Fortsättning från föregående inlägg:
När det gäller den privata delen av Arvids liv på Lindholmen, kan man konstatera att familjen byter bostad 1908. De flyttar nu från Linden 2 till 2 Roten 28C. Det är just det hus man kan se på den sista bilden i föregående inlägg, som med rött tak avtecknar sig mot den blå himlen. Det ligger i hörnet av Lindholmsvägen och Verkmästaregatan, i dag med adress Lindholmsvägen 8. (Se även karta i föregående inlägg) Jag har ingen kännedom om varför denna flyttning ägde rum. Den skedde några år innan min pappa Sven föddes, och det är inget jag hört honom tala om. Själv hade han ju inte upplevt detta. Som så många gånger förr, sörjer man att man inte frågat ut sina släktingar ordentligt om sådana här saker. Pappas näst äldsta syster, min faster Märta, levde i nära 100 år, och vi träffades vid många tillfällen under årens lopp. Hon hade säkert kunnat berätta massor. Men det går nu inte att reparera, och man får vara glad att det i alla fall finns andra källor i form av kyrkböcker m m. I den här nya bostaden bor familjen kvar till 1910, så det var inte så länge. Inga nya barn föddes i familjen under dessa år, 1908-10. Den enda familjebild jag har av Arvids och Annas familj är troligen tagen omkring 1909-10, och den kan alltså vara tagen i denna bostad i 2 Roten 28C, men det finns också en möjlighet att den är tagen i deras nästa bostad.
År 1910 går
flytten till 1 Roten 11½. (Se kartan i föregående inlägg) Det är ett mindre och äldre trähus, i motsats till de
landshövdingehus de hittills bott i. Huset kallades Persberg, eller Per i
Slipens hus. Det hade byggts tidigare, av Per Eliasson, även kallad Per i
Slipen. Huset ligger nära den s k
Bonnabacken, även kallad Lindholmens torg. Varför
de flyttade just hit vet jag förstås inte heller. Det huset är borta sedan
länge, rivet 1962, och ersatt av modern bebyggelse. Läget var ungefär vid
dagens Arbetaregatan 18 B. Här bodde familjen kvar till 1914, och under den
tiden föddes två barn, som skulle förbli de yngsta i syskonskaran Det var min
pappa Sven 1911 och min faster Lisa (Anna-Lisa) 1912. Pappa har aldrig berättat
om detta boende heller, och hade troligen inga minnen av att ha bott där. Det var
först när jag började släktforska, som jag insåg att familjen haft flera olika
adresser på Lindholmen, och att Per i Slipens hus var det där dessa två yngsta
var födda. Lisas födelse var dock inte enbart förknippad med glädje. Bara tre
dagar efteråt förlorade familjen sonen Knut, 4½ år gammal. Enligt dödboken
avled han på Epidemisjukhuset av polio. Den 23 juni 1912 begravdes Knut, och
den 6 juli döptes Lisa. Det måste ha varit en säregen situation av blandade
känslor för familjen. Och några fler barn blev det som sagt inte i denna
familj.
Detta lilla torg kallades "Bonnabacken". Om man anstränger sig, kan man i vänsterkanten ana gaveln på Persberg. En man kommer just gående därifrån. |
Jämsides med dessa familjehändelser, driver Arvid sitt charkuteriföretag vidare. Någon gång före 1911 etablerar han den butik som sedan kommer att bestå i många år, och är den som vi i familjen mest hört talas om, 1 Roten 17, på Miragatan. (Se kartan i föregående inlägg) Till en början har han kvar verkstaden på 1 Roten 4B, men den verkar avvecklas senare, så det kan vara så att han samlade hela verksamheten på Miragatan. Det finns också antecknat 1921 att han har en butik på 2 Roten 28C, där familjen tidigare hade bott, men det är inget som det talats om, och kan ha varit en kortare period. Källor till detta med butiker och verkstäder är främst mantalslängderna för 1911, 1916 och 1921. Vad som händer däremellan är svårare att få grepp om.
Sven, fotograferad gissningsvis 1918-20. Platsen är baksidan av den nya byggnaden på Lindholmsskolan, som kallades "Mjölkflaskan". |
Sorgen är en följeslagare i familjens liv. Efter fyra år, 1918, insjuknar Elsa, då 15 år gammal, i TBC, och avlider på Kålltorps sjukhus. Efter ytterligare några år drabbas Estrid av cancer (sarcoma mediastini), och avlider på nyårsafton 1924, troligen i hemmet, 18 år gammal. Av familjens åtta barn återstår nu endast hälften. Hur kan Arvid och Anna ha påverkats av detta? Att farmor Anna beskrivits som lite kärv och tvär till humöret, kan ju ha sina orsaker. Och Arvid sägs ganska ofta ha tagit till flaskan. Det gjorde i och för sig många, och även hans bröder, men det kan ju i hans fall även ha varit en lindring av den sorg, som även han måste ha känt. Men man pratade inte så mycket om sådant på den tiden. Dessa två sista dödsfall, som ju pappa måste ha haft klara minnen av, har han visserligen nämnt, men mera som fakta, än som någon stark känslomässig upplevelse.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar