fredag 11 december 2009

Olaus Eriksson

Nu tror jag den värsta oron kring personuppgifter lagt sig, och jag kan börja ha lite roligt igen. Vad gäller hemsidan så har vi börjat jobba med att lägga in bilder i galleriet, och det ska väl bli synligt så småningom om allt går i lås.

Min roligaste upplevelse i veckan har annars varit kontakten med Kenth Manfredsson, som forskar i min farfars släkt. Vi har haft kontakt även tidigare angående denna släkt. Kent förfogar över några fotografier som är intressanta. Jag har fått kopior på dessa, och vi funderar gemensamt över vilka personerna är på bilderna. I ena fallet rör det sig om ett kollage, med en bild i mitten och åtta bilder utplacerade runt omkring. Troligen är personen i mitten min farfars far Olaus Erikson. De som är runt omkring är med största sannolikhet hans barn, de som levde runt 1900. Det finns också en separat bild, av god kvalitet, som måste vara densamma som på mittenbilden på collaget, alltså farfars far. Det känns roligt att ha ett ansikte på honom. Min pappa och hans syskon hade minnen av sin farfar Olaus, och jag har skrivit ner det de hann berätta innan de gick bort. Här är ett utdrag ur mina noteringar om Olaus i mitt släktregister.

"Olaus var frisk och stark upp i hög ålder. Hans huvudsakliga sysselsättning var nu att spränga sten och bygga gärdsgårdar av dem. Avsikten var i första hand att få lite mer mark att odla på. Under slutet av hans liv verkar det dock som om själva stenarbetet blev ett självändamål. Olaus barnbarn Anna Lisa minns att han som gammal satt utanför huset om dagarna och högg sten. När hon var på besök i Lergrafven om somrarna fick hon ofta gå ut med kaffe till honom där. Olles dotter Ingrid minns också hur han vistades ute i markerna och "sköt sten". Då hände det ibland att han var kvar ute om natten och helt enkelt lade sig att sova på marken. Det kunde t o m ibland inträffa att han blev översnöad under sådana nätter, men han bara reste sig upp på morgonen och fortsatte sitt sprängande. Hans barnbarn Sven, som liksom sin syster Anna Lisa ofta var i Lergrafven om somrarna berättar att Olaus brukade välta en skottkärra över sig som skydd när han sprängde. Sven minns också att Olaus var darrhänt och hade svårt att raka sig till följd av detta. Hans skägg fick växa och när det blev för långt klippte han det bara rakt av.
Olaus Eriksson avled den 30 november 1920, 93 år gammal. Han tycks ha varit vital in i det sista."


Olaus Eriksson var född i Maden, Skallsjö församling, men levde större delen av sitt vuxna liv på Lergraven i samma församling. Det var där min pappa och hans syskon ofta var på besök under sin barndom.

Jag visar här en bild som ganska säkert föreställer Olaus Eriksson.

söndag 6 december 2009

PuL - PuH!

Oj oj, jag visste nog inte hur rätt jag hade när jag skrev det där om de etiska frågorna. Jag inser nu att det handlar om såväl etiska som juridiska frågor. Jag är väl lite aningslös, eftersom de allra flesta reaktioner jag fått på såväl hemsida som släktregister varit översvallande positiva. Jag har därför inte sett några problem. Men problem finns verkligen! I ett fall har jag fått negativa reaktioner, och det känns verkligen inte roligt. Jag har blivit lite nertagen på jorden, och inser att det finns människor i min släkt som varken är intresserade eller positiva till att figurera på min sida. Det måste jag givetvis respektera, och jag vill verkligen inte göra någon illa genom det jag gör. Samtidigt har jag insett att jag måste uppdatera mig lite mer vad gäller personuppgiftslagen, PuL. Det har i sin tur lett till att jag raderat en stor mängd uppgifter ur det släktregister jag publicerar på hemsidan. Jag vill verkligen inte riskera att göra något olagligt, men kanske gör jag det i alla fall. Något mindre olaglig är jag nog nu i alla fall. Men jag sov lite dåligt i natt, och känner mig ledsen över att jag verkar ha sårat några personer i en familj. Så tokigt det kan bli!!!

fredag 4 december 2009

Hemsidebyggande och lite andra funderingar

Jag beundrar Jenny, som jobbar på med nya saker hela tiden, parallellt med att hon själv tillägnar sig kunskaperna. Det verkar vara väldigt stimulerande att pröva sina vingar och se resultat, men också otroligt frustrerande när det inte funkar som man vill. Under veckan som gått har vi fått en snygg logga upptill, fina färger, och över huvud taget en helt annan och snitsigare layout. Nu verkar problemet vara de läsare som har firefox. Tydligen ser det inte bra ut där, vilket jag inte själv haft möjlighet att kolla. Jag hör ju till de gamla konservativa som kör explorer av gammal vana. Och där ser sidan ut som vi vill, bortsett från några smärre konstigheter, som jag inte tror någon märker. Men alltså, firefox-användare, ha tålamod, det löser sig nog så småningom!

Nu håller jag på att gå igenom fotografier. Det vore roligt att få in något på gallerisidan före jul. Vi får se om det lyckas. Jag märker också att jag kommer i en del etiska dilemman när det gäller bilderna. När är en bild så gammal att man inte behöver fråga någon om lov att publicera den? Det "känns" ju som om jag utan problem kan lägga ut bilder på mina far- och morföräldrar, och även de få bilder jag har som är äldre än så. Men fastrar och mostrar? Kusiner? Där känner jag en stor tveksamhet att lägga ut något utan att kolla med nära anhöriga till dem.

Jag har också funderat en hel del över det faktum att mitt släktregister innehåller uppgifter om minderåriga barn. Mitt försvar för detta är att uppgifterna om ett barns existens är offentliga och att jag inte publierar något annat än födelsedata och namn. Den viktigaste anledningen att ha med alla generationer, är att tiden går fort, barnen blir snabbt äldre, och kanske intresserade av att ta del av vilka jämnåriga släktingar de har. Det är ju över huvud taget sådana skäl som gör att man publicerar ett sådant här släktregister. Ge mig gärna synpunkter på sådana här "publiceringsetiska" frågor!