Thore Odhelius, präst i Valstad

Valstads kyrka, Skaraborgs län

Det har funnits många personer med namnet Thore Odhelius, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man söker information om en av dem. "Min" Thore var alltså född 1725 och morfar till den Lovisa som så länge hängt i luften. Han var son till regementspastorn och kyrkoherden Anders Odhelius och hans hustru Maria Billmark. Han gick i faderns fotspår och blev präst. Han var bl a verksam i Valstads församling under många år, och de flesta av barnen är födda där. Frågan är dock om hans yrkesval var rätt. I Skara stifts herdaminne, sid 498-499, tecknas bilden av en ganska besvärlig person. Jag återger här hela texten om Thore:

 

"24. Mag. Thore Odhelius, son af kyrkoh. Anders O. i Hångsdala, f. på Törnstorp vid Sköfde 1725, blefstud, i Ups. 1747 och prestv. i Stockholm 1751; reste till Lund 1753 och blef der magister 1754; v. pastor i Hvalstad s. å.; kommin. derst. med enhällig kallelse 1757; past.-ex. 1762; kyrkoh. här 1776; tilltr. 1778. Död d. 28 jan. 1794. — Han hade af naturen goda gåfvor, men förföll på sednare åren till dryckenskap och vårdslöshet i embetet; var inkallad för konsist. 1781 och varnades för fylleri; beträddes äfven med osannfärdiga uppgifter; måste emottaga v. pastor 1783; var åter inkallad 1791, då han "förmanades till varsamhet och ett kristligt och vänligt bemötande emot hvar man, särdeles mot sina åhörare, samt att taga sig till vara för ett bittert och okärligt sinnelag."

 

Gift 1758 m. Brita Salenius, död 1796, d:r af kyrkoh. Gustaf S. i Hångsdala. Barn: Johan f. 1758, regem.-past. vid Skarab. regem. Anders Gustaf f. 1760, härads-skrifvare i Wartofta. Maria Elis., f. 1764 död 1823, g. m. glasblåsaren Grundell. Christofer f. 1766, guldsmed. Hedvig Chr. f. 1769 död 1849, g. m. löjtn. H. F. Frölich. Magdalena f. 1773 död 1809, g. m. stadskassören N. Åhgren i Falköping."

 

Han borde kanske inte ha blivit präst utan något helt annat. Här finns i alla fall uppgiften att dottern Maria Elisabeth var född 1764. I alla de senare husförhörslängder där jag hittat henne anges hon född 1770 i Valstad. Egentligen tycker jag att 1764 passar bättre, för där finns annars ett ganska stort glapp i syskonskaran, medan det blir väldigt tätt runt 1770. Det är irriterande att hon inte står med i födelseboken. Jag antar att detta beror just på att hon är prästdotter, och att det kanske inte var så noga med att föra in dessa barn. Prästen visste ju ändå vilka barn han hade. Dock har jag hittat alla hans övriga barn, så lite konstigt är det. 

Thore avled 1794, året före Maria Elisabeths olämpliga graviditet och hennes oäkta dotters födelse. 

Om jag nu räknar rätt så är Thore Odhelius min mormors farmors mormors far. Thore hade en bror, Anders Odel, som jag kan berätta lite mer om en annan gång.

Odhelius, äntligen!

Tiden rusar och nu är alla helgerna förbi. Det har inte blivit så väldigt mycket släktforskat sedan sist. Tiden har en tendens att fyllas med andra saker, trots att man är pensionär. Jag har i alla fall gett mig i kast med ena svärsonens släkt. Det fanns en hel del gjort där, som fanns dokumenterat i ett antal lösa papper. Jag har försökt göra det mera samlat och kolla upp alla uppgifter i källorna. Det visade sig då finnas en hel del felaktiga uppgifter som jag rättat till. Det konstiga med släktforskning är att det inte behöver vara ens egen släkt för att vara engagerande. Efter ett tag glömmer man bort detta och blir bara fullt fokuserad på de människor som här framträder, och deras öden. De är ju för all del släkt till mina barnbarn, så på det sättet finns ju anknytning, men jag tror det hade varit lika intressant, vilken släkt det än varit.

