Man borde väl inte missköta en blogg på detta viset! Hela vintern har passerat, och har förvisso inneburit en del släktforskning, även om jag tycker att jag skulle vilja ha mer tid. Jag tragglar vidare på farfars släkt, och tyc ker att jag sitter nästan fast ibland. För varje steg bakåt blir det att ta hundra nya steg framåt. Enbart farfars släktregister innehåller nu över 1000 personer. Farfars farmor föddes i Ödenäs utanför Alingsås, i en familj som jag hållit på att jobba med hur länge som helst. Levnadsödena är de vanliga, fattigdom och stor barnadödlighet. När det gäller nu levande ättlingar, så försöker jag ibland hitta dem på Facebook. Det lyckas emellanåt, om de inte har alltför vanliga namn. Ofta finns det ett intresse för rötterna, och jag kan skicka över någon antavla. Det är roligt när man kan överraska och glädja andra på det sättet.
En rolig sak som hänt sista tiden måste jag berätta. Min särbo, född och uppvuxen i södra Jämtland, har en anfader, Anton Andersson, som flyttat upp dit från Bollebygd 1885. Detta har jag vetat länge, genom några bygdeböcker som getts ut i den trakten. För några veckor sedan fick jag för mig att börja följa denna Anton bakåt. Han var för övrigt mormors far till min särbo. Det visar sig att fadern var soldat i Bollebygd, med namnet Ring. Modern är född i Ödenäs(!) Nu blev jag riktigt nyfiken. Snart visade det sig att Antons mor, född i Ödenäs, var syssling till min farfars far Olaus Eriksson. Visst är man släkt med väldigt många, men jag tycker nog ändå att detta var ett märkligt sammanträffande. Det var så jag knappt kunde sova natten efter denna upptäckt. Nu hamnar min särbo Jan-Olof i mitt och farfars släktregister. Vem hade kunnat ana detta för några veckor sedan?!
Och nya frågor dyker upp. Varför flyttade Anton Andersson den långa vägen från Bollebygd till Dalåsen i södra Jämtland? Han gifte sig för övrigt endast en månad efter inflyttningsanteckningen, så jag tror ju att han varit där redan tidigare. I Dalåsen blev han genom giftermålet hemmansägare på en gård, och har givit upphov till en stor släkt med Antonsöner i den byn. Men ingen av de nu levande släktingarna verkar ha en aning om vad som förde honom denna långa väg, vilket jag hade hoppats. En tanke är att han kan ha varit rallare. En annan möjlighet är att det varit svårt att försörja sig i Bollebygd, och att det var arbetstillfällen i skogen i norr som lockade. Kanske går det att forska vidare i detta så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar