skattegården till sin död 1874. Hon får inga fler barn. Edela Brita dör i lungsot 22 år gammal. Henric överlever dem båda.

Olofs öde är det som känns mest tragiskt. Vid moderns död är han 32 år och fortfarande ogift. I december 1859 gifter han sig dock med Susanna Gudmundsdotter, som är höggravid och en månad senare föder sonen Anders. Detta kan ju se ut som en lycklig händelse för Olof. Men någon tragik måste finnas med i bilden, för fram på sommaren, när Anders är ett halvår gammal, så hänger sig Olof. När det gäller bakgrunden till detta, så är det som vanligt fritt spelrum för fantasin. Blev han på något sätt tvingad in i detta giftermål och faderskap, undrar jag. Eller var han bara helt enkelt en deprimerad person, som saknade sin mor, och inte orkade leva längre, trots att han fått en egen familj? För sonen Anders verkar det dock ha gått bra. Han flyttade som vuxen till Varberg, gifte sig och fick familj där, och försörjde sig som ölhandlare.

Nystart

Nu har jag någorlunda kommit i ordning i min nya bostad, dator och bredband är på plats, liksom bokhyllan med släktforskarlitteratur och diverse dokument. Visserligen börjar det bli vår och sommar och läge för utevistelse, men jag känner ändå stor lust att ägna en del tid åt min släkt.

Vid min nystart nu häromdagen, så gjorde jag ett hopp till släktgrenen i Horred. Det blir att gå lite i sicksack mellan generationerna. Morfars farfars familj är den som är aktuell just nu. Jag ska återkomma med en beskrivning av den, när jag får lite mer fullständig bild, men som vanligt finns mycket som väcker intresse och funderingar om livet förr.

Epilog Hilma Antonia

Häromdagen skrev jag lite om Hilma Antonia Hillberg som var småskollärarinna i Böö. Jag hade börjat förlika mig med tanken att jag inte skulle hitta henne i den sista årgången kyrkböcker, eftersom det inte fanns något register till dessa. Att hitta Böö skolhus i någon av de många volymerna kyrkböcker kändes som att leta efter en nål i en höstack. I stället gav jag mig i kast med hennes fasters familj, som också bodde i Örgryte. Döm om min häpnad när jag bara av en ren slump plötsligt hamnar på sidorna som gäller Böö! Men jag har varit med om detta flera gånger tidigare. Personer som jag helt gett upp hoppet om, kommer helt oväntat och presenterar sig i ett helt annat sammanhang. Sådana upplevelser uppväger mer än väl allt det slit man lägger ner, många gånger förgäves.

Nåväl. Hilma Antonia blev kvar i Böö, som jag trodde. Hon avled 1913 i tarmcancer, 47 år gammal. Under 24 år var hon småskollärarinna i Böö, och många årgångar av små Örgrytebor har alltså lärt sig läsa och räkna under hennes ledning.

Carl Axel Hillbergs familj

Jag har återvänt till familjen Hillberg, med ursprung i Marstrand. Abraham Hillberg och Sara Margaretha Ekman, båda födda i Marstrand 1812, och båda utflyttade till Göteborg 1834, gifte sig 1837. Jag tar för givet att de kände varandra redan i Marstrand, och att det fanns ett samband i att de båda flyttade till Göteborg samma år. Det kan också ha funnits ett samband med att Sara Margarethas äldre syster Brita Lovisa flyttat dit året före. Vid giftermålet var Sara Margaretha gravid, och tre månader senare föddes första barnet Berndt Edward. Yngsta barnet, Ada Margareta, var min morfars mor.

Paret fick sammanlagt nio barn, men det märkliga är att inget av barnen förde namnet vidare. Undantag från detta är sonen Carl Axel, som fick två barn, men dessa var båda ogifta och barnlösa, och därmed gick inte namnet vidare där heller. Av övriga barn var det döttrarna Sophia Constantia och Ada Margareta som bildade stora familjer och fick många ättlingar. Av detta förstår man att det krävdes ganska många barn, för att föra släktet vidare.

Carl Axel gifte sig 1863 med Lovisa Johansdotter. De fick dottern Hilma Antonia 1866 och sonen Ernst Hilmer 1869. Fem år senare avled Carl Axel, och Lovisa var ensam med barnen, 5 och 8 år gamla. Då verkar det som om Carl Axels moster, ovannämnda Brita Lovisa, trätt in som stöd i familjen. Hon står bl a en period som fostermor för Hilma Antonia.

Hilma Antonia utbildade sig till småskollärarinna. Detta har förvånat mig, eftersom det inte handlar om en familj med några studietraditioner, och vad jag förstår en familj utan några stora ekonomiska möjligheter. Jag funderar på om det kan finnas något samband med att Brita Lovisa avled 1884, och efterlämnade en viss förmögenhet. Brita Lovisa hade blivit änka redan 1837, efter endast två års äktenskap med skepparen Elias Christensson. Paret hade inga barn. Vid Brita Lovisas bortgång fanns två arvingar, systrarna Sofia Magdalena Möller i Marstrand, och Sara Margaretha Hillberg, Hilma Antonias farmor. Kan farmodern ha hjälpt Hilma Antonia med pengar till utbildningen?

Hilma Antonia hade en första tjänst i Råda, var sedan på ytterligare något ställe, innan hon 1889 flyttade till Böö skolhus i Örgryte, där hon blev kvar så länge jag kan följa henne i kyrkböckerna, dvs minst till 1906. Hon förblev ogift och barnlös. Från 1890 bodde hennes mor hos henne i Böö skolhus, fram till sin död 1905. Bilden ovan föreställer Böö skolhus 1922, troligen detsamma som Hilma Antonia tjänstgjort i.

Brodern Ernst Hilmer avled vid 25 års ålder 1895, som "månadskarl". Hilma Antonia uppgav boet vid bouppteckningen. Ernst Hilmer ägde inte andra tillgångar än lösegendom, till ett värde av 132 kronor. Därför behövde ingen detaljerad bouppteckning göras efter honom. Man undrar varför inte han också fick studera, eller om han kanske inte bedömdes ha "läshuvud".

Ursäkta...

...men just nu händer det mycket i mitt privata liv, och släktforskningen får vila litet, liksom denna blogg. Jag återkommer säkert, men det kan dröja ett tag.