Hångsdala kyrka |
På vårt schema stod nu Hångsdala kyrka, som var en av dem
som öppnats denna dag för oss. Här var
Andreas Tysks son Anders Odhelius kyrkoherde under sina sista år 1727-30. Han
efterträddes både som kyrkoherde och make av Johan Beckner, som alltså gifte
sig med änkan Maria Billmark. Johan Beckner flyttade så småningom till Valstad,
och efterträddes då av Thore Odhelius svärfar Gustaf Salenius, som också är en
av våra anfäder. Enligt Skara stifts herdaminne ska denne vara begraven under
vapenhuset i Hångsdala kyrka, men vi upptäckte inte några spår av det. Kyrkan
var vacker, och Jenny prövade predikstolen.
Jenny predikar i Hångsdala kyrka |
Nästa anhalt var Vättaks kyrka. Kyrkorna i det här området
ligger mycket tätt, så vi hade inte några stora avstånd att avverka. Vättaks
kyrka var för ovanlighetens skull en träkyrka, och belägen uppe på en höjd, med
en lång trappa upp från vägen. Den visade sig vara låst, vilket dock berodde på
att vi var lite tidigare där, än vad Jenny pratat med damen på pastoratet om.
Vi blev ändå lite oroliga att det blivit något missförstånd, så Jenny ringde
ett av telefonnumren som stod på
kyrkporten. Det resulterade i att en vänlig äldre man så småningom
(efter avslutad middag) dök upp, och guidade oss i kyrkan. Medan han avslutade
sin middag passade vi också på att få i oss lite föda, samt tanka bilen. Ett
planerat besök i Suntaks gamla kyrka ströks från programmet på grund av
tidsbrist, men vi såg den några sekunder på lite avstånd. Åter till Vättak.
Detta var en kyrka med fantastiska målningar. Om målaren Johan Risberg
berättade vår guide att han ”både föddes och dog i ett dike”. Målningarna var
utförda 1755, ett av de första år som Thore Odhelius var pastor i Valstad,
enligt Skara stifts herdaminne. Men det kan säkert ha inneburit att han
faktiskt var pastor i Vättak. Valstad, Vättak, Suntak och Kymbo verkar ha hört
ihop på något sätt som vi inte alltid begriper. Att Thore Odhelius hade med
målningarna i Vättaks kyrka att göra, är dock utom tvivel, eftersom en notering
om detta liksom ingår i målningarna i taket.
”Med Kyrkans egne medel och Sochnens willige understöd, är
dena Kyrka målad, under den tiden Herr Mag. Thore Odhelius förestod nådåren uti
Församlingen af Joh: Risberg 1755”
Det är så roligt att få se dessa namn på våra anfäder,
förevigade antingen på stenar eller målningar. Man får en så konkret känsla av
att de verkligen funnits. Allt det man letat fram i kyrkböcker och
mantalslängder blir mera verkligt. Ja, vi fick veta mycket mer om denna kyrka.
Det har från början stått en stenkyrka på platsen, men denna revs och ersattes
av en träkyrka omkring 1718. Träkyrkan har sedan byggts till, och målningarna
tillkom som sagt 1755. Målningarna har restaurerats på senare tid, eftersom de
hade mörknat, bl a av sot från eldning i kyrkan. Om vår anfader Thore Odhelius
visste vår guide ingenting, men vi vet ju rätt mycket själva om honom.
Vättaks kyrka |
Efter detta kyrkbesök gjorde vi som avslutning ett besök vid
Assmundskvarn vid Tidan, där Thore Odhelius bott med sin familj någon period.
Vi förstod nog var själva kvarnen hade varit, men givetvis fanns ju ingen så
gammal bebyggelse kvar. Det var ändå roligt att med egna ögon få se denna miljö
vid ån.
Efter detta påbörjade vi vår hemfärd, och landade i nutiden
via ett besök på Ikea i Jönköping. Vi kände oss väldigt nöjda med våra upplevelser.
Det är nu med en annan känsla man går vidare i utforskandet av denna släktgren.
Man kan lättare se deras hembygd för sin inre syn. Guldkornen var förstås dessa
tre: Anteckningen om att Maria Elisabeths dotter var gift med snickare
Westring, stentavlan och gravstenen över Andreas Tysk i Åsle, och takmålningen
med Thore Odhelius namn i Vättaks kyrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar