torsdag 16 mars 2023

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 5

 Åren 1908 - 1932

Fortsättning från föregående inlägg:

När det gäller den privata delen av Arvids liv på Lindholmen, kan man konstatera att familjen byter bostad 1908. De flyttar nu från Linden 2 till 2 Roten 28C. Det är just det hus man kan se på den sista bilden i föregående inlägg, som med rött tak avtecknar sig mot den blå himlen. Det ligger i hörnet av Lindholmsvägen och Verkmästaregatan, i dag med adress Lindholmsvägen 8. (Se även karta i föregående inlägg) Jag har ingen kännedom om varför denna flyttning ägde rum. Den skedde några år innan min pappa Sven föddes, och det är inget jag hört honom tala om. Själv hade han ju inte upplevt detta. Som så många gånger förr, sörjer man att man inte frågat ut sina släktingar ordentligt om sådana här saker. Pappas näst äldsta syster, min faster Märta, levde i nära 100 år, och vi träffades vid många tillfällen under årens lopp. Hon hade säkert kunnat berätta massor. Men det går nu inte att reparera, och man får vara glad att det i alla fall finns andra källor i form av kyrkböcker m m. I den här nya bostaden bor familjen kvar till 1910, så det var inte så länge. Inga nya barn föddes i familjen under dessa år, 1908-10. Den enda familjebild jag har av Arvids och Annas familj är troligen tagen omkring 1909-10, och den kan alltså vara tagen i denna bostad i 2 Roten 28C, men det finns också en möjlighet att den är tagen i deras nästa bostad.

Familjen Olausson, ca 1909. Barnen är från vänster i bild Greta, Estrid , Elsa, Märta och så lille Knut i Annas knä. En rolig sak är att den spegel som syns ovanför familjen, numera befinner sig på gästtoaletten hos min bror Anders. Den fanns i vårt föräldrahem så länge jag kan minnas tillbaka. 

År 1910 går flytten till 1 Roten 11½. (Se kartan i föregående inlägg) Det är ett mindre och äldre trähus, i motsats till de landshövdingehus de hittills bott i. Huset kallades Persberg, eller Per i Slipens hus. Det hade byggts tidigare, av Per Eliasson, även kallad Per i Slipen.  Huset ligger nära den s k Bonnabacken, även kallad Lindholmens torg. Varför de flyttade just hit vet jag förstås inte heller. Det huset är borta sedan länge, rivet 1962, och ersatt av modern bebyggelse. Läget var ungefär vid dagens Arbetaregatan 18 B. Här bodde familjen kvar till 1914, och under den tiden föddes två barn, som skulle förbli de yngsta i syskonskaran Det var min pappa Sven 1911 och min faster Lisa (Anna-Lisa) 1912. Pappa har aldrig berättat om detta boende heller, och hade troligen inga minnen av att ha bott där. Det var först när jag började släktforska, som jag insåg att familjen haft flera olika adresser på Lindholmen, och att Per i Slipens hus var det där dessa två yngsta var födda. Lisas födelse var dock inte enbart förknippad med glädje. Bara tre dagar efteråt förlorade familjen sonen Knut, 4½ år gammal. Enligt dödboken avled han på Epidemisjukhuset av polio. Den 23 juni 1912 begravdes Knut, och den 6 juli döptes Lisa. Det måste ha varit en säregen situation av blandade känslor för familjen. Och några fler barn blev det som sagt inte i denna familj.

 Min pappa Sven var vid dessa händelser drygt ett år gammal, och kom nu att bli den ende sonen i syskonskaran. Vid ett tillfälle berättade Lisa lite om syskonsituationen, och det framkom att flickorna kände sig orättvist behandlade av sin mamma. Sven fick en del förmåner, som flickorna inte fick, med motiveringen att ”Sven är ju pojk”. Som vuxen förstod Lisa innebörden av detta. Det stod antagligen för ”Sven är min ende pojk”. Kanske kände hon ett särskilt band till honom, just för detta, och kanske hade det varit annorlunda om även Knut hade överlevt.


 

Huset 1 Roten 11½ "Persberg". Bilden lär vara tagen 1909, och i så fall ska det dröja något år innan Arvid med familj flyttar in här. Annars hade det varit roligt att tänka att det är Greta och Märta som står innanför grindarna. I detta hus föddes Sven och Lisa, 1911 resp. 1912. 


Detta lilla torg kallades "Bonnabacken". Om man anstränger sig, kan man i vänsterkanten ana gaveln på Persberg. En man kommer just gående därifrån. 

 

Jämsides med dessa familjehändelser, driver Arvid sitt charkuteriföretag vidare. Någon gång före 1911 etablerar han den butik som sedan kommer att bestå i många år, och är den som vi i familjen mest hört talas om, 1 Roten 17, på Miragatan. (Se kartan i föregående inlägg) Till en början har han kvar verkstaden på 1 Roten 4B, men den verkar avvecklas senare, så det kan vara så att han samlade hela verksamheten på Miragatan. Det finns också antecknat 1921 att han har en butik på 2 Roten 28C, där familjen tidigare hade bott, men det är inget som det talats om, och kan ha varit en kortare period. Källor till detta med butiker och verkstäder är främst mantalslängderna för 1911, 1916 och 1921. Vad som händer däremellan är svårare att få grepp om.

 År 1914 sker den sista av familjens flyttningar på Lindholmen. Cirkeln sluts, och man flyttar tillbaka till Linden 2, där man först hade slagit sig ner vid flyttningen från ”stan”. Pappa var vid denna sista flyttning ca 3 år, vilket förklarar att han nog hade väldigt suddiga uppfattningar om de tidigare boendena. Det är på Linden 2 han vuxit upp och bott tills han var drygt 20 år. Vid denna sista flyttning består familjen alltså av Arvid och Anna och barnen Greta 13, Märta 12, Elsa 11, Estrid 8, Sven 3 och Lisa 2. Jag har fått uppfattningen att de nu flyttade in i en hörnlägenhet, i något av de övre våningsplanen.


Sven, fotograferad gissningsvis 1918-20. Platsen är baksidan av den nya byggnaden på Lindholmsskolan, som kallades "Mjölkflaskan". 

Sorgen är en följeslagare i familjens liv. Efter fyra år, 1918, insjuknar Elsa, då 15 år gammal, i TBC, och avlider på Kålltorps sjukhus. Efter ytterligare några år drabbas Estrid av cancer (sarcoma mediastini), och avlider på nyårsafton 1924, troligen i hemmet, 18 år gammal. Av familjens åtta barn återstår nu endast hälften. Hur kan Arvid och Anna ha påverkats av detta? Att farmor Anna beskrivits som lite kärv och tvär till humöret, kan ju ha sina orsaker. Och Arvid sägs ganska ofta ha tagit till flaskan. Det gjorde i och för sig många, och även hans bröder, men det kan ju i hans fall även ha varit en lindring av den sorg, som även han måste ha känt. Men man pratade inte så mycket om sådant på den tiden. Dessa två sista dödsfall, som ju pappa måste ha haft klara minnen av, har han visserligen nämnt, men mera som fakta, än som någon stark känslomässig upplevelse.

 Men åter till charkuteriverksamheten. Enligt min pappa Sven, så gick affärerna bra för Arvid, och han sålde mycket till inneliggande båtar i hamnen. När nu det första världskriget bröt ut 1914 så blev dessa affärer ännu mer lönande. Tydligen behövdes ändå någon form av marknadsföring bland kunderna på land. Barnen i familjen fick tillverka reklamlappar med hjälp av stämplar, och gå och dela ut dessa på Lindholmen. Det hade varit roligt att se hur de såg ut. Vi vet att det fanns åtminstone en konkurrent, Helge Larsson. Några år efter kriget figurerar de båda i en annons för fruset nötkött från Amerika. Bland de försäljningsställen i Göteborg som nämns av detta kött, finns både Helge Larsson och Arvid Olausson på Lindholmen. När det gäller detta med kyla, så får man ju tänka att det vid denna tid inte var något vanligt förekommande med kylskåp eller frysboxar, ens i butiker. I stället handlade det om någon form av isskåp. Is inköptes i fiskhamnen, och när Sven blev stor nog blev det hans uppgift att med hjälp av cykel hämta hem isen. Om det var mörkt hade han en karbidlampa på cykeln. Isen lades sedan under sågspån, och varade ca en vecka, enligt pappas berättelse. Jag tänker dock att det måste varierat med årstiden. Och varför frågade jag inte pappa hur han lastade denna is på sin cykel? Eftersom han bara nämnde cykel, så tänker jag inte att det var en trehjulig flakcykel, men det kan ju vara en möjlighet. När det gäller inköp av själva köttråvaran, i form av slaktade djur, så har pappa nämnt att det skedde leveranser från Arvids föräldrahem Lergraven, som mellan 1904 och 1928 innehades av Arvids halvbror August. Det förekom troligen även att han köpte av slaktare i Göteborg. Hur dessa transporter gick till är en sak jag också funderar på, och tyvärr glömde fråga pappa om. Det finns inget som tyder på att Arvid själv skulle ha bedrivit någon form av slakteriverksamhet.

 De äldre döttrarna fick så småningom hjälpa till i butiken, och för den äldsta, Greta, blev detta ett bestående yrke. Hon drev själv butiken på Miragatan i några år efter att Arvid dragit sig tillbaka.

 År 1932 tar Lindholmsepoken slut för familjen, bortsett från charkuteriet på Miragatan. Mer om detta i nästa avsnitt.

Fortsättning följer... 



söndag 5 februari 2023

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 4

Åren 1904 - 1907 


Fortsättning från föregående inlägg:

I fyra år bor alltså Arvid med sin familj på Kapellplatsen 1, och han är troligen under denna tid anställd som charkuteriarbetare i något charkuteri, eller eventuellt några olika under perioden. Familjen består 1904 av Arvid, Anna och de tre små döttrarna Greta, Märta och Elsa, födda med ett års mellanrum 1901 – 1903. Men nu händer det nya saker.

Tidigare såg vi hur Arvids äldre bror Aron fick ett avgörande inflytande över Arvids liv och framtid, genom att introducera honom i Dafgårds charkuteri. Nu träder två andra av Arvids bröder in i handlingen, Herman och Adolf. Brodern Herman har redan 1902 flyttat till Lindholmen i Göteborg, där han står som charkuterihandlare fram till 1904. Han bor i ett hus med beteckningen 1 Roten 4B. Troligen fanns en charkuteriverkstad i samma fastighet, och eventuellt även en tillhörande butik på gården till fastigheten 1 Roten nr 2, även kallad Åkerslund, i dag med adressen Gjutaregatan 10. (Se nedan) Denna ligger mycket nära Hermans bostad. Men redan 1904 flyttar Herman till Arvika, där brodern Aron redan finns och håller på med charkuteri. Då bestämmer sig Arvid och hans yngre bror Adolf för att överta verksamheten efter Herman på Lindholmen, och att bosätta sig där tillsammans. Adolf kommer direkt från föräldrahemmet i Lergraven. Arvid med familj bryter alltså upp från Kapellplatsen, och flyttar tillsammans med Adolf in i ett ganska nybyggt landshövdingehus på 1 Roten 7:e kvarteret B, kallat Linden 2, i dag med adress Lindholmsvägen 1. Detta blir starten för Arvids långa tid som charkuterihandlare på Lindholmen.

 I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning kungöres följande:

”Arvid Olausson och Adolf Holmén Olausson ämna i Lundby socken, där de äro boende, idka matvaruhandel och charkuterirörelse under firma Olausson & Co.”

Några ord om Lindholmen. Stadsdelen Lindholmen på Hisingen hade vuxit upp kring varvsverksamhet, och var fortfarande i tillväxt år 1904. Från början växte bebyggelsen upp lite osystematiskt. Invånarna var främst varvsarbetare, som tilldelades tomter och själva byggde sina hus. Runt sekelskiftet 1900 kompletterades denna lite spontana trähusbebyggelse med några landshövdingehus, med en mera ordnad gatuplan. Det hus som Arvids familj och Adolf nu flyttade in i var ett sådant hus, och därför troligen rätt så nytt och modernt. Lindholmen har en intressant historia, som jag tills vidare lämnar här.

Adolf är ungkarl, och det kan ju tänkas att han är inneboende hos Arvid. Nu ska bröderna alltså samarbeta och driva affär tillsammans. Arvid är den som har många års erfarenhet av hur det går till i charkuteributiker i stan. Adolf har mycket kortvarig erfarenhet av detta, och kommer i stort sett direkt hemifrån föräldragården. Han har erfarenhet av livet på en gård, och den slakt som förekommer där, för husbehov. Den 19 september 1904 annonserar de i Tidningen Ny Tid:




Hus nr 2 i 1:sta Roten, ligger i dag på adressen Gjutaregatan 10, som nämndes ovan.  Fastigheten finns ännu kvar, och har renoverats. Inne på gården till detta hus finns en liten byggnad som i dag inrymmer tvättstuga för de boende i huset. Den ser ut att finnas med även på äldre kartor över området, och det var troligen i denna byggnad, som Arvids och Adolfs affär var inrymd. Och i så fall kan det även vara den byggnad där Herman hade sin butik, eftersom han bodde precis intill. Dessutom är min teori att både Herman, och nu Arvid och Adolf, hade någon form av charkuteriverkstad i huset 1 Roten 4B, där Herman även hade sin bostad. I mantalslängd för 1911 framgår att Arvid hyr charkuteriverkstad här, och det kan ju mycket väl vara så att han gjort det ända sedan 1904. Jag har inte hittat några dokument som bekräftar att Arvid och Adolf tar över verksamhet och lokaler efter Herman, men eftersom de startar sin firma samtidigt som Herman flyttar till Arvika, så vågar jag en gissning på att det förhåller sig så. 

Här en karta från 1923, för att underlätta orienteringen. I övre kanten den första butiken, och strax intill den verkstad, som jag tror ingick i verksamheten. Linden 2 var bostad de första åren. Övriga platser återkommer jag till lite senare.  

 
Under tre år framåt bedriver nu bröderna Arvid och Adolf denna charkuterihandel. Sortimentet utökades med några oväntade varor, som kökslampor och portvin, där man verkar ha varit återförsäljare åt en annan affär i Lundby. Man undrar ju lite, hur många som gick till charkuteriet för att köpa en lampa. Portvin är ändå lite mer i livsmedelsbranschen. 




Annonser från oktober 1906

Hemma i Linden 2 fortsatte familjen att växa, med i stort sett ett barn om året. Enligt tidens sed, var det förstås Anna som fick ha huvudansvar för den delen, och hon lär ha haft fullt upp, och ha varit gravid det mesta av tiden. Först att födas på Lindholmen var Signe, mars 1905. Men här fick familjen sin första sorg, när Signe i september samma år avled av kikhosta. Då var Anna redan gravid med nästa barn, Estrid, som föddes i februari 1906. I september 1907 föddes så den förste sonen i familjen, Knut. Nu hade familjen alltså de fem barnen Greta, Märta, Elsa, Estrid och Knut.

Förändringar inträffar år 1907, och omständigheterna är lite oklara. I tidningarnas kungörelser över firmor som gått i konkurs, återfinns även Olausson & Co. Det låter ju lite oroande, efter så kort tid. Adolf lämnar nu Lindholmen, och flyttar till Arvika i Värmland, där han gifter sig och bildar familj, och startar en charkuterirörelse, som kommer att finnas kvar under lång tid. Arvid startar på nytt en egen charkuterirörelse på Lindholmen, som han kommer att driva under flera decennier, så orsaken till konkursen av det gemensamma bolaget borde inte vara att affärerna gått dåligt. Bortsett från några byten av lokaler, så händer nu inte så mycket nytt i Arvids yrkeskarriär. Han kommer fortsättningsvis att vara en väletablerad charkuterihandlare på Lindholmen.


Linden 1 närmast kameran, och Linden 2 längre ner. Foto från 1971, då man planerade att riva dessa hus, som räddades i sista stund.


Foto taget vid ett besök på Lindholmen våren 2022, av min bror Anders Olausson. Bilden är tagen från motsatt håll, jämfört med föregående bild. Linden 2 är nu närmast i bild, med gula bottenvåningar. Det ljusa huset som sticker ut i gatan lite längre upp, ska få vara med lite senare i historien. 


Fortsättning följer...

 


 







onsdag 11 januari 2023

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 3

 Åren 1899 - 1904


Fortsättning från föregående inlägg:

På Pilgatan 21 fanns 1896 ett hushåll bestående av Anna Matilda Larsson, 21 år gammal, hennes halvsyster Clara Johansson, 35 år, dennas make Knut Mauritz Svensson, samt Claras helbror och Annas halvbror Knut Gideon Johansson, 29 år gammal. Annas föräldrar och fler syskon hade tidigare bott här också, men flyttat till andra församlingar i nära anslutning till Claras giftermål. Knut Gideon var korgmakare, och troligen något handikappad. När det gäller Anna så finns ingen yrkesbeteckning på henne i församlingsböckerna, vad jag kan se.

Nu har alltså Arvid flyttat in snett över gatan, på Pilgatan 20, och på något sätt tror jag ju att det är i detta område han och Anna knutit sin första kontakt, kanske någon vacker vårkväll, som lockade till utevistelse och promenader. Båda byter sedan var för sig bostad några gånger inom närområdet i Haga, innan de slutligen gifter sig 1899. Bilden av dem hos fotograf bör vara tagen någon gång under perioden 1896-1899. Jag vet ju inte riktigt om det är en förlovningsbild, eller möjligen en bröllopsbild, trots den förhållandevis enkla klädseln. Detta är en av ganska få bilder som finns av Arvid och Anna under deras liv.


Arvid och Anna hos fotograf Axel Larsson,
 i hörnet av Vasa- och Viktoriagatorna. 

Arvid och Anna flyttar först in på Pilgatan 26, men hösten därpå, 1900, flyttar de till Fjärde Långgatan 4. Detta ligger ju väldigt nära Arvids första arbetsplats i Dafgårds charkuteri, men det finns i stort sett inga anteckningar om hans arbetsplatser. Det är alltså svårt att veta om eventuella byten av bostad har med anställningar att göra. Det kan i alla fall konstateras att detta var ett modernt boende i ett av de nyuppförda stenhusen i kvarteret Skonaren, byggt 1898. Det är ett vackert hus som fortfarande finns kvar.


Fjärde Långgatan 4 till vänster i bild. Bildkälla Google Earth.



Där föds i maj 1901 deras första barn Sofia Margareta, som alltid kom att gå under namnet Greta. Tiden på Fjärde Långgatan blir också kort, och de flyttar med bara några månader gamla Greta, till nuvarande Kapellplatsen 1, i den nyare stadsdelen Vasastaden/Landala. En rolig sak att notera är att så många av de hus, som Arvid och familjen bott i, finns kvar ännu i dag. Det gäller nu även huset på Kapellplatsen, och jag kommer att återkomma till ännu fler senare. Flera av husen har ingått i områden som bevarats för eftervärlden och blivit fint renoverade. Jag låter därför även dessa hus få lite utrymme i historien om farfar och hans familj.


 Här ser man Kapellplatsen 1 till höger i bild, och dess fasad ut mot Kapellplatsen (även kallad Landala Torg). Till vänster om huset ser man Karl Gustavsgatan och till höger kan man ana Erik Dahlbergsgatan. Huset troligen byggt på 1880-talet. Bild från 1905, bildkälla Carlotta. Året innan har Arvid med familj flyttat därifrån.


Här blir familjen kvar några år, och utökas med Märta 1902 och Elsa 1903. Arvid är fortfarande charkuteriarbetare, och förmodligen alltså anställd i en eller flera charkuteributiker. Denna lite längre flyttning kan ju möjligen sammanhänga med att han fått anställning i någon butik i den förhållandevis nya stadsdelen Vasastaden. Men det är, som mycket annat, bara en gissning. Med tanke på vad som sedan händer, så kan man även gissa att Arvid börjar känna sig rätt så färdig med att arbeta i andras butiker som anställd. Han drömmer kanske om att själv äga det charkuteri där han arbetar. Den möjligheten kommer att dyka upp år 1904.

Fortsättning följer...

 


Huset på Kapellplatsen i dag, inrymmer renoverade lägenheter av hög standard,
att döma av mäklarbilder. Här ser man fasaden mot Kapellplatsen till vänster
 och fasaden mot Erik Dahlbergsgatan till höger. Bild från Wikimedia Commons.

torsdag 1 december 2022

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 2

Åren 1896 - 1899


Fortsättning från föregående inlägg:

Verksamheten med Dafgårds charkuteri och dess personal rullar på något år. Efter hand utvecklar tydligen Ernst Dafgård och pigan Sofia Nygren (som jag kallar henne för enkelhetens skull) en något närmare relation än som bara arbetsgivare och anställd. Tidigare under året återfinns de båda boende på Sillgatan 57 i Göteborg, så att de nu båda hamnat på Andra Långgatan är nog inte en slump. Kanske hade de inte planerat att bli föräldrar och bilda familj just nu, vid 20, resp 19 års ålder, och med en relativt nystartad charkuteriverksamhet. Men nu blir det ändå så. Sofia blir gravid på hösten 1892, bara ett år efter Ernsts övertagande av charkuteriet. Att det är Ernst som är fadern, verkar det inte vara några tveksamheter om. 

Nu har det alltså ganska snabbt blivit ett nytt läge. Att som ensamstående yngling försörja sig på sin charkuterihandel är en sak. Att bilda familj, och få ytterligare munnar att mätta är lite annat. Det ställer lite andra krav både på bostad och inkomster. Allt detta diskuteras troligen med Ernsts familj i Vänersborg. Lösningen blir att Ernst och Sofia lämnar charkuteriet, och reser (sannolikt med båt) till Ernsts födelsestad Vänersborg, och flyttar där in i samma hus som Ernsts föräldrar. Här finns nog bättre försörjningsmöjligheter i familjens verksamhet i samma bransch. Säkert också bättre alternativ vad gäller boende. Ernst och Sofia gifter sig i Vänersborg i juni 1893, och i juli föds deras son Oskar Ernst. Därmed är Ernst Dafgård ute ur historien om min farfar Arvid. 

Jag har tyvärr inte lyckats hitta några uppgifter om vad som händer med Dafgårds (f d Lieps) charkuteriaffär sedan han själv lämnat både affären och Göteborg bakom sig. Det finns flera personer med titeln handlande boende i huset, men inget är nämnt om just en charkuterihandel. Om ingen fanns som ville överta verksamheten, så lades den kanske helt enkelt ner. Detta återstår att forska om. Hans anställda charkuteriarbetare, Aron, Arvid och Otto, flyttar från fastigheten inom de närmaste åren, först Aron 1894,sedan Arvid 1896 och Otto 1897. Pigan Ester Emilia Fredriksson flyttar 1896. Alla medarbetarna i Dafgårds kortlivade charkuteri spreds således ut åt olika håll, och efter 1897 var ingen av dessa kvar på Andra Långgatan. 

Därmed är det dags att fokusera på farfar Arvid, och hur han gick vidare i livet. Arvid bor alltså kvar i huset på Andra Långgatan till 1896, då han är 21 år gammal. Under de år som gått sedan han flyttade från föräldrahemmet i Skallsjö till Göteborg som 16-åring, har han förstås mognat en del, och blivit vuxen. Under de följande 8 åren, då han bor kvar på ”stadssidan” om älven, så är hans yrkesbeteckning charkuteriarbetare. Jag tolkar det som att han har anställning hos någon eller några charkuterihandlare, och charkuterier fanns det nog många, liksom andra butiker i livsmedelsbranschen, i en tid då man inte kunde förvara så mycket mat i hemmen. En enda arbetsgivare finns nämnd, där han arbetade en kort tid 1899-1900. Det var en slaktare Rydén vid Skeppsbron. Under den korta tiden står Arvid också som boende där. 

Men om vi nu går tillbaka till 1896, så flyttar Arvid detta år från Andra Långgatan till Pilgatan 20 i Haga, ett hörnhus mot Husargatan. Man får väl förmoda att en bostad för en ung ensamstående man i Arvids situation vid den här tiden var liten och enkel. Jag tänker mig någon form av enrumsboende, med eller utan kokmöjlighet. Det var säkert inte heller ovanligt att dela med någon, för att göra det hela billigare. Hur det såg ut just för Arvid, vet jag ju inte. Däremot tror jag mig förstå att detta boende innebar en ny vändpunkt, som blev avgörande för hans fortsatta privata liv. Det känns rimligt att anta att det var här han träffade sin tillkommande, min farmor Anna, eftersom hon bodde bara snett över gatan, på Pilgatan 21.

Fortsättning följer...


Hörnet av Husargatan och Pilgatan 1960. Man ser Husargatans sträckning norrut, och Pilgatan som korsar här. Mannen kommer från den del av Pilgatan där både Arvid och Anna bodde. Om det såg ut så här 1896 vet jag dock inte. Och någon bild på just de fastigheter där de bodde har jag inte hittat. Här har de dock med säkerhet gått en hel del. 
(Bildkälla: Carlotta)


måndag 7 november 2022

Farfar Arvid Olausson 1875 - 1943, del 1

 

Lite kort om familjebakgrund och den första kontakten med charkuterivärlden

Det är dags att försöka sammanfatta lite om det vi hittills vet om farfars familjebakgrund, och hans flyttning och första år i Göteborg. Dock känns det svårt att göra detta utan att samtidigt beröra den del av charkuterinäringen i Göteborg, som kom att bli avgörande för farfars hela fortsatta yrkesliv. Hur hamnade han där? Det kommer att bli lite bakgrundshistoria som innefattar både farfars äldre bror, och en viss ung man vid namn Dafgård, vars släktingar fortfarande är kändisar i livsmedelsbranschen. (En brorson till Ernst Dafgård, Gunnar Dafgård, startade det nuvarande företaget.) Några glimtar från det sena 1800-talets Göteborg kommer det att bli, som inledning till farfars liv.

Min farfar Arvid Olausson föddes och växte upp på gården Lergraven i Skallsjö församling, som ligger mellan Göteborg och Alingsås. Syskonskaran han föddes in i var väldigt stor, även om några av de äldre halvsyskonen var utflugna. Hans far Olaus Eriksson blev far till 14 barn, med två olika hustrur. Av dessa 14 var Arvid nummer 11, när han föddes 1875. I denna faderns andra barnkull om 7 barn, fanns en flicka och resten pojkar. Systern var sjuklig och flyttade aldrig hemifrån. Den yngste brodern dog som spädbarn. Återstår alltså 5 pojkar, som alla kom att bli charkuterister för längre eller kortare tid, och på olika platser i landet. En av Arvids bröder, Aron, var född 1871. Det var troligen han som kom att spela en avgörande roll när Arvid tog steget in i charkuteribranschen i Göteborg.

Aron bor kvar hemma på gården till 1889, då han alltså är 18 år. Det är hög tid för honom att flytta hemifrån och försörja sig själv. Tidigare generationer av ungdomar har oftast flyttat inom den egna eller närliggande socknar, och haft tjänst som drängar eller pigor, tills de gifte sig. Men nu förändras tiderna. Kommunikationerna har förbättrats. Storstäderna drar till sig mycket folk från omgivande landsbygd, eftersom den begynnande industrin behöver arbetskraft. Som en följd av detta ökar också behovet av service till den ökande befolkningen, mat och bostäder  t ex. Ingen av Arvids helbröder blir kvar i hemsocknen. Lergraven övertas så småningom av en av halvbröderna i faderns första äktenskap. Aron flyttar således till Göteborg år 1889.

