torsdag 16 maj 2013

Släktforskarresan - kyrkorna i Valstads församling



Hångsdala kyrka
På vårt schema stod nu Hångsdala kyrka, som var en av dem som öppnats denna dag för oss.  Här var Andreas Tysks son Anders Odhelius kyrkoherde under sina sista år 1727-30. Han efterträddes både som kyrkoherde och make av Johan Beckner, som alltså gifte sig med änkan Maria Billmark. Johan Beckner flyttade så småningom till Valstad, och efterträddes då av Thore Odhelius svärfar Gustaf Salenius, som också är en av våra anfäder. Enligt Skara stifts herdaminne ska denne vara begraven under vapenhuset i Hångsdala kyrka, men vi upptäckte inte några spår av det. Kyrkan var vacker, och Jenny prövade predikstolen. 

Jenny predikar i Hångsdala kyrka
I Valstads kyrka var det gudstjänst denna dag, så vi strövade runt lite på kyrkogården i väntan på att gudstjänsten skulle bli klar. När vi så småningom fick möjlighet att gå in, visade det sig att inte heller här fanns några direkta spår av förfäder. De som varit kyrkoherdar här var alltså Johan Beckner, och så småningom Thore Odhelius, som bodde och verkade i Valstad eller dess annexförsamlingar  i ca 40 år. Det fanns dock inte några konkreta minnesmärken efter dessa båda.

Nästa anhalt var Vättaks kyrka. Kyrkorna i det här området ligger mycket tätt, så vi hade inte några stora avstånd att avverka. Vättaks kyrka var för ovanlighetens skull en träkyrka, och belägen uppe på en höjd, med en lång trappa upp från vägen. Den visade sig vara låst, vilket dock berodde på att vi var lite tidigare där, än vad Jenny pratat med damen på pastoratet om. Vi blev ändå lite oroliga att det blivit något missförstånd, så Jenny ringde ett av telefonnumren som stod på  kyrkporten. Det resulterade i att en vänlig äldre man så småningom (efter avslutad middag) dök upp, och guidade oss i kyrkan. Medan han avslutade sin middag passade vi också på att få i oss lite föda, samt tanka bilen. Ett planerat besök i Suntaks gamla kyrka ströks från programmet på grund av tidsbrist, men vi såg den några sekunder på lite avstånd. Åter till Vättak. Detta var en kyrka med fantastiska målningar. Om målaren Johan Risberg berättade vår guide att han ”både föddes och dog i ett dike”. Målningarna var utförda 1755, ett av de första år som Thore Odhelius var pastor i Valstad, enligt Skara stifts herdaminne. Men det kan säkert ha inneburit att han faktiskt var pastor i Vättak. Valstad, Vättak, Suntak och Kymbo verkar ha hört ihop på något sätt som vi inte alltid begriper. Att Thore Odhelius hade med målningarna i Vättaks kyrka att göra, är dock utom tvivel, eftersom en notering om detta liksom ingår i målningarna i taket. 


 ”Med Kyrkans egne medel och Sochnens willige understöd, är dena Kyrka målad, under den tiden Herr Mag. Thore Odhelius förestod nådåren uti Församlingen af Joh: Risberg 1755”

Det är så roligt att få se dessa namn på våra anfäder, förevigade antingen på stenar eller målningar. Man får en så konkret känsla av att de verkligen funnits. Allt det man letat fram i kyrkböcker och mantalslängder blir mera verkligt. Ja, vi fick veta mycket mer om denna kyrka. Det har från början stått en stenkyrka på platsen, men denna revs och ersattes av en träkyrka omkring 1718. Träkyrkan har sedan byggts till, och målningarna tillkom som sagt 1755. Målningarna har restaurerats på senare tid, eftersom de hade mörknat, bl a av sot från eldning i kyrkan. Om vår anfader Thore Odhelius visste vår guide ingenting, men vi vet ju rätt mycket själva om honom. 

Vättaks kyrka

Efter detta kyrkbesök gjorde vi som avslutning ett besök vid Assmundskvarn vid Tidan, där Thore Odhelius bott med sin familj någon period. Vi förstod nog var själva kvarnen hade varit, men givetvis fanns ju ingen så gammal bebyggelse kvar. Det var ändå roligt att med egna ögon få se denna miljö vid ån.

Efter detta påbörjade vi vår hemfärd, och landade i nutiden via ett besök på Ikea i Jönköping. Vi kände oss väldigt nöjda med våra upplevelser. Det är nu med en annan känsla man går vidare i utforskandet av denna släktgren. Man kan lättare se deras hembygd för sin inre syn. Guldkornen var förstås dessa tre: Anteckningen om att Maria Elisabeths dotter var gift med snickare Westring, stentavlan och gravstenen över Andreas Tysk i Åsle, och takmålningen med Thore Odhelius namn i Vättaks kyrka.

söndag 12 maj 2013

Släktforskarresan - Åsle kyrka


Åsle kyrka


På söndagen åt vi en god hotellfrukost, och gav oss sedan iväg. Detta med kyrkorna var lite rörigt. Vi var intresserade av kyrkorna i Valstads församling, som numera tillhör Tidaholms pastorat. Egentligen skulle alla kyrkor som tillhörde Tidaholms pastorat vara öppna från och med första maj. Nu var detta dock ändrat, eftersom man haft en anlagd brand i en kyrka i Tidaholm. Jenny hade därför ordnat så att några av kyrkorna i Valstad skulle öppnas under några timmar på söndagen just bara för oss.

Vi bestämde oss dock för att först besöka Åsle kyrka, som hörde till ett annat pastorat. Vi hade ingen aning om ifall denna kyrka skulle vara öppen eller inte, och vi visste inte heller om där fanns något intressant att se. Det vi visste var att vår anfader Andreas Tysk (farfar till Anders Odel och Thore Odhelius), född 1645, varit kyrkoherde här under ett antal år, fram till sin död 1727. Det var han som omnämndes av Anders Odel som en "braf gubbe", som jag skrivit om tidigare. Åsle kyrka var en fin liten kyrka med separat klockstapel. Och när vi tog i dörren, visade det sig att den var öppen. Så fort vi kommit in i vapenhuset, uppenbarade sig återigen ett fynd som gjorde oss upprymda. Ovanför ingången till själva kyrkorummet satt en stentavla med text som följer:



” Under thetta wapenhus hwilar
 fordom Kyrkioherden Hr Andreas
 Tysk med sin K hustru Christina
 Odhelia, hwilkas större grafsten
 finnes in uti Kyrkion, nest fram-
manföre Predikstolen.
ANNO 1727”

Eftersom kyrkan renoverats och byggts om, blev vi osäkra på om Andreas Tysk och hustrun verkligen låg kvar under våra fötter i vapenhuset. Hur som helst så verkade de stenar vi stod på väldigt gamla, och helt omöjligt är det väl inte att vapenhuset är på samma plats som det alltid varit, och att man i så fall inte heller flyttat på det som finns därunder. Men helt säkra är vi ju inte. Vi fortsatte in i kyrkan, och hittade även den ”större grafsten” som omtalades på stentavlan i vapenhuset. Den befann sig dock framme vid altaret, och just detta område var avstängt och larmat, så vi lyckades inte läsa all text på stenen. Vi kunde dock urskilja namnen, så vi visste att det var rätt sten. 

Den större gravstenen över Andreas Tysk och Christina Odhelius, framme vid altaret


Jag har googlat en del på Åsle kyrka, för att se om man nämner något om denna tavla i vapenhuset, eller gravstenen framme vid altaret. Av någon anledning är detta tydligen inte av så allmänt intresse. Det är lite konstigt, tycker jag, att man i en beskrivning av kyrkan inte nämner stentavlan, som är det första man ser när man kommer in genom porten. Vi funderade också över varför just Andreas Tysk har fått dessa båda minnesmärken. Det måste ju ha funnits massor av andra präster som inte nämns någonstans. Kanske kan det ha att göra med att han var i Åsle länge, och att han dog där. Han blev också gammal, för att vara på den tiden, 82 år, och det hade väl respekt med sig.

Efter lite fotograferande var vi så redo för kyrkorna i Valstads församling.

lördag 11 maj 2013

Släktforskarresa


Stifts- och landsbiblioteket i Skara


Lördagen den 4 maj gav vi oss iväg, Jenny och jag, på den sedan en tid planerade lilla släktforskarresan. Jenny hade gjort research, och en plan för resan, och hon hade också stått för alla förhandskontakter och bokningar. Själv behövde jag bara ansvara för vår förtäring, samt till viss del dokumentation.

Huvudpunkten denna första dag var Skara bibliotek. Vid Jennys telefonsamtal med biblioteket hade framkommit att en Johan Fredrik Odhelius skrivit ett stort verk om prästerna i Skara stift och deras familjer och släkt. Detta hade vi ingen aning om, och det framkommer inte vid googling. Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss av detta verk. Man hade även tagit fram en avhandling, skriven på latin av bl a Thore Odhelius, om Vartofta, samt en brevsamling med anknytning till Odheliusfamiljen. Dessa verk kördes fram till oss på en liten vagn, och vi anvisades plats vid ett litet skrivbord i en hörna, inte riktigt som vi föreställt oss en arbetsplats på forskaravdelningen på ett anrikt bibliotek. Det spelade dock en underordnad roll.

Johan Fredrik Odhelius verk visade sig vara fyra stora band med handskrivna sidor. Till en början kändes det lite hopplöst att veta vad man skulle leta efter i allt detta. Jenny kom snabbt underfund med att det fanns ett system i det hela, så vi kunde leta oss fram till Thore Odhelius familj. Där redogjordes i tur och ordning för Thores barn. Det för oss mest intressanta var barn nummer 3, Maria Elisabeth, denna gåtfulla anmoder, som vi inte ens hundraprocentigt säkert visste var vår anmoder. Nu läste vi med stigande puls:

”3) Maria Elisabeth, f. 1764, d. 1823 på Årnäs, gift med glasblåsare Grundel. Hade inga barn med honom, men en dotter utom äktenskapet, gift med snickare Westring i Mariestad.(min understrykning)

Efter allt detektivarbete hade vi ju varit tämligen säkra på att det var så här det förhöll sig, men nu kunde vi släppa den sista lilla osäkerheten. Kanske är det svårt för andra att föreställa sig, men en sådan här bekräftelse på något man anat, väcker faktiskt nästan en sorts lyckokänsla. Så efter bara någon kvart på Skara bibliotek var vi helt upprymda, och insåg att ingenting skulle riktigt kunna matcha detta fynd. Ändå läste vi förstås vidare, och där fanns mycket mera att hämta, om alla dessa prästsläktingar. Bl a framkom att Thores son Johannes, fältpräst vid Skara regemente, var ”svår mot hustrun”. Thores andra son Anders Gustaf, häradsskrivare, hade en son som var ”mindre vetande”. Thores dotter Magdalena hade en son som var regementsskrivare vid Västgöta regemente, och han ”hade goda gåfvor, men var hård och bitter, samt blef slutligen begifven på dryckenskap”. Thore själv var ju inte Guds bästa barn, det hade vi ju sett redan tidigare.

Tanken var först att vi skulle göra avskrifter direkt på datorn, som var med, men det visade sig vara en omöjlig uppgift under den tid som stod till buds innan biblioteket stängde. Då fick vi i all hast försöka fotografera av det viktigaste, men det blev lite för stressigt och hafsigt på slutet, så det blir nog att åka dit någon mer gång. Avhandlingen på latin tittade vi lite på, men trots mina latinstudier på gymnasiet, så fick vi inte ut så mycket av den, mer än att det var roligt att se den. Breven var inte heller av så stort intresse för oss, visade det sig. Det var egentligen dessa fyra band av Johan Fredrik Odhelius hand som var vår guldgruva.

När biblioteket stängt åt vi lite medhavd mat i bilen, och gjorde sedan besök i Skara domkyrka och på det närbelägna muséet. Sådant är alltid intressant. I denna gamla del av Skara, runt domkyrkan, vet vi ju att många anfäder och släktingar trampat omkring, när de varit inskrivna vid Skara skola.

Vi avslutade dagen lite lyxigt på Kurorten Mösseberg i Falköping, med middag, och bubbelpool, och lite simning i den varma poolen, och slutligen sömn. Nästa dag skulle det bli kyrkorunda. 


Mor och dotter i arbete