onsdag 11 januari 2023

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 3

 Åren 1899 - 1904


Fortsättning från föregående inlägg:

På Pilgatan 21 fanns 1896 ett hushåll bestående av Anna Matilda Larsson, 21 år gammal, hennes halvsyster Clara Johansson, 35 år, dennas make Knut Mauritz Svensson, samt Claras helbror och Annas halvbror Knut Gideon Johansson, 29 år gammal. Annas föräldrar och fler syskon hade tidigare bott här också, men flyttat till andra församlingar i nära anslutning till Claras giftermål. Knut Gideon var korgmakare, och troligen något handikappad. När det gäller Anna så finns ingen yrkesbeteckning på henne i församlingsböckerna, vad jag kan se.

Nu har alltså Arvid flyttat in snett över gatan, på Pilgatan 20, och på något sätt tror jag ju att det är i detta område han och Anna knutit sin första kontakt, kanske någon vacker vårkväll, som lockade till utevistelse och promenader. Båda byter sedan var för sig bostad några gånger inom närområdet i Haga, innan de slutligen gifter sig 1899. Bilden av dem hos fotograf bör vara tagen någon gång under perioden 1896-1899. Jag vet ju inte riktigt om det är en förlovningsbild, eller möjligen en bröllopsbild, trots den förhållandevis enkla klädseln. Detta är en av ganska få bilder som finns av Arvid och Anna under deras liv.


Arvid och Anna hos fotograf Axel Larsson,
 i hörnet av Vasa- och Viktoriagatorna. 

Arvid och Anna flyttar först in på Pilgatan 26, men hösten därpå, 1900, flyttar de till Fjärde Långgatan 4. Detta ligger ju väldigt nära Arvids första arbetsplats i Dafgårds charkuteri, men det finns i stort sett inga anteckningar om hans arbetsplatser. Det är alltså svårt att veta om eventuella byten av bostad har med anställningar att göra. Det kan i alla fall konstateras att detta var ett modernt boende i ett av de nyuppförda stenhusen i kvarteret Skonaren, byggt 1898. Det är ett vackert hus som fortfarande finns kvar.


Fjärde Långgatan 4 till vänster i bild. Bildkälla Google Earth.



Där föds i maj 1901 deras första barn Sofia Margareta, som alltid kom att gå under namnet Greta. Tiden på Fjärde Långgatan blir också kort, och de flyttar med bara några månader gamla Greta, till nuvarande Kapellplatsen 1, i den nyare stadsdelen Vasastaden/Landala. En rolig sak att notera är att så många av de hus, som Arvid och familjen bott i, finns kvar ännu i dag. Det gäller nu även huset på Kapellplatsen, och jag kommer att återkomma till ännu fler senare. Flera av husen har ingått i områden som bevarats för eftervärlden och blivit fint renoverade. Jag låter därför även dessa hus få lite utrymme i historien om farfar och hans familj.


 Här ser man Kapellplatsen 1 till höger i bild, och dess fasad ut mot Kapellplatsen (även kallad Landala Torg). Till vänster om huset ser man Karl Gustavsgatan och till höger kan man ana Erik Dahlbergsgatan. Huset troligen byggt på 1880-talet. Bild från 1905, bildkälla Carlotta. Året innan har Arvid med familj flyttat därifrån.


Här blir familjen kvar några år, och utökas med Märta 1902 och Elsa 1903. Arvid är fortfarande charkuteriarbetare, och förmodligen alltså anställd i en eller flera charkuteributiker. Denna lite längre flyttning kan ju möjligen sammanhänga med att han fått anställning i någon butik i den förhållandevis nya stadsdelen Vasastaden. Men det är, som mycket annat, bara en gissning. Med tanke på vad som sedan händer, så kan man även gissa att Arvid börjar känna sig rätt så färdig med att arbeta i andras butiker som anställd. Han drömmer kanske om att själv äga det charkuteri där han arbetar. Den möjligheten kommer att dyka upp år 1904.

Fortsättning följer...

