Hemsida tillbaka

Ytterligare en tid ligger nu hemsidan tillbaka på sin gamla adress http://web.telia.com/~u57802953
Fram till 1 oktober ska tjänsten vara kostnadsfri på Telia, därefter kostar den 129 kronor +moms i månaden. Då, kära Telia, kan ni vara säkra på att jag hittat ett billigare alternativ.

Telia - bara för rika?

Nu är jag uppriktigt sagt förbannad och upprörd! Efter allt slit med hemsidan, så upphör Telia nu med tjänsten personlig hemsida. Egentligen upphörde den redan vid årsskiftet, vilket man anser sig ha informerat om. Om jag fått sådan information hade det knappast känts lönt att slita med hemsidan. Tjänsten upphörde i så fall ungefär när jag skapade min hemsida, och Telia har varit så oerhört tillmötesgående att de väntat ända till 1 juli med att släcka ner dessa sidor (antar att många mer än jag är drabbade). Men Telia har gott hjärta. För endast 129 kronor i månaden "erbjuder" man nu en ny tjänst som är mycket bättre! Det hade man gärna fått göra om man samtidigt behållit den gamla. Nu är det ju bara ett sätt att tvinga kunderna att betala 129 kronor i månaden för att få behålla sin gamla hemsida som tidigare ingick i abonnemanget.

Ja, kära läsare, som har kvar adressen till bloggen. Dessvärre finns det nu ingen hemsida. Jag anser mig inte ha ekonomiska möjligheter att ha kvar den på Telia. Jag kommer att undersöka möjligheterna att publicera den gratis någon annanstans. Detta lär dock ta ganska lång tid. Jag kan bara beklaga det inträffade...

Ytterligare några öden

När jag nu gräver vidare, så ser jag att den tidigare nämnda Inga Cajsa Andersdotter inte reste ensam till Fässberg. Hon hade sällskap av sin kusin Inga Cajsa Johansdotter, som var 3 år yngre. (I allafamiljer i Öxnevalla, Istorp och Horred hette minst en av döttrarna Inga Cajsa!) Dessa båda flickor, 19 och 16 år gamla, kom alltså till Korndals pappersbruk 1867. För den yngre av dem gick det inte lika bra. Hon blev ganska snart antecknad vid "Socknens slut", och blev kvar där så länge jag kan följa henne. Senaste bok jag hittar henne i är från sekelskiftet, då hon alltså är runt 50 år. Hon är då ogift, och verkar inte heller ha fått några barn. Hon "försvinner" sedan för mig, och jag vet inte hur länge hon levde.

En syster till denna yngsta Inga Cajsa, Sara Charlotta Johansdotter, född 1854, flyttade vid 18 års ålder till Eftra församling i Halland, och efter ytterligare några år till Göteborgs Domkyrkoförsamling. Vid 31 års ålder blev hon där med barn utan att vara gift. Hon reste hem till Öxnevalla och födde där sonen Axel Edvin i november 1885. Efter några dagar dog hon i barnsängsfeber. Pojken levde några månader, och jag gissar att det var hans morföräldrar som då tog hand om honom. Det gick väl inte så bra, för i mars 1886 dog han, drygt 4 månader gammal. Prästen i Öxnevalla skickade meddelande till Göteborgs Domkyrkoförsamling både om pojkens födelse och om moderns död, så dessa händelser finns dubbelt registrerade.

Det känns som vanligt lite tungt, när man försöker sätta sin in i omständigheterna kring sådana här händelser, som Sara Charlottas öde. Kanske hade hon en romans med någon som inte hade möjlighet att gifta sig med henne. Kanske var det inte alls så romantiska omständigheter, vad vet man? Men slutet på det hela blev en för tidig död för Sara Charlotta, och även för hennes son. Jag tror inte hon reste hem med lätt hjärta, men hennes pappa var vittne vid pojkens dop i alla fall, så jag hoppas och tror att hon hade sina föräldars stöd.

Inga Cajsa Andersdotter från Öxnevalla

Jag återkommer nu till Inga Cajsa Andersdotter, som jag omnämnde i förra inlägget. År 1867, då hon är 19 år gammal, flyttar hon från Öxnevalla till Fässbergs församling, med adress Korndals pappersbruk. Hon träffar så småningom August Andersson från Götiska förbundets skola i Mölndal, och gifter sig med honom 1871. Hon flyttar då till denna skola, som även senare har adressen Roten D Mölndals Mosse. Så småningom flyttar familjen till Mölndals Västergård, och ytterligare senare till Åby Nordgården.

Inga Cajsa och August får elva barn. Första barnet, en son, dör i späd ålder, men samtliga övriga 10 lever långt upp i vuxen ålder och de flesta får stora familjer. Det är dessa jag nu försökt följa så gott det går. Jag har roat mig med att räkna deras barnbarn. Det visar sig, om jag räknat rätt, att Inga Cajsa vid sin död 1921 hade 27 levande barnbarn. Det blir ju en större skolklass! Tillsammans med de 10 barnen, och deras partners blir det en jättefamilj. Räknar jag mina egna barn, barnbarn och partners så får jag ihop det till 8. Jag försöker föreställa mig om det gick att hålla reda på alla bemärkelsedagar. Och inte kan det ju ha gått att samla alla för t ex julfirande.

Så småningom flyttade även Inga-Cajsas syster Anna Brita, född 1837, till Fässberg, tillsammans med sina båda barn Anders Johan och Emma Sofia. De flyttade dock först någon gång efter hennes makes bortgång 1875. Anders Johan fick inte några biologiska barn, men adopterade en son och hade flera fosterbarn. Emma Sofia fick i likhet med sin moster Inga Cajsa en mängd ättlingar som bidrog till att befolka Mölndal och Göteborg.

Nu gräver jag djupt

Nu har det varit stiltje på den här bloggen ett bra tag. Ändå sitter jag och harvar framför datorn flera timmar, flera dagar i veckan. Nu när jag hållit på några år med släktforskningen, som pensionär, märker jag att jag förändrar min strategi och mina målsättningar. Jag gräver nu mycket mera framåt än bakåt, medan det tidigare var tvärtom. Det nuvarande sättet att arbeta tar oändligt mycket mera tid. Släktregistrens utseende blir också lite annorlunda, och det blir betydligt tjockare pärmar. Så t ex är min utgångpunkt för tillfället Lars Jonsson, född 1754, och farmors farfar till min egen morfar. Denna Lars hade två systrar. Med dessa systrar och deras ättlingar har jag varit sysselsatt minst en månad. En av dem har 115 ättlingar i rakt nedstigande led, och den andra ca 80. Detta förutom alla ingifta, och förutom dem jag inte kunna hitta. De nu levande ättlingarna finns i de flesta fall inte med, och med dem skulle siffrorna säkert fördubblas.

Varför gör jag nu detta? Det vet jag egentligen inte. Svaret är nog bara att jag inte kan låta bli, därför att jag är så nyfiken. En annan anledning måste vara att jag blir så personligen bekant med dem jag möter, att jag inte längre bryr mig om att vi har väldigt få gener gemensamt.

Den familj jag för närvarande umgås med stammar från Inga-Cajsa Andersdotter, född i Öxnevalla 1848. Hon är en av ättlingarna till Lars syster Brita Jonsdotter. Inga-Cajsa flyttade till Fässbergs församling och gifte sig där med snickaren August Andersson. De fick elva barn, varav endast det först verkar ha avlidit i späd ålder. Jag har hittills följt fyra av barnen, och många återstår således. De tre äldsta sönerna blev liksom fadern snickare, en av dem pianosnickare. De flyttade mellan olika göteborgsförsamlingar, och deras barn i sin tur verkar också ha blivit kvar i den trakten, så långt jag kunnat följa dem. Den dotter jag följt gifte sig med en man som tydligen var kriminell, och som hon skilde sig från 1916. Det måste ha funnits starka skäl för detta på den tiden. Paret hann i alla fall få fyra barn, varav det yngsta levde till 1994.

Amerikaresor

Jag har just läst i min favorittidning Populär historia om utvandringen till Amerika. Man kanske har föreställt sig att när man reste till Amerika så var det för all framtid. Av artikeln i Populär Historia framgår att det inte alltid var så. Många reste till Amerika för att tjäna pengar, så att de sedan kunde skapa sig en bättre framtid hemma i Sverige. Jag har sett flera exempel på detta i kyrkböckerna när det gäller mina egna anfäder och släktingar. Ett exempel är följande:

Anna Sofia Johansdotter, född 1850 i Horred, gifter sig 1878 med Johannes Persson i Loftsgården. De får samma år dottern Anna Brita, som lever ett långt liv som ogift på Loftsgården, och avlider där 1967. De får därefter en son Johan som avlider i späd ålder, och därefter ytterligare en son Johan. Familjen har nu flyttat från Loftsgården till Hulugärde i samma församling. Tvillingparet Anders och Adolf föds 1882, och dör båda inom några dagar. En ny Anders föds 1884, och en ny Adolf 1885. Efter detta reser Johannes Persson till Amerika och blir borta där i tre år. Under denna tid får alltså Anna Sofia ensam dra försorg om sig själv och de fyra barnen, den yngste bara något halvår gammal vid Johannes avresa.

Johannes återkommer i början av 1889, och i oktober samma år föds en son, Natanael. I januari 1890 avlider Natanael, och en månad därefter reser Johannes åter till Amerika. Även denna gång blir han borta i tre år, och återkommer 1893, troligen för gott. Vid folkräkningen 1890 står Anna Sofia som inhyses, och det är antecknat att mannen är i Amerika. Man kan av detta förstå att det fortfarande var knapert, och att Johannes inte medfört några större rikedomar efter sin första amerikavistelse. I folkräkningen 1900 står Johannes som jordbruksarbetare, och frågan är om alla dessa år i Amerika någonsin innebar någon standardhöjning för familjen.

Efter 1900 har jag inga uppgifter om denna familj. Inget av barnen, förutom Anna Brita, finns med i Sveriges dödbok från 1947 och framåt. Det kan naturligtvis finnas en möjlighet att hela familjen rest till Amerika, men det måste i så fall ha varit efter 1900.

Jag tänker dock mest på åren 1886 till 1893, då familjefadern befann sig i Amerika, med ett kortare avbrott. Detta var ju barnens uppväxtår, och de kan knappt ha känt sin far. Mödrar som miste sina män genom dödsfall gifte oftast ganska snabbt om sig, för att klara sin och barnens försörjning, men här fanns ju inte det alternativet. Johannes återkomst 1889, Natanaels födelse och död, och mannens nästan omedelbara avresa igen efter detta, hur kan det ha känts för Anna Sofia? Och hur levde Johannes, och andra i hans situation, där borta i Amerika? Vad gjorde de? Det skulle jag vilja veta mera om.

Levnadsöden i Horred

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här. Det betyder inte att jag varit overksam med släktforskningen, utan snarare tvärtom. Jag har hamnat i Horred igen, och gräver allt djupare och bredare där. Det är detta med bredden som är problemet. Jag får alltmera svårt att begränsa mig till de "raka" linjerna i släktträdet. Det känns alldeles omöjligt att lämna syskonen i en familj åt sitt öde, och bara ägna sig åt anfadern eller anmodern. Och syskonen gifter sig, får barn, barnbarn etc. Och ju längre bakåt man kommer, desto fler generationer får man också framåt i tiden att följa. Detta är alltså ett bekymmer om man vill komma någon vart, men å andra sidan också spännande. Nu har jag suttit hur länge som helst med en gren på Horredsträdet, och varje dag tänkt att det ska bli klart. men dagarna går och det blir inte klart, och därmed inget skrivet i bloggen om detta.

Många familjer med skiftande öden har presenterat sig. Jag ska ge ett exempel här:

Anders Andersson föds i Horred Storegården 1817. När han är 14 år dör fadern. Anders och systern Kerstin bor kvar hos modern. Under 1850-talet blir Anders flera gånger dömd för "lönskaläge", och det anges också att han under denna tid blir far till 3 oäkta barn. Modern avlider 1863, då Anders alltså är 46 år gammal. Då blir det tydligen läge att stadga sig och ta över gården. Anders gifter sig med 39-åriga pigan Anna Greta Andersdotter från Isakatoft. Året därpå föds sonen Anders (även kallad Pehr). Sonen avlider vid tre månaders ålder. Vid 43 års ålder föder Anna Greta sitt andra barn, Josefina. Vid drygt ett års ålder avlider Josefina. Ytterligare några år senare, 1871, avlider Anna Greta, och Anders Andersson blir änkling.

Anders är nu 54 år, och lever som änkling några år på Horred Storegården. Bland pigorna på gården finns Anna Lena Johansdotter, född 1844. Med henne gifter sig Anders Andersson 1873. Han är då 56 år och hon är 29. Tre månader efter giftermålet föds sonen Anders, som blir knappt fyra månader gammal. Två år senare föds dottern Josefina, som avlider vid födseln. Vid 62 års ålder blir Anders far till sitt sista barn, dottern Anna, född 1879. Fyra månader senare avlider hustrun Anna Lena. Dottern Anna blir ett år gammal. Av de fem barnen till Anders, som fötts inom äktenskap, har alltså inte ett enda överlevt. Vad som hänt med de "oäkta" barnen är lite svårare att ta reda på, men möjligen kan ju något av dessa ha överlevt.

Anders Andersson avlider 1904, vid 87 års ålder, som backsittare på Horred Storegården.

Tänk vad denna man hunnit vara med om i sitt liv. Först levde han livets glada dagar som ungkarl och flicktjusare i byn, och gjorde tre flickor med barn. Därefter två ganska korta äktenskap, där hustrurna födde barn som bara dog. Därefter ensam igen under många år, och så småningom gammal och orkeslös och backsittare, tills han dog i ganska hög ålder. Och den 39-åriga pigan, som blev hustru och mor i mogen ålder, men förlorade båda sina barn. Nästa hustru, ung, kunde varit dotter till maken, föder tre barn som dör, och dör själv när sista barnet är ganska nyfött. Tragiska öden, kanske en aning utanför det vanliga även på den tiden, men ingalunda unikt.