tisdag 12 februari 2013

Några reflektioner kring Odels barndomsberättelse

Anders Odels egen berättelse om sina barn- och ungdomsminnen väcker ju olika tankar. En sak som verkar uppenbar är att han stått sin mor nära, eller i alla fall haft mycket höga tankar om henne. Familjen tycks ha haft det ganska torftigt efter faderns död, och kanske även före. Modern avstod själv från mat, för att barnen skulle få äta sig mätta, och hon sydde om kläder, av sparsamhet. Hon älskade "studier och wettenskaper, slögder och flit" och därför ansträngde sig Anders till det yttersta i skolan, så att hon skulle vara stolt över honom. Mellan lästimmarna ritade han, eller snickrade och band in böcker. Någon fritid säger han sig inte ha haft!

Nästan lite komiskt är att läsa hans beskrivning av de gamla gubbarna.  Det var farfadern, Anders Andersson Tysk, "en braf gubbe", och även en "kjäck och lärd farbror". Vem farbrodern är vet man inte säkert. Fadern hade flera bröder som kan komma i fråga. Tillsammans med en del andra gubbar satt dessa och ondgjorde sig över den nya tiden, och pratade om hur mycket bättre allt var förr i världen, dvs i slutet av 1600-talet. "De voro alle ense, de slogo i bordet och betygade sitt samfäldte missnöge öfver mången den tiden stor man; och hade de anstådt mig, så hade jag giordt det samma. Det arma Fäderneslandet, det arma Fäderneslandet, sade de." Jag försöker se dessa gubbar framför mig där i prästgården, och den unge pojken som sitter tyst och lyssnar och lägger på minnet. Vad det var som var så mycket sämre i den nya tiden får jag inte helt klart för mig, men själva företeelsen att förfasa sig över det nya verkar ju tidlös. 

Jag ska nu ägna mig åt att läsa Erik Hörnströms avhandling lite bättre, för den verkar ge en heltäckande beskrivning av Anders Odels liv. Han har gjort så otroligt mycket saker, att man baxnar, och i allt detta verkar också ha funnits ett privatliv, med hustrun Brita Christina Röök, och faktiskt också några barn. Jag hade nästan fått för mig att han inte hade några barn, varför vet jag inte riktigt. 

Den som nu blir intresserad av min släkting Anders Odel kan göra en sökning på Google, och det kommer garanterat upp saker att läsa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar