Anmodern Sara Andersdotter, fortsättning.

Det har varit lång stiltje både vad gäller blogg och släktforskning. På sommaren händer mycket andra saker, och i höst har det varit väldigt trögt att komma igång. För ca två veckor sedan tog jag dock tag i tråden Sara Andersdotters familj. Det var henne jag hade sådan tur att hitta i Säve, efter att jag tidigare hade gett upp om att hitta henne.

Att kartlägga denna familj är verkligen en prövning, eftersom så många kyrkböcker brunnit i Säve. Husförhörslängder finns från 1795, men de är röriga och svåra att bygga någon forskning på. Därför var det bra att jag nu hade tagit det där årsabonnemanget på SVAR, så att jag hade mantalslängderna att komplettera med. Födelse-, vigsel- och dödböcker finns inte alls före 1821. Jag har nu gett mig i kast med att försöka kartlägga Saras far Anders Simonsson och hans familj.

Anders är barn nummer 2 av 6 till Simon Olsson och Ingegerd Olsdotter i Kyrkeby Bergsgård i Säve. Anders Simonsson föddes 1787. När han första gången nämns vid namn i mantalslängden 1803, står han som skattebefriad, och detta fortsätter så långt jag följt mantalslängderna, till 1809. Orsaken uppges vara att han är bräcklig, krympling, och liknande benämningar. Nu kan ju inte detta handikapp ha varit alltför svårt, eftersom Anders så småningom bildar familj, och får bl a dottern Sara. Han blir dessutom kyrkväktare, vilket förutsätter att han har en viss status i församlingen. Skattebefriad var han i alla fall, under några år i ungdomen.

Anders gifte sig ca 1816 med Börta (eller möjligen Brita) Jonasdotter, och min anmoder Sara föddes året därefter, 1817. Paret fick sedan sonen Olof 1820, och strax därefter verkar modern ha avlidit. Husförhörslängderna ger inga exakta uppgifter om tidpunkter för dödsfall. Även denna son Olof, verkar ha avlidit inom några få år. Anders gifter sedan om sig med Brita Hansdotter, och de får sonen Olof 1825 och dottern Johanna 1828. Dessa är således halvsyskon till min Sara.

Anders Simonsson dog 1850 i Kyrkeby Bergsgård i Säve, där han bott hela sitt liv. Han blev 63 år gammal, och någon dödsorsak anges inte i dödboken. Hustru nummer två överlevde honom med 11 år. 

En av de "omöjliga" gåtorna är löst

Efter att jag skrivit föregående inlägg i mars började det hända lite saker. Det blev inte alls stopp vad gäller Lars Lundgren, och det blev verkligen ett årsabonnemang på SVAR. Det som hände var att jag återigen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, slängde ut en fråga på facebookgruppen Släktforskning. Tydligen skedde det nu just vid rätt tidpunkt. Tre olika personer nappade på frågan, och jag hade en lördagsmorgon med hög puls och intensivt kommunicerande med två av dessa personer. En skillnad mot tidigare var att jag nu kunde precisera min fråga något, eftersom jag kommit fram till att Lars hade en mycket nära relation till en Olof Lundgren och dennes hustru Inga Stierman, samt deras barn.

Den som gav mig mest ledtrådar var Boris Örnhäll, som jag hade kontakt med redan för för tio år sedan, men vi kom då ingen vart med Lars. Med ledtrådarna från Boris, och även de andra två, kunde jag börja lägga ett pussel, och vet nu med 99 % sannolikhet vilka som är Lars Lundgrens föräldrar. Jag har också en bild av hur hans liv såg ut från 20-årsåldern och fram till dess han gifte sig med Anna Jonsdotter Radde. Pusslet har jag lagt med hjälp av militära källor och mantalslängder i SVAR.

Enligt vad jag nu är nästan säker på, så föddes Lars i Romelanda församling (som saknar födelseböcker för tiden) som son till Evert Lundgren och Annika Bengtsdotter. Evert Lundgren, född 1694, var bror till ovannämnde Olof. Evert Lundgren avled 1738 och hustrun sannolikt tidigare. Lars och hans syskon var alltså föräldralösa, och min tanke är att de kan ha tagits om hand av Olofs familj.

Evert och Olof var söner till Anund Andersson Lundgren, född omkring 1663, och hans hustru Margareta Olofsdotter. Anund Andersson Lundgren är bror till den Olof Lundgren som  nämndes i mailet jag berättade om i föregående inlägg, han som alltså var gift med Märta Sofia Gyllenhaal. Det låter precis lika rörigt som det är med alla dessa olika Lundgrenar, varav flera heter Olof.

Om vi återgår till Lars själv, så återfinns han i de militära källorna som dragon, korpral och slutligen sergeant vid Bohusläns dragonregemente, ungefärligen mellan åren 1742 och 1757. Han är antecknad för Källsby i Jörlanda, vilket just är där som farbrodern Olof Lundgren med familj bor. Själv bor han dock de sista av dessa år i Harestads församling. 1757 får han avsked och flyttar till Sankt Peders församling. Han är ju då bara 35 år, så jag funderar över vad han sedan levde av. I alla fall gifter han sig med Anna Jonsdotter Radde 1762, och efter hennes bortgång gifter han sig med en ”jungfru Maria Margreta Lundgren från Wästra Heden”. Sedan jag nu lagt detta pussel, ser jag att denna hustru är hans kusin, dotter till hans farbror Olof Lundgren.

Nu finns det ytterligare ett antal trådar att dra i vad gäller denna släkt, men för tillfället är jag nöjd med att bilden klarnat kring Lars ursprung och hans livshistoria. 

Farmors anor

Lite bortförklaringar, och ett irriterande mail

Det är rätt mycket stiltje på denna blogg just nu, vilket känns tråkigt med tanke på dem som försöker följa min släktforskning. Men sanningen är den att när det saknas inlägg, så har det heller inte skett så mycket forskning. Det går lite i perioder, detta forskande. När jag var nypensionerad hade jag ett strikt schema, då jag forskade vissa timmar, fyra dagar i veckan, och då blev det fantastiskt mycket gjort. På något vis får jag mindre och mindre tid. Senaste veckorna har jag varit sysselsatt med målningsarbete i hemmet, och då hinner jag absolut inget annat. Jag har dessutom sedan ca ett år tillbaka en hund boende hos mig, som ska gås ut med några gånger per dag. Hunden Ares är 12 år gammal, och ägs av min särbo och mig gemensamt, och det var liksom min tur att ta lite mer ansvar för honom. Då jag slutade jobba bodde jag långt borta från barn och barnbarn, så barnvaktsinsatser var inte aktuella till vardags, och det är också något som är annorlunda i dag. Jag skulle kunna räkna upp ytterligare saker som tillkommit med åren, och tagit en del av släktforskartiden. Detta känns på ett sätt otillfredsställande, men å andra sidan är det ju så som livet ser ut.

För att nu komma in på något mera släktrelaterat, så fick jag för en tid sedan ett mail från en person som sade sig ha lösningen på ett av mina problem. Det gällde sergeant Lars Lundgren, anfader på farmors sida, vars ursprung jag inte lyckats spåra. Denna person påstod tvärsäkert att Lars Lundgren var son till Olof Lundgren och Märta Sofia Gyllenhaal. Lars Lundgren ska vara född omkring 1722. Jag tog mig an paret Lundgren/Gyllenhaal, och lyckades kartlägga deras liv efter vigseln 1707. De fick fyra barn, 1714, 1719, 1725 och 1730. De tre sista är födda i samma församling, och där borde ju då Lars finnas med. Det gör han dock inte. Jag frågade därför min sagesperson var man hittar källan till Lars födelse, eller vilka bevis som finns för att han är son till det nämnda paret. Svaret var att den person som forskat fram detta var tillförlitlig, men några källangivelser fick jag inte. Glädjen och hoppfullheten jag kände när jag först såg detta mail förbyttes inom några dagar till ren irritation. Det kan ju mycket väl vara så att detta är sant, men hur ska man bara förutsätta detta utan några källor? Jag jobbar ju inte riktigt så! Lars Lundgren får nog krypa ner i gömmorna igen, medan jag tar mig an andra, mera möjliga, uppgifter.

Jag kan alltså konstatera att jag har två stycken Lars, från ungefärligen samma trakt i Skepplanda pastorat, men från olika släktgrenar, där jag kört helt fast. Den andre är Lars Småberg. Båda dessa Lars är soldater. Även när det gäller Lars Småberg, är jag nu benägen att lägga honom till handlingarna. Man måste ju acceptera att det blir stopp någonstans, när kyrkböckerna blir alltmer sparsamma, bakåt i tiden. Mantalslängder skulle vara en möjlighet, men då måste jag ta ytterligare ett dyrt abonnemang, och det har jag hittills inte velat kosta på mig. Vi får väl se med tiden.