Jag skulle ju berätta om Lovisa Odhelius/Westring. Hon är min mormors farmors mor, och en av de "oknäckta" nötterna, fram till i våras. Det är ju hoppfullt att det kan finnas lösningar även på problem som man dragits med i 30 år. Lovisa Odhelius inflyttade till Skara 1819, samma dag som sin blivande make Erik Aron Westring. Vad som varit dessförinnan har varit höljt i dunkel, och till vissa delar är det så fortfarande. Det står vid inflyttningen till Skara att hon kommer från Götene, men där går det inte att hitta henne. Där har det som sagt varit helt stopp. Då och då har jag slängt ut frågor både på Anbytarforum och i facebookgruppen Släktforskning, utan resultat. Det var i denna senare grupp jag plötsligt fick napp i våras. En person gjorde mig uppmärksam på att det i Skaras husförhörslängd fanns en anteckning om en Maria Elisabet Odhelius med dotter Lovisa. Det var äntligen en trådända att börja nysta i.

Jag har under årens lopp läst mycket om släkten Odhelius i Skaraborgs län, utan att hitta kopplingen till min Lovisa. Jag har dock känt en övertygelse att en koppling finns. Alla med det namnet i Skaraborg verkar vara mer eller mindre släkt med varandra, så varför skulle inte Lovisa höra dit. Släkten Odhelius är väl kartlagd, genom att där funnits många präster och andra bemärkta personer, som det skrivits om, och som även lämnat skriftliga spår efter sig själv. Och nu fann jag äntligen kopplingen. Till 99,9 procent är jag säker på den här historien, som dock fortfarande har några hål kvar att täppa igen.

I Valstads och Vättaks församlingar i Skaraborg verkar en präst Thore Odhelius, född 1725, gift med Britta Salenius, även hon av en känd och bemärkt släkt. Dessa har många barn, och bland dessa finns dottern Maria Elisabet, född i Valstad. Hon är enligt vissa källor född 1764 och enligt andra 1770. Tyvärr har jag inte hittat henne i födelseboken för något av dessa år, men det förefaller helt säkert att hon är dotter till Thore. Maria Elisabet flyttar så småningom hemifrån, och återfinns som "mamsell" i olika hushåll runt om i grannsocknarna. Så inträffar 1795 den stora skandalen att prästdottern Maria Elisabet blir gravid, utan att vara gift. Här finns utrymme för mycket fantasi angående reaktionerna från familjen och omgivningen. Pappan och prästen Thore hade avlidit 1794, och slapp uppleva denna skandal, men det fanns säkert många andra som inte var glada. I december 1795 föder i alla fall Maria Elisabet sin dotter Lovisa, men var detta sker är oklart. Lovisa anges född i Göteborg, men finns inte i någon födelsebok där för denna tid. Därefter är mor och barn som bortblåsta tills de dyker upp tillsammans i Skara, då Lovisa redan är tonåring. Uppgiften om inflyttning från Götene är tills vidare gåtfull. Lovisa verkar ju ha funnits i Skara längre tillbaka än 1819.

Efter 1819 är Lovisas liv väl kartlagt. Hon gifter sig med Erik Aron Westring 1820, något efter att hon fött tvillingar. Modern är den som lämnar skriftligt samtycke till giftermålet, vilket tyder på att ingen fader eller annan manlig nära släkting finns som kan göra detta. Maria Elisabet flyttar 1816 till Årnäs glasbruk och gifter sig 1818, på lite äldre dagar, med en glasblåsare Joseph Grundel, född i Böhmen. I vigselboken står att hon är dotter till Thore Odhelius och Brita Salenius. Hon får aldrig några fler barn än Lovisa, och hon avlider redan 1823.

I och med detta kan jag koppla på hela den kända släkten Odhelius på mitt släktträd. Det känns tillfredsställande efter alla år av frågetecken.

Tankeställare

Nu har jag hamnat i någon sorts dilemma. Jag upptäckte till min förfäran för ett tag sedan att jag inte tyckte det var lika roligt som förut med släktforskningsjobbet. Dags att ta sig en funderare! Mina funderingar mynnade ut i att det var själva drivkraften som förändrats. Tidigare har jag alltid drivits av nyfikenheten, och då är ju allt roligt. Men det här projektet att följa alla Bryngel Anderssons ättlingar till nutiden, det har med tiden fått något av plikt och slentrian över sig. Det är egentligen alldeles för stort, och verkar aldrig bli klart, hur mycket jag än jobbar. Samtidigt vill jag inte släppa ambitionen att följa alla släktlinjerna. Jag fastnade ändå för att det var dags att ta en paus med detta.

Två andra projekt lockar. Det ena är släkten Westring, eller egentligen mormors släkt över huvud taget. Under veckan har ytterligare en Westring-ättling hört av sig, och visar sig sitta på mycket information. Det är väldigt lockande att på heltid försöka jobba vidare med hela projektet Westring/Emmich/Odhelius. När jag skriver detta inser jag att jag faktiskt inte berört Odhelius-frågan i denna blogg. Det får bli ett särskilt inlägg, utifrån de nya fynd som gjordes i våras. Då framkom nya spännande saker rörande Erik Aron Westrings hustru Lovisa Odhelius. Nåväl, mitt andra projekt, som legat och irriterat mig länge, är den hög av anteckningar jag fått från en av svärsönerna. Där finns alltså en hel del forskning gjord, som jag vill få in i barnbarnens släktregister. Eftersom det är ett mer begränsat projekt, som kan tänkas bli färdigt, så gav jag mig i kast med det först. Så nu har jag haft roligt några dagar igen. Den omväxlingen behövdes verkligen. Nu tar jag papper för papper i den högen, kollar av mot källorna och matar in. Och så måste jag hålla mig i styr, och inte gå vidare med en massa egen forskning, utan se till att pappershögen blir klar först. Det lyckas, åtminstone till 90 %. Sen får vi väl se om det blir Bryngel Andersson eller Westring, när detta är klart.

Det som stressat mig en del, är att jag gärna vill ha in Bryngel Anderssons ättlingar i släktregistret på hemsidan. Men varför är det så bråttom egentligen. Det får inte vara bråttom i släktforskning. Jag måste verkligen lära mig detta! Jag får väl hinna det jag hinner innan det är dags att lägga näsan i vädret.

Kammarmusiker Bror Axel Johansson

  I dag har jag bläddrat runt i församlingsboken för Kungliga Hovförsamlingen i Stockholm. Visserligen bara digitalt, men i alla fall. Den boken har tre avdelningar: "Den kungliga familjen", "Familjer och ogifta män" samt "Ogifta fruntimmer". Jag har aldrig tidigare reflekterat över att den kungliga familjen står med i församlingsboken. Det var lite märkligt att läsa titlarna "Konung" och "Drottning".

Anledningen till att jag hamnade där, är en av mina sexmänningar bland Bryngel Anderssons ättlingar, Bror Axel Johansson. Fadern till Bror Axel var Johan Petter Andersson, född 1848 i Hemsjö. Denne Johan Petter gjorde som den Anton Andersson jag tidigare berättat om, dvs han flyttade norrut, och gifte sig till en gård. I detta fallet rörde det sig om en gård i By församling i södra Dalarna. Även i detta fallet undrar jag ju en hel del kring vad som förde honom dit, och hur han kommit i kontakt med kvinnan han gifte sig med. De gifte sig i alla fall 1876, och året därpå föddes två tvillingpojkar som båda överlevde. Båda dessa dog ogifta på föräldragården i ganska hög ålder. Ytterligare en son föddes 1879, och slutligen Bror Axel 1885. Denna sista förlossning slutade olyckligt, eftersom modern dog i barnsäng då gossen var 9 dagar gammal. Någon lyckades uppenbarligen hålla barnet vid liv, han levde till 63 års ålder. Fadern gifte om sig redan efter något år, och troligen togs de moderlösa barnen väl om hand.

När det gäller Bror Axel, så flyttade han alltså till Kungliga Hovförsamlingen 1909 som kammarmusiker! Jag blir lite överraskad av detta. En bondson från Dalarna blir kammarmusiker i Stockholm, det kan inte ha varit vanligt vid den tiden. Jag blir nyfiken på så mycket: Vilket instrument spelade han? I vilken orkester? Hur började detta, hemma i Dalarna? Bror Axel gifte sig 1912 med Anni Eugenia från Foss församling i Bohuslän. Hur träffade han henne? Paret utflyttade 1914 till Amerika, och inga barn verkar dittills ha fötts i familjen. Sedan vet jag absolut ingenting om dem, mer än att båda dör i Göteborg, Bror Axel 1948 och hustrun Anni 1977. Båda är gravsatta i Horndal, By församling i Dalarna. Det är ju fullt möjligt att han arbetat som musiker i Göteborg. Kan det finnas något sätt att luska reda på detta?

Och här står Bror Axel i samma bok som Kung Gustaf, dock i avdelning nummer två, Familjer och ogifta män.

Mycket att göra

Sommaren är väl ingen högsäsong för släktforskning. Jag har börjat komma igång så smått, men känner mig en aning stressad över att det finns så förfärligt mycket kvar att göra. Före sommaren gav jag mig in på att följa Bryngel Anderssons (född i Töllsjö 1712) ättlingar in i nutid. Jag börjar nästan ångra detta, men tycker nu ändå att jag måste fullfölja projektet. Det kommer antagligen att ta en bit av hösten också. Häromdagen var jag uppe i 1696 ättlingar, inklusive ingifta partners. Mellan 400 och 500 av dessa lever i dag, på olika håll, mest i Västsverige. Det finns dock en stor grupp, som jag helt missat, och det är alla ättlingar i Amerika. Ett stort antal av ättlingarna till Bryngel Andersson har emigrerat, och dessa har jag hittills släppt. Jag har ingen erfarenhet av emigrantforskning, med det är också något som jag känner finns på "att-göralistan". Ja, hur ska man hinna allt innan man lägger näsan i vädret? Det finns några saker som jag gärna vill göra, när jag blir någorlunda klar med dessa Bryngel-ättlingar:

• Släktregister för Jennys barn
• Släktregister för Karins barn
• Ny genomgång av släktregistret för mormor Jenny Westring
• Forskning kring mina anors hembygder
• Skriva någon form av släktbok
• Uppdatera min bildbank, genom att skanna ytterligare bilder ur gamla album

Det är en helt omöjlig agenda, men man får väl spänna bågen högt. Mycket av detta kommer aldrig att bli gjort, det inser jag.

Jag är nog ändå mest sugen på att ge mig i kast med mormors släkt igen. Jag har äntligen hittat kopplingen till prästsläkten Odhelius i Skara stift, och där finns mycket intressant att hämta och skriva ner. Just i mormors anor hittar man lite "finare" folk, om man får uttrycka sig så, trots att hon själv levde fattigt i Masthugget. Där finns ju borgarfamiljen Westring i Göteborg, som jag skrivit om tidigare, och nu även en hel släkt av präster, författare m m. Ja, det blir nog detta jag först tar itu med när Bryngels ättlingar börjar ta slut.

Anton Anderssons hus i Dalåsen

I förrgår var jag på besök i Dalåsen, dit Anton Andersson flyttade från Bollebygd. Dalåsen ligger i Bergs församling i Jämtland, och Bollebygd ligger i Västergötland, så det var ju en bit han flyttade. Jag skrev lite om detta i ett inlägg i mars. Anton var mormors far till min f d sambo, numera särbo Jan-Olof. Han var även fyrmänning med min farfar Arvid. Jan-Olof och jag åkte i fredags upp till Dalåsen och såg oss omkring. Vi hittade gården där Anton bott. Den går under namnet "Blomsters", på grund av att det tidigare bott en soldat Blomster där. Den gamla byggnaden där Anton bodde finns kvar, men inte i beboeligt skick. Det finns numera även ett modernare hus på fastigheten. Där bor två sonsöner, till Anton, som vi träffade lite hastigt. Dessa är nu i 65-70-årsåldern, och de var inte så talföra. Jag var dock nöjd med att få se huset, och ta en bild på det. Vi träffade sedan deras kusin, Kalle Olsson, som är en dotterson till Anton. Han var en av de aktiva bakom böckerna om Oppbygda, som utkom runt 2000. Tyvärr kom han inte ihåg sin morfar Anton, vilket är förståeligt, då han var 3 år, när Anton dog. Han hade heller inga konkreta uppgifter om vad som fört Anton den långa vägen från Västergötland och hit. Tydligen var detta inget man pratade om, utan man hade väl nog med att klara vardagen och planera framåt. Jag måste nog acceptera att det inte går att hitta någon som kan berätta något om Anton Andersson, från Bollebygd, och det tycker jag är synd. Jan-Olofs mor gick bort året innan vi träffades, så henne fick jag aldrig prata med. Jag tror annars att hon var den som hade kunnat berätta något om sin morfar, eftersom han levde tills hon var vuxen. Men så är det ofta. Man inser att man är för sent ute.

Bilden ovan föreställer boningshuset på gården dit Anton flyttade, Blomsters i Dalåsen, Berg, Jämtland.

Niklas Westring

En av bröderna Westring var Niklas (Nicolaus), 1797-1882. Niklas var tydligen studiebegåvad, och blev en berömd forskare inom ämnet insekter och spindlar. Detta trots att han tvingades avbryta sina gymnasiestudier av ekonomiska skäl, efter faderns död. Följande står om Niklas, i Nordisk Familjebok:

"Westring, Niklas, zoolog, f. 13 nov. 1797 i Göteborg, d. där 28 jan. 1882, anställdes 1816 vid därvarande
tullkammare och var 1834-58 tullförvaltare. Han egnade sig företrädesvis åt studiet af spindlar och insekter. Sin skarpa iakttagelseförmåga visar han bäst i det digra och för sin tid betydelsefulla arbetet Araneæ suecicæ descriptæ (1862), i hvilket han beskrifver 308 svenska spindelarter, bland hvilka sammanräknadt endast 124 voro förut kända af hans föregångare Linné, De Geer och Sundevall. Till gagn för samlare utgaf W. 1858 Anvisning att ändamålsenligt insamla och conservera arachnider, förnämligast med afseende på spindlarne. W. var ock en af grundläggarna och de verksammaste befordrarna af Göteborgs museum, af hvars styrelse han var medlem 1840-74. Han var led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1843), Vet. akad. (1863) och flera utländska entomologiska föreningar."

Niklas var gift med Birgitta Christina Thorsell, och paret fick aldrig några egna barn. En släkting till hustrun, Johan Petersson, var dock fosterson, och till honom testamenterade Niklas huvuddelen av sin kvarlåtenskap. Hustrun Christinas syster Augusta var gift med "farbror Christian". Dessa två bröder och två systrar var troligen navet som mycket kretsade kring, när det gäller livet i de båda stenhusen på Klädpressaregatan 4.

Knut skriver även om Niklas och hans hustru:

"Nu går jag rätt över gården upp till farbror Nicklas. Hans familj var ej stor. Den bestod blott av farbror, faster Kristin samt min syster Jenny Lovisa som skötte hushållet och var som en dotter i huset. Farbror Nicklas hade tagit avsked från tullverket och sysselsatte sig nu med sitt älsklingsämne, att studera insekterna (spindlar) och indela dem i klasser. Farbror var en stor entomolog (insektsforskare) och vida berömd såväl inom som utom landet. Han gav även ut en bok på latin om insekterna. Han var riddare av Nordstjärneorden samt ledamot i Vitterhetssällskapet. Han var sin brors familj mycket tillgiven och lättade denna mången gång i ekonomiskt hänseende. Liksom farbror Christian så älskade farbror Nicklas sång och musik. Han var mycket skicklig gitarrspelare och blev kallade gitarrvirtuos. Han älskade mycket Bellmans sånger som ha utförde både med melodi och ackompagnemang. Han hade ej ofta fester. Vet då han hade någon var det blott Farbror Christians hela familj jämte professor Malm med fru, Edwards umgängesvänner samt herrskapet Amén. Farbrors umgänge var ej stort. Det bestod av professor Malm, domprosten Wieselgren samt redaktören för Göteborgs Handels & Sjöfartstidning L.H.Hedlund (det som vi vet var denne person även en av skalden Runebergs intimaste vänner). Dessa personer jämte farbror voro varmt tillgivna Göteborgs museum och arbetade för dess förkovran, de tillhörde styrelsen."

Niklas  avled 1882 och hade då varit änkeman i många år. I sitt testamente föreskriver han att Styrelsen för Göteborgs Museum erhåller det mesta av hans insektssamlingar, som verkar ha förvarats i bostaden, samt de böcker han utgivit. Till Kungliga Vetenskapsakademin i Stockholm testamenterar han "det mindre skåpet af mahogny, jemte min deri inrymda samling af svenska spindlarne."

Jag kan undra om hans insektssamlingar finns kvar på Göteborgs Museum. Det ingår i mina framtida planer att besöka muséet för att titta på Niklas mors, Birgittas, hatt. Nu inser jag att man i samband med detta även bör kolla om spindlarna finns kvar. Det är roligt att ha en så berömd man i släkten.