När jag nu gräver vidare, så ser jag att den tidigare nämnda Inga Cajsa Andersdotter inte reste ensam till Fässberg. Hon hade sällskap av sin kusin Inga Cajsa Johansdotter, som var 3 år yngre. (I allafamiljer i Öxnevalla, Istorp och Horred hette minst en av döttrarna Inga Cajsa!) Dessa båda flickor, 19 och 16 år gamla, kom alltså till Korndals pappersbruk 1867. För den yngre av dem gick det inte lika bra. Hon blev ganska snart antecknad vid "Socknens slut", och blev kvar där så länge jag kan följa henne. Senaste bok jag hittar henne i är från sekelskiftet, då hon alltså är runt 50 år. Hon är då ogift, och verkar inte heller ha fått några barn. Hon "försvinner" sedan för mig, och jag vet inte hur länge hon levde.
En syster till denna yngsta Inga Cajsa, Sara Charlotta Johansdotter, född 1854, flyttade vid 18 års ålder till Eftra församling i Halland, och efter ytterligare några år till Göteborgs Domkyrkoförsamling. Vid 31 års ålder blev hon där med barn utan att vara gift. Hon reste hem till Öxnevalla och födde där sonen Axel Edvin i november 1885. Efter några dagar dog hon i barnsängsfeber. Pojken levde några månader, och jag gissar att det var hans morföräldrar som då tog hand om honom. Det gick väl inte så bra, för i mars 1886 dog han, drygt 4 månader gammal. Prästen i Öxnevalla skickade meddelande till Göteborgs Domkyrkoförsamling både om pojkens födelse och om moderns död, så dessa händelser finns dubbelt registrerade.
Det känns som vanligt lite tungt, när man försöker sätta sin in i omständigheterna kring sådana här händelser, som Sara Charlottas öde. Kanske hade hon en romans med någon som inte hade möjlighet att gifta sig med henne. Kanske var det inte alls så romantiska omständigheter, vad vet man? Men slutet på det hela blev en för tidig död för Sara Charlotta, och även för hennes son. Jag tror inte hon reste hem med lätt hjärta, men hennes pappa var vittne vid pojkens dop i alla fall, så jag hoppas och tror att hon hade sina föräldars stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar