Åren 1896 - 1899
Fortsättning från föregående inlägg:
Verksamheten med Dafgårds charkuteri och dess personal rullar på något år. Efter hand utvecklar tydligen Ernst Dafgård och pigan Sofia Nygren (som jag kallar henne för enkelhetens skull) en något närmare relation än som bara arbetsgivare och anställd. Tidigare under året återfinns de båda boende på Sillgatan 57 i Göteborg, så att de nu båda hamnat på Andra Långgatan är nog inte en slump. Kanske hade de inte planerat att bli föräldrar och bilda familj just nu, vid 20, resp 19 års ålder, och med en relativt nystartad charkuteriverksamhet. Men nu blir det ändå så. Sofia blir gravid på hösten 1892, bara ett år efter Ernsts övertagande av charkuteriet. Att det är Ernst som är fadern, verkar det inte vara några tveksamheter om.
Nu har det alltså ganska snabbt blivit ett nytt läge. Att som ensamstående yngling försörja sig på sin charkuterihandel är en sak. Att bilda familj, och få ytterligare munnar att mätta är lite annat. Det ställer lite andra krav både på bostad och inkomster. Allt detta diskuteras troligen med Ernsts familj i Vänersborg. Lösningen blir att Ernst och Sofia lämnar charkuteriet, och reser (sannolikt med båt) till Ernsts födelsestad Vänersborg, och flyttar där in i samma hus som Ernsts föräldrar. Här finns nog bättre försörjningsmöjligheter i familjens verksamhet i samma bransch. Säkert också bättre alternativ vad gäller boende. Ernst och Sofia gifter sig i Vänersborg i juni 1893, och i juli föds deras son Oskar Ernst. Därmed är Ernst Dafgård ute ur historien om min farfar Arvid.
Jag har tyvärr inte lyckats hitta några uppgifter om vad som händer med Dafgårds (f d Lieps) charkuteriaffär sedan han själv lämnat både affären och Göteborg bakom sig. Det finns flera personer med titeln handlande boende i huset, men inget är nämnt om just en charkuterihandel. Om ingen fanns som ville överta verksamheten, så lades den kanske helt enkelt ner. Detta återstår att forska om. Hans anställda charkuteriarbetare, Aron, Arvid och Otto, flyttar från fastigheten inom de närmaste åren, först Aron 1894,sedan Arvid 1896 och Otto 1897. Pigan Ester Emilia Fredriksson flyttar 1896. Alla medarbetarna i Dafgårds kortlivade charkuteri spreds således ut åt olika håll, och efter 1897 var ingen av dessa kvar på Andra Långgatan.
Därmed är det dags att fokusera på farfar Arvid, och hur han gick vidare i livet. Arvid bor alltså kvar i huset på Andra Långgatan till 1896, då han är 21 år gammal. Under de år som gått sedan han flyttade från föräldrahemmet i Skallsjö till Göteborg som 16-åring, har han förstås mognat en del, och blivit vuxen. Under de följande 8 åren, då han bor kvar på ”stadssidan” om älven, så är hans yrkesbeteckning charkuteriarbetare. Jag tolkar det som att han har anställning hos någon eller några charkuterihandlare, och charkuterier fanns det nog många, liksom andra butiker i livsmedelsbranschen, i en tid då man inte kunde förvara så mycket mat i hemmen. En enda arbetsgivare finns nämnd, där han arbetade en kort tid 1899-1900. Det var en slaktare Rydén vid Skeppsbron. Under den korta tiden står Arvid också som boende där.
Men om vi nu
går tillbaka till 1896, så flyttar Arvid detta år från Andra Långgatan till
Pilgatan 20 i Haga, ett hörnhus mot Husargatan. Man får väl förmoda att en
bostad för en ung ensamstående man i Arvids situation vid den här tiden var
liten och enkel. Jag tänker mig någon form av enrumsboende, med eller utan
kokmöjlighet. Det var säkert inte heller ovanligt att dela med någon, för att
göra det hela billigare. Hur det såg ut just för Arvid, vet jag ju inte.
Däremot tror jag mig förstå att detta boende innebar en ny vändpunkt, som blev
avgörande för hans fortsatta privata liv. Det känns rimligt att anta att det
var här han träffade sin tillkommande, min farmor Anna, eftersom hon bodde bara
snett över gatan, på Pilgatan 21.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar