En av de "omöjliga" gåtorna är löst

Efter att jag skrivit föregående inlägg i mars började det hända lite saker. Det blev inte alls stopp vad gäller Lars Lundgren, och det blev verkligen ett årsabonnemang på SVAR. Det som hände var att jag återigen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, slängde ut en fråga på facebookgruppen Släktforskning. Tydligen skedde det nu just vid rätt tidpunkt. Tre olika personer nappade på frågan, och jag hade en lördagsmorgon med hög puls och intensivt kommunicerande med två av dessa personer. En skillnad mot tidigare var att jag nu kunde precisera min fråga något, eftersom jag kommit fram till att Lars hade en mycket nära relation till en Olof Lundgren och dennes hustru Inga Stierman, samt deras barn.

Den som gav mig mest ledtrådar var Boris Örnhäll, som jag hade kontakt med redan för för tio år sedan, men vi kom då ingen vart med Lars. Med ledtrådarna från Boris, och även de andra två, kunde jag börja lägga ett pussel, och vet nu med 99 % sannolikhet vilka som är Lars Lundgrens föräldrar. Jag har också en bild av hur hans liv såg ut från 20-årsåldern och fram till dess han gifte sig med Anna Jonsdotter Radde. Pusslet har jag lagt med hjälp av militära källor och mantalslängder i SVAR.

Enligt vad jag nu är nästan säker på, så föddes Lars i Romelanda församling (som saknar födelseböcker för tiden) som son till Evert Lundgren och Annika Bengtsdotter. Evert Lundgren, född 1694, var bror till ovannämnde Olof. Evert Lundgren avled 1738 och hustrun sannolikt tidigare. Lars och hans syskon var alltså föräldralösa, och min tanke är att de kan ha tagits om hand av Olofs familj.

Evert och Olof var söner till Anund Andersson Lundgren, född omkring 1663, och hans hustru Margareta Olofsdotter. Anund Andersson Lundgren är bror till den Olof Lundgren som  nämndes i mailet jag berättade om i föregående inlägg, han som alltså var gift med Märta Sofia Gyllenhaal. Det låter precis lika rörigt som det är med alla dessa olika Lundgrenar, varav flera heter Olof.

Om vi återgår till Lars själv, så återfinns han i de militära källorna som dragon, korpral och slutligen sergeant vid Bohusläns dragonregemente, ungefärligen mellan åren 1742 och 1757. Han är antecknad för Källsby i Jörlanda, vilket just är där som farbrodern Olof Lundgren med familj bor. Själv bor han dock de sista av dessa år i Harestads församling. 1757 får han avsked och flyttar till Sankt Peders församling. Han är ju då bara 35 år, så jag funderar över vad han sedan levde av. I alla fall gifter han sig med Anna Jonsdotter Radde 1762, och efter hennes bortgång gifter han sig med en ”jungfru Maria Margreta Lundgren från Wästra Heden”. Sedan jag nu lagt detta pussel, ser jag att denna hustru är hans kusin, dotter till hans farbror Olof Lundgren.

Nu finns det ytterligare ett antal trådar att dra i vad gäller denna släkt, men för tillfället är jag nöjd med att bilden klarnat kring Lars ursprung och hans livshistoria. 

Farmors anor

Lite bortförklaringar, och ett irriterande mail

Det är rätt mycket stiltje på denna blogg just nu, vilket känns tråkigt med tanke på dem som försöker följa min släktforskning. Men sanningen är den att när det saknas inlägg, så har det heller inte skett så mycket forskning. Det går lite i perioder, detta forskande. När jag var nypensionerad hade jag ett strikt schema, då jag forskade vissa timmar, fyra dagar i veckan, och då blev det fantastiskt mycket gjort. På något vis får jag mindre och mindre tid. Senaste veckorna har jag varit sysselsatt med målningsarbete i hemmet, och då hinner jag absolut inget annat. Jag har dessutom sedan ca ett år tillbaka en hund boende hos mig, som ska gås ut med några gånger per dag. Hunden Ares är 12 år gammal, och ägs av min särbo och mig gemensamt, och det var liksom min tur att ta lite mer ansvar för honom. Då jag slutade jobba bodde jag långt borta från barn och barnbarn, så barnvaktsinsatser var inte aktuella till vardags, och det är också något som är annorlunda i dag. Jag skulle kunna räkna upp ytterligare saker som tillkommit med åren, och tagit en del av släktforskartiden. Detta känns på ett sätt otillfredsställande, men å andra sidan är det ju så som livet ser ut.

För att nu komma in på något mera släktrelaterat, så fick jag för en tid sedan ett mail från en person som sade sig ha lösningen på ett av mina problem. Det gällde sergeant Lars Lundgren, anfader på farmors sida, vars ursprung jag inte lyckats spåra. Denna person påstod tvärsäkert att Lars Lundgren var son till Olof Lundgren och Märta Sofia Gyllenhaal. Lars Lundgren ska vara född omkring 1722. Jag tog mig an paret Lundgren/Gyllenhaal, och lyckades kartlägga deras liv efter vigseln 1707. De fick fyra barn, 1714, 1719, 1725 och 1730. De tre sista är födda i samma församling, och där borde ju då Lars finnas med. Det gör han dock inte. Jag frågade därför min sagesperson var man hittar källan till Lars födelse, eller vilka bevis som finns för att han är son till det nämnda paret. Svaret var att den person som forskat fram detta var tillförlitlig, men några källangivelser fick jag inte. Glädjen och hoppfullheten jag kände när jag först såg detta mail förbyttes inom några dagar till ren irritation. Det kan ju mycket väl vara så att detta är sant, men hur ska man bara förutsätta detta utan några källor? Jag jobbar ju inte riktigt så! Lars Lundgren får nog krypa ner i gömmorna igen, medan jag tar mig an andra, mera möjliga, uppgifter.

Jag kan alltså konstatera att jag har två stycken Lars, från ungefärligen samma trakt i Skepplanda pastorat, men från olika släktgrenar, där jag kört helt fast. Den andre är Lars Småberg. Båda dessa Lars är soldater. Även när det gäller Lars Småberg, är jag nu benägen att lägga honom till handlingarna. Man måste ju acceptera att det blir stopp någonstans, när kyrkböckerna blir alltmer sparsamma, bakåt i tiden. Mantalslängder skulle vara en möjlighet, men då måste jag ta ytterligare ett dyrt abonnemang, och det har jag hittills inte velat kosta på mig. Vi får väl se med tiden.

Nytt år!

Julen har plötsligt passerat, det är trettonhelg, och vinterkallt för första gången denna säsong. Jul och nyår har firats med nära och kära, precis som jag vill att det ska vara. Helgen före jul tillbringade jag, tillsammans med mina barns far, i det tidigare nämnda skolhuset i Backa, Gällinge. Det var verkligen ett hus med mycket atmosfär, och kommer att bli väldigt trevligt när flyttlådorna efter hand tömts. Mycket tid tillbringades i skolsalen/vardagsrummet, där bilden av Ruth Lundqvist och hennes elever är tagen, och vi försökte bestämma de verkliga platserna för personerna, och griffeltavlan med anteckning om vårens växtlighet.

Titelbladet till min lilla skrift om farmor och farfar

Nu till ett annat ämne. Jag har i åratal tänkt tanken ”släktbok”, men aldrig kommit fram till hur man skulle konstruera en sådan. Man kan ju omöjligt skriva en läsbar bok om drygt 3000 personer. Hur väljer man? Och hur hittar man någon röd tråd, som gör det hela begripligt och läsbart, och dessutom intressant. Dessa svårigheter har hittills alltid fått mig att släppa tanken. Som vanligt infann den sig igen när det närmade sig jul. Det skulle vara roligt att ge döttrarna något släktdokument, som en liten julklapp. En kväll i sängen, just innan sömnen infann sig, hittade jag en ganska enkel tanke. ”Jag bestämmer mig för att skriva lite om farmor och farfar, till att börja med, och planerar inte så mycket, utan börjar bara skriva.” Det visade sig vara en ganska bra tanke. Jag satte igång, och det flöt på utan så mycket besvär. Snart hade jag skrivit några livs- och familjehistorier, som sträckte sig till farmors och farfars föräldrageneration, men inte längre. Det hela lättades upp med bilder jag hade på de aktuella personerna. Ganska snabbt hade jag en liten skrift, i enkel form, med vanliga A4-sidor, insatta i en plastmapp. Det kändes som en framgång i släktbokskarriären. Vid lämplig tidpunkt kan jag nu ta nästa steg, och t ex göra något liknande om mormor och morfar, och efter hand hitta andra begränsade avsnitt av släkthistorien, som kan fogas samman. Kanske blir det en bok till slut, om jag hinner i min livstid. 

  

Traditionsenligt har nu min hemsida uppdaterats med ett nytt släktregister, och lite uppfräschning av texterna. Cirka 300 personer har tillkommit i registret under året, vilket ändå inte var så lite. Jag tycker att jag haft så dåligt med tid för släktforskning, men en del blir det tydligen i alla fall.

Nu kommer ljuset och våren, och nu får jag mycket tid att släktforska! Fan tro’t!