Om Aron har kontakter i Göteborg, eller bara räknar med att klara sig på egen hand, förtäljer inte historien. Han får i alla fall en bostad på Husargatan, och står då antecknad som arbetare. Han flyttar dock redan samma år till Magasinsgatan 3. Där finns en charkuterihandlare som heter August Eliasson, och i mantalslängd för 1890 återfinner vi Aron som tjänare hos honom. Året därefter, 1891, flyttar två andra unga män in på samma adress. Det är Ernst Dafgård, från Kristine församling, men född i Vänersborg, 19 år gammal, samt Otto Carlsson Brodd, från Långared, 25 år. Troligen blir även dessa anställda hos August Eliasson, även om det inte är alldeles klart uttryckt i församlingsboken. Vi får alltså tänka oss att charkuterihandlare August Eliasson driver sin charkuterihandel på Magasinsgatan, med bl a dessa tre som anställda, Aron Olausson, Dafgård och Brodd. Så är situationen i början av 1891, men det blir inte så långvarigt.

Vid samma tid driver Carl Jens Fredrik Liep charkuterihandel på Andra Långgatan 4 B. Denna fastighet ligger i ett område runt Linnégatan, som vid den här tiden var ganska nybyggt med moderna stenhus, och hade en hästspårvagnslinje dragen mitt i gatan. Troligen har Liep haft sitt charkuteri i någon annan fastighet tidigare, eftersom han enligt annonsen bedrivit sin verksamhet i 18 år. Av någon anledning säljer nu Liep sitt charkuteri, och annonserar ut detta i dagspressen.

 



Som framgår av annonsen övertar nu den 19-årige Ernst Dafgård denna rörelse, på hösten 1891. Dafgård tillhör en familj av slaktare och charkuterister i Vänersborg, men hur mycket erfarenhet han har av att själv driva charkuterihandel är väl lite oklart, med tanke på hans ålder. Han får nu med sig Aron och Otto, som kommer att arbeta som anställda hos honom på Andra Långgatan, där de också bor alla tre. Även pigorna Sofia Bernhardina Elisabeth Nygren och Ester Emilia Fredriksson är anställda hos Dafgård och bor i huset. Jag vet ju inte alls hur de bodde, mer än att de bodde i samma hus som charkuteriet. Dafgård hade ju fyra anställda, två charkuteriarbetare och två pigor. Jag utgår från att det var han som ordnade att alla dessa hade husrum. Kanske hade han någon lägenhet i huset, där de delade på rummet/rummen? Jag kan inte undgå att fantisera lite om hur livet såg ut för dessa ungdomar där på Andra Långgatan. Vad gjorde de när de var lediga? Här kan man åter bara gissa. Alkoholkonsumtionen rent allmänt var hög vid denna tid, och bestod mest av brännvin. Jag vet att åtminstone i Arons syskonskara var man inte direkt några nykterister Jag kan tänka mig att det var rätt så livat, både hos Dafgård, och i huset och området om helgerna.

Dafgård ser tydligen ljust på framtiden för sin affär. Efter bara någon månad anställer han ytterligare en charkuteriarbetare. Det är i detta skede som farfar Arvid kliver in i historien.

Arvid är nu 16 år, där hemma på Lergraven i Skallsjö. Hans äldre bror Aron arbetar på Dafgårds charkuteri i Göteborg. I november 1891 finner vi plötsligt även Arvid arbetande i samma charkuteri och boende i samma hus. Hur gick detta till? Kanske berättade Aron för Dafgård om sin bror därhemma, som skulle behöva flytta hemifrån och söka arbete, och kanske sa Ernst Dafgård, att de kunde behöva en man till i affären. Och kanske var Arvid, med sina 16 år, inte så dyr i lön. Hur nu än resonemangen kan ha gått, så blev ändå resultatet detta. De är nu fyra unga män och två pigor arbetande i charkuteriet. Yngst av dem alla är Arvid med sina 16 år. Här tycks Arvids fortsatta liv avgöras, eftersom han kommer att ägna hela sitt återstående yrkesliv åt charkuteriverksamhet.

 

Fortsättning följer…


Andra Långgatan 4B i nutid. (Bild från Google Earth) Det finns lite olika uppgifter om husets byggår, men som jag tolkar det hela, så är huset byggt strax före Dafgårds övertagande av charkuteriet. Jag tror alltså att det med största sannolikhet är samma hus som fortfarande finns kvar. Det går lätt att föreställa sig ett charkuteri innanför det röda skyltfönstret. Portarna såg säkert annorlunda ut på den tiden. 


 

 

lördag 8 oktober 2022

Sovande blogg...

