torsdag 29 januari 2009

Vagnmakare Emmich, m m

Det har varit en turbulent vecka. Just som jag skrivit här om Carl Rickard Hillbergs ättlingar, så kom jag i kontakt med en annan släktforskare. Det visade sig att hon hade en komplett kartläggning av dessa ättlingar ända till nutid. Och de är verkligen många! Det visade sig att det tydligen var ett släktdrag att få många barn. Jag förstår nu varför det finns så många Hillberg i Rönnäng. Jag håller på att föra in dessa personer i mitt släktregister, trots att jag inte själv forskat fram dem. Källan får tills vidare vara den här andra släktforskaren, tills jag hinner kolla uppgifterna själv. Men jag upptäckte att det är fruktansvärt tråkigt att bara sitta och skriva in uppgifter som någon annan tagit fram. Jag orkade inte färdigt, får ta det lite i småportioner. Men nu har jag kommit såpass långt att jag kan börja skriva ut Abraham Hillbergs familj, och hans personakt, till min pärm över morfar.

Det andra som uppfyllt veckan är att jag tillsammans med min dotter tagit ett steg över till mormors släkt, där mycket återstår. Mormor hade en anfader Christian Emmich, vagnmakare i Göteborg på 1700-talet. Vi skulle så oerhört gärna vilja veta hans ursprung. Vi funderar över om han kan ha invandrat från Tyskland eller Holland. En muntlig tradition i familjen säger att vi ska ha anor i Holland. Men det kan ju också ha varit någon tidigare generation som invandrat. Vi tycker namnet tyder på ett ursprung utanför Sverige, och familjen återfinns i Christine tyska församling i Göteborg. Vi har kommit fram till att efternamnet kan stavas på olika sätt, Emmich, Emeke, Ömeke, Ömke, Ömchken m fl varianter. Teorierna om denna mans utsprung är många och mer eller mindre fantasirika, men fakta lyser med sin frånvaro än så länge. Vi jobbar vidare på detta.

Det tredje turbulenta som hände i veckan är att jag fick virus i datorn, vilket aldrig hänt mig tidigare. Detta var förenat med stor frustration och vanmakt. Med hjälp av ovannämnda dotter hittade jag till en sida på nätet där just detta virus beskrevs, och där fanns även hjälp att få för att rensa ut detsamma från datorn. Jag laddade hem en fil, och lät den jobba i datorn, och otroligt nog verkar det som om denna behandling lyckades. En massa skräp rensades bort, jag fick besked om att datorn var återställd, och allt verkar frid och fröjd igen. Men en hel dag åtgick till detta, och det var ingen rolig dag.

Bilden som jag bifogat här föreställer en huvudbonad som finns på Göteborgs Stadsmuseum. Den har tillhört ovannämnde Emmichs dotter Birgitta Emmich, gift Westring.

lördag 24 januari 2009

Carl Rickard Hillberg, m m

Det har gått trögt och långsamt att pussla ihop bilden av denna familj Hillberg från Marstrand. Jag hade räknat med att vara klar denna veckan, men så blev det inte. Detta får jag skylla på den tidens präster i Marstrand, som inte var så ordentliga med sina noteringar i kyrkböckerna. Det har varit rent hopplöst tidvis, att följa personerna genom livet. Flyttningar noteras inte, utan plöstligt är en person bara försvunnen. Vill man ta upp spåret igen, så blir det att sitta och lusläsa varenda sida i boken, tills man i bästa fall hittar personen igen. Tyvärr gör man inte det med alla, utan man får motvilligt lämna dem åt sitt öde, åtminstone tills vidare. Och den där lusläsningen tar enorm tid, och är heller inte den roligaste delen av släktforskningen.

Men det finns positiva saker att notera också. Min förfader Abrahams (morfars morfars) betydligt yngre bror Anders Wilhelm, har jag lyckats följa, och även en av hans söner, och dennes ättlingar. Anders Wilhelms son Carl Rickard flyttade till Tjörnekalv, Rönnängs församling, och gifte sig där med änkan Albertina Ingemarsdotter. De fick två söner och en dotter, och alla dessa bildade stora familjer. I Rönnängs församling fanns år 1900 endast ett hushåll med namnet Hillberg, och det var Carl Rickards familj. År 1980 fanns 14 personer, fördelade på 6 hushåll, med detta namn, med postadressen Rönnäng. I dagsläget är antalet personer med postadress Rönnäng uppe i 29. Då får man ju förmoda att en stor del av ättlingarna flyttat iväg till andra orter i Västsverige, eller landet i övrigt. Jag hittar två personer som jag direkt kan härleda till Carl Rickard, och kanske kommer jag att ta kontakt med dessa så småningom. Troligtvis kommer jag att hitta fler säkra ättlingar, eftersom jag inte hunnit riktigt färdigt med denna kartläggning. En stor fördel med Rönnängs församling är att de har kyrkböcker en bit in på 1900-talet, tillgängliga på AD Online, som jag använder. De böckerna är lättlästa, och ganska ordentligt förda.

Jag ska också försöka skaffa mig lite mer kunskaper som Marstrand med omnejd, för att förstå hur dessa människor hade det. Det jag hittills vet är att sillfisket hade en blomstringstid under senare hälften av 1700-talet, men att sillen försvann ganska plötsligt några år in på 1800-talet. Detta har förstås haft en enorm betydelse för Marstrands situation under dessa olika perioder.

Bilden ovan föreställer Marstrand, troligtvis i mitten av 1800-talet.

lördag 17 januari 2009

Är släktforskning ett arbete?

Jag funderade häromdagen över innebörden av ordet arbete. Om man börjar tänka efter så kan det finnas många olika definitioner av detta ord. Är arbete lika med det man tjänar pengar på, förvärvsarbete? Eller är det lika med något som är mödosamt, oavsett om det ger pengar? Eller kan det vara något som varken är mödosamt eller ger pengar? Kan släktforskning vara arbete? Är släktforskning arbete endast om man är personal på ett landsarkiv? Eller är det ett arbete jag utför när jag sitter här som pensionär och försöker få ordning på mina rötter? En fråga som jag inte vet svaret på...

För mig är målet inte att komma så långt bakåt som möjligt, vad gäller namn och födelsedata på förfäderna. Men det är en fråga man ofta får: Hur långt bak har du kommit? För mig känns det viktigt att försöka kartlägga varje familj. Hur många barn fanns? Hur många barn dog i tidig ålder? Vad blev det av barnen? Ibland sörjer man oändligt med dessa föräldrar som förlorade barn efter barn. Och männen som ofta även förlorar hustrun i samband med någon barnafödsel, och står ensamma med en barnskara i späd ålder. Men så var livet för alla, och det väcker mycket funderingar om hur man såg på tillvaron, vilken roll religionen spelade som tröst i eländet, och hur man eventuellt stöttade varandra. Där min släktforskning rör sig, handlar det mycket om fattigdom och små förhållanden.

Många tycker att man ska se framåt och inte rota i det förgångna. I så fall skulle inte historieforskning kunna försvaras över huvud taget. Själv tycker jag det är berikande att blicka tillbaka, och se hur det nya hänger ihop med det gamla. Det är kanske ett slitet uttryck att vi hänger ihop som länkar i kedjor, men det är onekligen den bilden man får när man släktforskar. Man ser det faktiskt bokstavligt, när man ritar upp sina släktdiagram och släktträd. Och hela tiden växer kedjorna i ena änden, och bleknar bort i den andra.

Jag börjar få en bild av Anders Hillbergs och Ingrid Jonsdotters familj i Marstrand, även om en del återstår. En son (min morfars morfar) och en dotter flyttade till Göteborg och bildade familj där. Två döttrar gifte sig i Marstrand och bildade familj. Den ena av dessa dog tidigt, som änka, och efterlämnade minderåriga barn, som ackorderades ut. En son gifte sig men förlorade både hustrun och första barnet i samband med barnafödseln. En son dog som ungkarl i Göteborg, och två söner har jag ännu inte hunnit utforska. Anders Hillberg själv, född 1784, avled 1842 och hade då varit änkeman i åtta år.

Här visar jag även en bild på min morfar på äldre dagar. Bilden tagen sommaren 1945, då han var 61 år gammal.

tisdag 13 januari 2009

Välkommen till min blog om släktforskning


Här kommer jag att skriva lite om min pågående släktforskning. Jag blev intresserad av denna hobby redan för ca 25 år sedan, men efter några år blev det stopp, och andra aktiviteter tog över. Som pensionär sedan drygt ett år, har jag gott om tid, och har nu satt lite fart igen. Nu med hjälp av de fantastiska hjälpmedel som finns att tillgå via datorn. Det kunde man inte drömma om på 80-talet, när man sprang och lånade mikrofilmrullar på biblioteket, och rusade hem för att sätta dem i den bullrande läsappparaten. Hade man tur, så var det rätt rulle, och man hittade lite uppgifter att skriva av, innan det var dags att lämna tillbaks och beställa ny film. Med tanke på detta tröga system är jag förvånad över hur mycket jag ändå fick fram om min släkt under de där åren. Men nu är det annat. Nu sitter man lugnt i sin datastol, och bläddrar i nästan vilka kyrkböcker man vill. Och mer och mer kommer det. Det kostar lite pengar, men det är det verkligen värt. Som komplement kan man inhandla databaser över Sveriges befolkning och Sveriges döda, under olika tidpunkter och tidsintervall. Fyra sådana cd-skivor har jag kostat på mig, förutom årsprenumerationerna på kyrkböckerna, i två versioner.

Jag har delat upp min släktforskning i de fyra logiska delarna Mormor, Morfar, Farmor, Farfar. Allt material skriver jag in i programmet MinSläkt, som jag tycker är perfekt för mina behov. För säkerhets skull skriver jag också ut papperskopior, och ordnar i pärmar, fyra stycken. Där kan jag också sätta in lite "kringinformation" t ex om bygden, eller om förfädernas yrken. Själv är jag född och uppvuxen i Göteborg, men förfäderna kommer från Marstrand, Skepplanda, Istorp/Horred, Skallsjö, m fl orter i Västsverige. Någon anfader har även kommit inflyttande från Stockholm på 1700-talet. De flesta anfäderna är "enkelt" folk, bönder och torpare, men det finns också en gren som är hantverkare/borgare i Göteborg. På bilden ses min morfar Erik Hjalmar Larsson, född 1884 i Göteborg. Han arbetade troligen som brevbärare i sin ungdom, och står längst fram på bilden. Han arbetade dock större delen av sitt liv som gjutare på Götaverken.

De senaste två dagarna har jag ägnat åt att studera kyrkböcker från Marstrand, vilket inte var det lättaste. Jag höll nästan på att ge upp, när jag såg hur röriga de var. Men skam den som ger sig! Till slut kom jag ändå på hur jag skulle göra, och lyckades hitta det jag ville, även om det gick väldigt långsamt. Morfars morfars far Andreas/Anders Hillberg var fiskare, båtskeppare och sjöman i Marstrand i början på 1800-talet. Hans familj ska jag nu försöka följa vidare framåt, och jag återkommer säkert om detta.