 


Huset på Kapellplatsen i dag, inrymmer renoverade lägenheter av hög standard,
att döma av mäklarbilder. Här ser man fasaden mot Kapellplatsen till vänster
 och fasaden mot Erik Dahlbergsgatan till höger. Bild från Wikimedia Commons.

torsdag 1 december 2022

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 2

Åren 1896 - 1899


Fortsättning från föregående inlägg:

Verksamheten med Dafgårds charkuteri och dess personal rullar på något år. Efter hand utvecklar tydligen Ernst Dafgård och pigan Sofia Nygren (som jag kallar henne för enkelhetens skull) en något närmare relation än som bara arbetsgivare och anställd. Tidigare under året återfinns de båda boende på Sillgatan 57 i Göteborg, så att de nu båda hamnat på Andra Långgatan är nog inte en slump. Kanske hade de inte planerat att bli föräldrar och bilda familj just nu, vid 20, resp 19 års ålder, och med en relativt nystartad charkuteriverksamhet. Men nu blir det ändå så. Sofia blir gravid på hösten 1892, bara ett år efter Ernsts övertagande av charkuteriet. Att det är Ernst som är fadern, verkar det inte vara några tveksamheter om. 

Nu har det alltså ganska snabbt blivit ett nytt läge. Att som ensamstående yngling försörja sig på sin charkuterihandel är en sak. Att bilda familj, och få ytterligare munnar att mätta är lite annat. Det ställer lite andra krav både på bostad och inkomster. Allt detta diskuteras troligen med Ernsts familj i Vänersborg. Lösningen blir att Ernst och Sofia lämnar charkuteriet, och reser (sannolikt med båt) till Ernsts födelsestad Vänersborg, och flyttar där in i samma hus som Ernsts föräldrar. Här finns nog bättre försörjningsmöjligheter i familjens verksamhet i samma bransch. Säkert också bättre alternativ vad gäller boende. Ernst och Sofia gifter sig i Vänersborg i juni 1893, och i juli föds deras son Oskar Ernst. Därmed är Ernst Dafgård ute ur historien om min farfar Arvid. 

Jag har tyvärr inte lyckats hitta några uppgifter om vad som händer med Dafgårds (f d Lieps) charkuteriaffär sedan han själv lämnat både affären och Göteborg bakom sig. Det finns flera personer med titeln handlande boende i huset, men inget är nämnt om just en charkuterihandel. Om ingen fanns som ville överta verksamheten, så lades den kanske helt enkelt ner. Detta återstår att forska om. Hans anställda charkuteriarbetare, Aron, Arvid och Otto, flyttar från fastigheten inom de närmaste åren, först Aron 1894,sedan Arvid 1896 och Otto 1897. Pigan Ester Emilia Fredriksson flyttar 1896. Alla medarbetarna i Dafgårds kortlivade charkuteri spreds således ut åt olika håll, och efter 1897 var ingen av dessa kvar på Andra Långgatan. 

Därmed är det dags att fokusera på farfar Arvid, och hur han gick vidare i livet. Arvid bor alltså kvar i huset på Andra Långgatan till 1896, då han är 21 år gammal. Under de år som gått sedan han flyttade från föräldrahemmet i Skallsjö till Göteborg som 16-åring, har han förstås mognat en del, och blivit vuxen. Under de följande 8 åren, då han bor kvar på ”stadssidan” om älven, så är hans yrkesbeteckning charkuteriarbetare. Jag tolkar det som att han har anställning hos någon eller några charkuterihandlare, och charkuterier fanns det nog många, liksom andra butiker i livsmedelsbranschen, i en tid då man inte kunde förvara så mycket mat i hemmen. En enda arbetsgivare finns nämnd, där han arbetade en kort tid 1899-1900. Det var en slaktare Rydén vid Skeppsbron. Under den korta tiden står Arvid också som boende där. 

Men om vi nu går tillbaka till 1896, så flyttar Arvid detta år från Andra Långgatan till Pilgatan 20 i Haga, ett hörnhus mot Husargatan. Man får väl förmoda att en bostad för en ung ensamstående man i Arvids situation vid den här tiden var liten och enkel. Jag tänker mig någon form av enrumsboende, med eller utan kokmöjlighet. Det var säkert inte heller ovanligt att dela med någon, för att göra det hela billigare. Hur det såg ut just för Arvid, vet jag ju inte. Däremot tror jag mig förstå att detta boende innebar en ny vändpunkt, som blev avgörande för hans fortsatta privata liv. Det känns rimligt att anta att det var här han träffade sin tillkommande, min farmor Anna, eftersom hon bodde bara snett över gatan, på Pilgatan 21.

Fortsättning följer...


Hörnet av Husargatan och Pilgatan 1960. Man ser Husargatans sträckning norrut, och Pilgatan som korsar här. Mannen kommer från den del av Pilgatan där både Arvid och Anna bodde. Om det såg ut så här 1896 vet jag dock inte. Och någon bild på just de fastigheter där de bodde har jag inte hittat. Här har de dock med säkerhet gått en hel del. 
(Bildkälla: Carlotta)


måndag 7 november 2022

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 1

 

Lite kort om familjebakgrund och den första kontakten med charkuterivärlden

Det är dags att försöka sammanfatta lite om det vi hittills vet om farfars familjebakgrund, och hans flyttning och första år i Göteborg. Dock känns det svårt att göra detta utan att samtidigt beröra den del av charkuterinäringen i Göteborg, som kom att bli avgörande för farfars hela fortsatta yrkesliv. Hur hamnade han där? Det kommer att bli lite bakgrundshistoria som innefattar både farfars äldre bror, och en viss ung man vid namn Dafgård, vars släktingar fortfarande är kändisar i livsmedelsbranschen. (En brorson till Ernst Dafgård, Gunnar Dafgård, startade det nuvarande företaget.) Några glimtar från det sena 1800-talets Göteborg kommer det att bli, som inledning till farfars liv.

Min farfar Arvid Olausson föddes och växte upp på gården Lergraven i Skallsjö församling, som ligger mellan Göteborg och Alingsås. Syskonskaran han föddes in i var väldigt stor, även om några av de äldre halvsyskonen var utflugna. Hans far Olaus Eriksson blev far till 14 barn, med två olika hustrur. Av dessa 14 var Arvid nummer 11, när han föddes 1875. I denna faderns andra barnkull om 7 barn, fanns en flicka och resten pojkar. Systern var sjuklig och flyttade aldrig hemifrån. Den yngste brodern dog som spädbarn. Återstår alltså 5 pojkar, som alla kom att bli charkuterister för längre eller kortare tid, och på olika platser i landet. En av Arvids bröder, Aron, var född 1871. Det var troligen han som kom att spela en avgörande roll när Arvid tog steget in i charkuteribranschen i Göteborg.

Aron bor kvar hemma på gården till 1889, då han alltså är 18 år. Det är hög tid för honom att flytta hemifrån och försörja sig själv. Tidigare generationer av ungdomar har oftast flyttat inom den egna eller närliggande socknar, och haft tjänst som drängar eller pigor, tills de gifte sig. Men nu förändras tiderna. Kommunikationerna har förbättrats. Storstäderna drar till sig mycket folk från omgivande landsbygd, eftersom den begynnande industrin behöver arbetskraft. Som en följd av detta ökar också behovet av service till den ökande befolkningen, mat och bostäder  t ex. Ingen av Arvids helbröder blir kvar i hemsocknen. Lergraven övertas så småningom av en av halvbröderna i faderns första äktenskap. Aron flyttar således till Göteborg år 1889.

Om Aron har kontakter i Göteborg, eller bara räknar med att klara sig på egen hand, förtäljer inte historien. Han får i alla fall en bostad på Husargatan, och står då antecknad som arbetare. Han flyttar dock redan samma år till Magasinsgatan 3. Där finns en charkuterihandlare som heter August Eliasson, och i mantalslängd för 1890 återfinner vi Aron som tjänare hos honom. Året därefter, 1891, flyttar två andra unga män in på samma adress. Det är Ernst Dafgård, från Kristine församling, men född i Vänersborg, 19 år gammal, samt Otto Carlsson Brodd, från Långared, 25 år. Troligen blir även dessa anställda hos August Eliasson, även om det inte är alldeles klart uttryckt i församlingsboken. Vi får alltså tänka oss att charkuterihandlare August Eliasson driver sin charkuterihandel på Magasinsgatan, med bl a dessa tre som anställda, Aron Olausson, Dafgård och Brodd. Så är situationen i början av 1891, men det blir inte så långvarigt.