 

Nu har det varit Törnrosasömn här, inte i hundra år, men väl i över ett år. Det har dock inte stått helt stilla på släktfronten. Speciellt under den gångna våren, har min bror och jag bedrivit en del spännande forskning kring vår farfars och hans familjs historia. Det har varit en blandning av släkt- och hembygdsforskning, kan man säga. Det är roligt att forska tillsammans som syskon. Ibland har det blivit lite stiltje, men är man två, så är det större chans att någon hittar någon ny tråd att dra i, än om man är ensam. Och så är man igång igen. Man upptäcker att det är lika lätt att fångas av släkthistorien i de närmaste generationerna, som i de lite mer svårtillgängliga generationerna på 1600- och 1700-talen. Allt har sin tjusning, men kanske på lite olika sätt. Det börjar nu bli läge för att skriva ihop våra fynd till något läsligt. Egentligen är det två historier, som går in i varandra, historien om farfar och hans familj, och historien om stadsdelen Lindholmen i Göteborg. Man får väl fundera över hur man ska bena ut detta rent språkligt, så att det inte blir rörigt. Det finns alltid jobb att göra. Jag hoppas att det vi jobbat med ska kunna sätta lite avtryck även i denna blogg. Man får se! 

Glad höst!

fredag 14 maj 2021

Fredrik Westring, har jag hittat honom???

 

Jag skulle nu gärna vilja stanna kvar ett tag på Skottlands östkust, och fundera över om den Fredrik Westring som finns där, rimligen kan antas vara min anfader. För att om möjligt öka sannolikheten för detta, så kändes det som en bra ide att kolla upp vilka Fredrik Westring som fötts i Sverige under den aktuella tiden, och sedan följa dessa och se vart de tagit vägen. Finns det över huvud taget någon annan kandidat än min anfader, som kan vara Fredrik Westring på båten Kathleen?

Här får jag förlita mig på Arkiv Digital, och deras register Befolkningen i Sverige 1820-1947. Detta ska vara ett register som tar upp alla som nämnts i husförhörslängder och församlingsböcker i hela Sverige under dessa år, om jag fattat rätt. Här sökte jag nu på Fredrik Westring/Vestring med födelseår 1850-1860. Det blev 6 träffar, inklusive min egen Fredrik från Mariestad. Och nu blev det att följa dessa.

Det visade sig att två dött som barn, så de kunde ju sållas bort direkt. Det fanns endast en träff, förutom min Fredrik, som hade Fredrik som första namn eller enda namn. Han hette Fredrik Vestring, född 1857 i Vena, Kalmar län. Denne emigrerade som barn med sin familj till Amerika 1864 och var fortfarande kvar där 1910. Sedan var det Johan Fredrik, född 1857 i Målilla, Kalmar län, men han visade sig heta Pettersson. Det var hans mor som hette Westring, och därför kom han med som en träff. Denne Johan Fredrik var hemlandet trogen och blev bankkamrer, dog 1914.

Nu återstår en träff, förutom min egen Fredrik. Den är mer problematisk. Adolf Fredrik Westring föds 1859 i Rute församling på Gotland. Dessvärre är även han sjöman. Jag har inte följt hans resor via något sjömanshus. Däremot har jag följt honom i kyrkböckerna och sett att han inte mystiskt försvunnit, som vår Fredrik. Det finns antecknat att han 1897 utflyttar till Cardiff i Wales. Kanske har hans resor gått till den trakten, men det vet vi inte. Nu är frågan vem av dessa två som är den mest sannolike Fredrik Westring i Skottland. Födelseår på Fredrik i Skottland beräknas vara 1855-56. Adolf Fredrik ligger lite väl långt ifrån detta. Att någon som döpts till Adolf Fredrik, skulle benämnas som enbart Fredrik, är också lite tveksamt. Sedan är det ju detta att han flyttar till Cardiff. Det måste ju tolkas som att han tänker slå sig ner där. Men naturligtvis kan han 1901 ha flyttat till en båt i Skottland. I valet mellan dessa båda sjömän tycker jag det mesta ändå talar för att det är vår Fredrik som vi finner på fartyget Kathleen i Skottland. Slutligen återstår ju möjligheten att det finns ytterligare någon sjöman Fredrik Westring, som inte dykt upp när jag sökt i befolkningsregistret.

Följande är ändå min slutsats:

Förutsatt

1) att befolkningsregistret i Arkiv Digital är komplett,

2) att Fred(rik) Westring i Skottland hetat så även då han bodde i Sverige, och alltså inte ändrat sitt namn i det nya landet, och

3) att Adolf Fredrik Westring inte kallas Fredrik, och inte flyttat från Cardiff till Aberdeen och därvid angett fel ålder

så är vår Fredrik Westring den enda möjliga kandidaten till att vara eldare på Kathleen 1901. (I så fall är sannolikheten stor att det även är han som avlider i Grangemouth 1932.)

Men nu kan det ju vara så att någon av dessa förutsättningar saknas. Hur ska man veta säkert? För ögonblicket känns det som om jag har uttömt mina resurser, men man vet ju aldrig om det kan dyka upp något mer längre fram, som talar för eller emot. 

Detta "känns" rätt, men ändå på något sätt för bra för att vara sant. Vad har jag missat?