Släktforskarresan - Åsle kyrka

Åsle kyrka

På söndagen åt vi en god hotellfrukost, och gav oss sedan iväg. Detta med kyrkorna var lite rörigt. Vi var intresserade av kyrkorna i Valstads församling, som numera tillhör Tidaholms pastorat. Egentligen skulle alla kyrkor som tillhörde Tidaholms pastorat vara öppna från och med första maj. Nu var detta dock ändrat, eftersom man haft en anlagd brand i en kyrka i Tidaholm. Jenny hade därför ordnat så att några av kyrkorna i Valstad skulle öppnas under några timmar på söndagen just bara för oss.

Vi bestämde oss dock för att först besöka Åsle kyrka, som hörde till ett annat pastorat. Vi hade ingen aning om ifall denna kyrka skulle vara öppen eller inte, och vi visste inte heller om där fanns något intressant att se. Det vi visste var att vår anfader Andreas Tysk (farfar till Anders Odel och Thore Odhelius), född 1645, varit kyrkoherde här under ett antal år, fram till sin död 1727. Det var han som omnämndes av Anders Odel som en "braf gubbe", som jag skrivit om tidigare. Åsle kyrka var en fin liten kyrka med separat klockstapel. Och när vi tog i dörren, visade det sig att den var öppen. Så fort vi kommit in i vapenhuset, uppenbarade sig återigen ett fynd som gjorde oss upprymda. Ovanför ingången till själva kyrkorummet satt en stentavla med text som följer:

” Under thetta wapenhus hwilar

 fordom Kyrkioherden Hr Andreas

 Tysk med sin K hustru Christina

 Odhelia, hwilkas större grafsten

 finnes in uti Kyrkion, nest fram-

manföre Predikstolen.

ANNO 1727”

Eftersom kyrkan renoverats och byggts om, blev vi osäkra på om Andreas Tysk och hustrun verkligen låg kvar under våra fötter i vapenhuset. Hur som helst så verkade de stenar vi stod på väldigt gamla, och helt omöjligt är det väl inte att vapenhuset är på samma plats som det alltid varit, och att man i så fall inte heller flyttat på det som finns därunder. Men helt säkra är vi ju inte. Vi fortsatte in i kyrkan, och hittade även den ”större grafsten” som omtalades på stentavlan i vapenhuset. Den befann sig dock framme vid altaret, och just detta område var avstängt och larmat, så vi lyckades inte läsa all text på stenen. Vi kunde dock urskilja namnen, så vi visste att det var rätt sten. 

Den större gravstenen över Andreas Tysk och Christina Odhelius, framme vid altaret

Jag har googlat en del på Åsle kyrka, för att se om man nämner något om denna tavla i vapenhuset, eller gravstenen framme vid altaret. Av någon anledning är detta tydligen inte av så allmänt intresse. Det är lite konstigt, tycker jag, att man i en beskrivning av kyrkan inte nämner stentavlan, som är det första man ser när man kommer in genom porten. Vi funderade också över varför just Andreas Tysk har fått dessa båda minnesmärken. Det måste ju ha funnits massor av andra präster som inte nämns någonstans. Kanske kan det ha att göra med att han var i Åsle länge, och att han dog där. Han blev också gammal, för att vara på den tiden, 82 år, och det hade väl respekt med sig.

Efter lite fotograferande var vi så redo för kyrkorna i Valstads församling.