Vid samma tid driver Carl Jens Fredrik Liep charkuterihandel på Andra Långgatan 4 B. Denna fastighet ligger i ett område runt Linnégatan, som vid den här tiden var ganska nybyggt med moderna stenhus, och hade en hästspårvagnslinje dragen mitt i gatan. Troligen har Liep haft sitt charkuteri i någon annan fastighet tidigare, eftersom han enligt annonsen bedrivit sin verksamhet i 18 år. Av någon anledning säljer nu Liep sitt charkuteri, och annonserar ut detta i dagspressen.

 



Som framgår av annonsen övertar nu den 19-årige Ernst Dafgård denna rörelse, på hösten 1891. Dafgård tillhör en familj av slaktare och charkuterister i Vänersborg, men hur mycket erfarenhet han har av att själv driva charkuterihandel är väl lite oklart, med tanke på hans ålder. Han får nu med sig Aron och Otto, som kommer att arbeta som anställda hos honom på Andra Långgatan, där de också bor alla tre. Även pigorna Sofia Bernhardina Elisabeth Nygren och Ester Emilia Fredriksson är anställda hos Dafgård och bor i huset. Jag vet ju inte alls hur de bodde, mer än att de bodde i samma hus som charkuteriet. Dafgård hade ju fyra anställda, två charkuteriarbetare och två pigor. Jag utgår från att det var han som ordnade att alla dessa hade husrum. Kanske hade han någon lägenhet i huset, där de delade på rummet/rummen? Jag kan inte undgå att fantisera lite om hur livet såg ut för dessa ungdomar där på Andra Långgatan. Vad gjorde de när de var lediga? Här kan man åter bara gissa. Alkoholkonsumtionen rent allmänt var hög vid denna tid, och bestod mest av brännvin. Jag vet att åtminstone i Arons syskonskara var man inte direkt några nykterister Jag kan tänka mig att det var rätt så livat, både hos Dafgård, och i huset och området om helgerna.

Dafgård ser tydligen ljust på framtiden för sin affär. Efter bara någon månad anställer han ytterligare en charkuteriarbetare. Det är i detta skede som farfar Arvid kliver in i historien.

Arvid är nu 16 år, där hemma på Lergraven i Skallsjö. Hans äldre bror Aron arbetar på Dafgårds charkuteri i Göteborg. I november 1891 finner vi plötsligt även Arvid arbetande i samma charkuteri och boende i samma hus. Hur gick detta till? Kanske berättade Aron för Dafgård om sin bror därhemma, som skulle behöva flytta hemifrån och söka arbete, och kanske sa Ernst Dafgård, att de kunde behöva en man till i affären. Och kanske var Arvid, med sina 16 år, inte så dyr i lön. Hur nu än resonemangen kan ha gått, så blev ändå resultatet detta. De är nu fyra unga män och två pigor arbetande i charkuteriet. Yngst av dem alla är Arvid med sina 16 år. Här tycks Arvids fortsatta liv avgöras, eftersom han kommer att ägna hela sitt återstående yrkesliv åt charkuteriverksamhet.

 

Fortsättning följer…


Andra Långgatan 4B i nutid. (Bild från Google Earth) Det finns lite olika uppgifter om husets byggår, men som jag tolkar det hela, så är huset byggt strax före Dafgårds övertagande av charkuteriet. Jag tror alltså att det med största sannolikhet är samma hus som fortfarande finns kvar. Det går lätt att föreställa sig ett charkuteri innanför det röda skyltfönstret. Portarna såg säkert annorlunda ut på den tiden. 


 

 

lördag 8 oktober 2022

Sovande blogg...

 

Nu har det varit Törnrosasömn här, inte i hundra år, men väl i över ett år. Det har dock inte stått helt stilla på släktfronten. Speciellt under den gångna våren, har min bror och jag bedrivit en del spännande forskning kring vår farfars och hans familjs historia. Det har varit en blandning av släkt- och hembygdsforskning, kan man säga. Det är roligt att forska tillsammans som syskon. Ibland har det blivit lite stiltje, men är man två, så är det större chans att någon hittar någon ny tråd att dra i, än om man är ensam. Och så är man igång igen. Man upptäcker att det är lika lätt att fångas av släkthistorien i de närmaste generationerna, som i de lite mer svårtillgängliga generationerna på 1600- och 1700-talen. Allt har sin tjusning, men kanske på lite olika sätt. Det börjar nu bli läge för att skriva ihop våra fynd till något läsligt. Egentligen är det två historier, som går in i varandra, historien om farfar och hans familj, och historien om stadsdelen Lindholmen i Göteborg. Man får väl fundera över hur man ska bena ut detta rent språkligt, så att det inte blir rörigt. Det finns alltid jobb att göra. Jag hoppas att det vi jobbat med ska kunna sätta lite avtryck även i denna blogg. Man får se! 

Glad höst!

fredag 14 maj 2021

Fredrik Westring, har jag hittat honom???

 

Jag skulle nu gärna vilja stanna kvar ett tag på Skottlands östkust, och fundera över om den Fredrik Westring som finns där, rimligen kan antas vara min anfader. För att om möjligt öka sannolikheten för detta, så kändes det som en bra ide att kolla upp vilka Fredrik Westring som fötts i Sverige under den aktuella tiden, och sedan följa dessa och se vart de tagit vägen. Finns det över huvud taget någon annan kandidat än min anfader, som kan vara Fredrik Westring på båten Kathleen?

Här får jag förlita mig på Arkiv Digital, och deras register Befolkningen i Sverige 1820-1947. Detta ska vara ett register som tar upp alla som nämnts i husförhörslängder och församlingsböcker i hela Sverige under dessa år, om jag fattat rätt. Här sökte jag nu på Fredrik Westring/Vestring med födelseår 1850-1860. Det blev 6 träffar, inklusive min egen Fredrik från Mariestad. Och nu blev det att följa dessa.

Det visade sig att två dött som barn, så de kunde ju sållas bort direkt. Det fanns endast en träff, förutom min Fredrik, som hade Fredrik som första namn eller enda namn. Han hette Fredrik Vestring, född 1857 i Vena, Kalmar län. Denne emigrerade som barn med sin familj till Amerika 1864 och var fortfarande kvar där 1910. Sedan var det Johan Fredrik, född 1857 i Målilla, Kalmar län, men han visade sig heta Pettersson. Det var hans mor som hette Westring, och därför kom han med som en träff. Denne Johan Fredrik var hemlandet trogen och blev bankkamrer, dog 1914.

Nu återstår en träff, förutom min egen Fredrik. Den är mer problematisk. Adolf Fredrik Westring föds 1859 i Rute församling på Gotland. Dessvärre är även han sjöman. Jag har inte följt hans resor via något sjömanshus. Däremot har jag följt honom i kyrkböckerna och sett att han inte mystiskt försvunnit, som vår Fredrik. Det finns antecknat att han 1897 utflyttar till Cardiff i Wales. Kanske har hans resor gått till den trakten, men det vet vi inte. Nu är frågan vem av dessa två som är den mest sannolike Fredrik Westring i Skottland. Födelseår på Fredrik i Skottland beräknas vara 1855-56. Adolf Fredrik ligger lite väl långt ifrån detta. Att någon som döpts till Adolf Fredrik, skulle benämnas som enbart Fredrik, är också lite tveksamt. Sedan är det ju detta att han flyttar till Cardiff. Det måste ju tolkas som att han tänker slå sig ner där. Men naturligtvis kan han 1901 ha flyttat till en båt i Skottland. I valet mellan dessa båda sjömän tycker jag det mesta ändå talar för att det är vår Fredrik som vi finner på fartyget Kathleen i Skottland. Slutligen återstår ju möjligheten att det finns ytterligare någon sjöman Fredrik Westring, som inte dykt upp när jag sökt i befolkningsregistret.

Följande är ändå min slutsats:

Förutsatt

1) att befolkningsregistret i Arkiv Digital är komplett,

2) att Fred(rik) Westring i Skottland hetat så även då han bodde i Sverige, och alltså inte ändrat sitt namn i det nya landet, och

3) att Adolf Fredrik Westring inte kallas Fredrik, och inte flyttat från Cardiff till Aberdeen och därvid angett fel ålder

så är vår Fredrik Westring den enda möjliga kandidaten till att vara eldare på Kathleen 1901. (I så fall är sannolikheten stor att det även är han som avlider i Grangemouth 1932.)

Men nu kan det ju vara så att någon av dessa förutsättningar saknas. Hur ska man veta säkert? För ögonblicket känns det som om jag har uttömt mina resurser, men man vet ju aldrig om det kan dyka upp något mer längre fram, som talar för eller emot. 

Detta "känns" rätt, men ändå på något sätt för bra för att vara sant. Vad har jag missat?

tisdag 4 maj 2021

Sjömannen Fredrik Westring, avsnitt 4

 

Mitt intresse för Fredrik Westring har gått lite i vågor genom åren. En gång, för många år sedan, fick jag möjlighet att logga in på Ancestry, via en god vän. Själv har jag aldrig haft Ancestry, eftersom jag tycker det blir för dyrt med flera abonnemang, och jag prioriterar Arkiv Digitial, Men nu tog jag tillfället i akt, och sökte i folkräkningar efter Fredrik Westring. Jag fick då en träff som jag tyckte var intressant. Det var i Skottlands folkräkning 1901. I Ancestrys version såg uppgiften ut så här.

 


Ancestry tycks alltså ha gjort egna avskrifter av dessa uppgifter, och det som står vid vissa av rubrikerna kändes lite konstigt och svårtolkat. Jag sparade den här bilden från Ancestry, men har sedan inte gjort något mer än att titta på den emellanåt, och tänka att detta blir för svårt att nysta i. Jag har fått en del andra napp också, men aldrig något som känts mer intressant än detta. Bl a stämmer åldern så bra man kan begära. Folk uppgav ju ofta sin ålder vid den här tiden, och så beräknade man födelseår efter det. Då skiljer det ju ofta på något år. I amerikanska folkräkningar gör man t ex oftast på det sättet. Och då undrar man ju hur många Fred(rik) Westring det egentligen kan finnas, födda i Sverige omkring 1855. Jag hittade en sida som hette ScotlandsPeople, men fann att man inte kunde hitta mer uppgifter där, utan att betala, och då fick det vara. Så har åren rullat på.

Nu under våren blev jag kontaktad av en person vars släkting ingått i samma besättning som Fredrik vid några resor. Det finns en särskild historia kring detta, som jag förbigår här. Detta ledde dock till att mitt intresse för Fredrik åter aktualiserades, och att jag hittade till sjömanshusens källor. Därmed blev jag klar över att en majoritet av Fredriks resor gått till England, och inte minst till Skottland. Då kändes det lite hetare.

Jag gick åter in på sidan ScotlandsPeople, och hittade nu två träffar på Fredrik Westring. Den ena var folkräkningen 1901, och den andra var ett dödsfall 1932. För att få se originalbilderna till dessa träffar måste man betala en slant, vilket jag nu gjorde. Nu blev det lättare att förstå den första bilden från Ancestry. Det stod nu klart att Kathleen var ett fartyg, ett av många som var uppräknade i hamnen i Aberdeen. Varje fartyg hade en besättning, som fanns med i folkräkningen. Besättningarnas bostad var på dessa fartyg. Adressen Har, ska alltså uttolkas Harbour, och ”socknen” Vessels, innebär helt enkelt att de bor på fartyg. Min första spontana tolkning att denne Fred Westring var brandman i Aberdeen, fick nu omtolkas till att han var eldare på ångfartyget Kathleen. Detta verkar vara ett fartyg som går i kusttrafik (coasting). Här anar jag också en punkt efter Fred, vilket kan tyda på att man förkortat hans namn. Ja, detta verkade ju inte som en omöjlig plats för vår Fredrik, att ha hamnat på.

 

Folkräkning 1901 från ScotlandsPeople. Posten börjar på föregående sida, där det även framgår att befälhavaren är dansk.

I staden Grangemouth, väster om Edinburgh, avlider 1932 en Frederick Westring, med uppgiven ålder 76 år. ”Min” Fredrik bör vara 78, men min erfarenhet är att man inte behöver hänga upp sig på ett eller två år i dessa sammanhang. Denna Frederick är ”Night Watchman”. Han dör av svalgcancer i hemmet på Grange Street 58. Han är änkeman, men den avlidna hustruns namn är ersatt av ett streck. Dödsfallet rapporteras av grannen Thomas Dickie.

Det känns sannolikt att dessa båda Fredrikar 1901 och 1932 är en och samma person. Men hur vet jag att det är ”min” Fredrik? Kanske får man nöja sig med att leta indicier. Vattentäta bevis ligger nog långt borta. Men indicier är bättre än inget. Jag ska försöka återkomma med ytterligare några sådana, utöver att vi vet att Fredrik gjorde sina flesta resor till England och Skottland.