tisdag 15 juni 2010

Ytterligare några öden

När jag nu gräver vidare, så ser jag att den tidigare nämnda Inga Cajsa Andersdotter inte reste ensam till Fässberg. Hon hade sällskap av sin kusin Inga Cajsa Johansdotter, som var 3 år yngre. (I allafamiljer i Öxnevalla, Istorp och Horred hette minst en av döttrarna Inga Cajsa!) Dessa båda flickor, 19 och 16 år gamla, kom alltså till Korndals pappersbruk 1867. För den yngre av dem gick det inte lika bra. Hon blev ganska snart antecknad vid "Socknens slut", och blev kvar där så länge jag kan följa henne. Senaste bok jag hittar henne i är från sekelskiftet, då hon alltså är runt 50 år. Hon är då ogift, och verkar inte heller ha fått några barn. Hon "försvinner" sedan för mig, och jag vet inte hur länge hon levde.

En syster till denna yngsta Inga Cajsa, Sara Charlotta Johansdotter, född 1854, flyttade vid 18 års ålder till Eftra församling i Halland, och efter ytterligare några år till Göteborgs Domkyrkoförsamling. Vid 31 års ålder blev hon där med barn utan att vara gift. Hon reste hem till Öxnevalla och födde där sonen Axel Edvin i november 1885. Efter några dagar dog hon i barnsängsfeber. Pojken levde några månader, och jag gissar att det var hans morföräldrar som då tog hand om honom. Det gick väl inte så bra, för i mars 1886 dog han, drygt 4 månader gammal. Prästen i Öxnevalla skickade meddelande till Göteborgs Domkyrkoförsamling både om pojkens födelse och om moderns död, så dessa händelser finns dubbelt registrerade.

Det känns som vanligt lite tungt, när man försöker sätta sin in i omständigheterna kring sådana här händelser, som Sara Charlottas öde. Kanske hade hon en romans med någon som inte hade möjlighet att gifta sig med henne. Kanske var det inte alls så romantiska omständigheter, vad vet man? Men slutet på det hela blev en för tidig död för Sara Charlotta, och även för hennes son. Jag tror inte hon reste hem med lätt hjärta, men hennes pappa var vittne vid pojkens dop i alla fall, så jag hoppas och tror att hon hade sina föräldars stöd.

tisdag 8 juni 2010

Inga Cajsa Andersdotter från Öxnevalla

Jag återkommer nu till Inga Cajsa Andersdotter, som jag omnämnde i förra inlägget. År 1867, då hon är 19 år gammal, flyttar hon från Öxnevalla till Fässbergs församling, med adress Korndals pappersbruk. Hon träffar så småningom August Andersson från Götiska förbundets skola i Mölndal, och gifter sig med honom 1871. Hon flyttar då till denna skola, som även senare har adressen Roten D Mölndals Mosse. Så småningom flyttar familjen till Mölndals Västergård, och ytterligare senare till Åby Nordgården.

Inga Cajsa och August får elva barn. Första barnet, en son, dör i späd ålder, men samtliga övriga 10 lever långt upp i vuxen ålder och de flesta får stora familjer. Det är dessa jag nu försökt följa så gott det går. Jag har roat mig med att räkna deras barnbarn. Det visar sig, om jag räknat rätt, att Inga Cajsa vid sin död 1921 hade 27 levande barnbarn. Det blir ju en större skolklass! Tillsammans med de 10 barnen, och deras partners blir det en jättefamilj. Räknar jag mina egna barn, barnbarn och partners så får jag ihop det till 8. Jag försöker föreställa mig om det gick att hålla reda på alla bemärkelsedagar. Och inte kan det ju ha gått att samla alla för t ex julfirande.

Så småningom flyttade även Inga-Cajsas syster Anna Brita, född 1837, till Fässberg, tillsammans med sina båda barn Anders Johan och Emma Sofia. De flyttade dock först någon gång efter hennes makes bortgång 1875. Anders Johan fick inte några biologiska barn, men adopterade en son och hade flera fosterbarn. Emma Sofia fick i likhet med sin moster Inga Cajsa en mängd ättlingar som bidrog till att befolka Mölndal och Göteborg.

onsdag 2 juni 2010

Nu gräver jag djupt

Nu har det varit stiltje på den här bloggen ett bra tag. Ändå sitter jag och harvar framför datorn flera timmar, flera dagar i veckan. Nu när jag hållit på några år med släktforskningen, som pensionär, märker jag att jag förändrar min strategi och mina målsättningar. Jag gräver nu mycket mera framåt än bakåt, medan det tidigare var tvärtom. Det nuvarande sättet att arbeta tar oändligt mycket mera tid. Släktregistrens utseende blir också lite annorlunda, och det blir betydligt tjockare pärmar. Så t ex är min utgångpunkt för tillfället Lars Jonsson, född 1754, och farmors farfar till min egen morfar. Denna Lars hade två systrar. Med dessa systrar och deras ättlingar har jag varit sysselsatt minst en månad. En av dem har 115 ättlingar i rakt nedstigande led, och den andra ca 80. Detta förutom alla ingifta, och förutom dem jag inte kunna hitta. De nu levande ättlingarna finns i de flesta fall inte med, och med dem skulle siffrorna säkert fördubblas.

Varför gör jag nu detta? Det vet jag egentligen inte. Svaret är nog bara att jag inte kan låta bli, därför att jag är så nyfiken. En annan anledning måste vara att jag blir så personligen bekant med dem jag möter, att jag inte längre bryr mig om att vi har väldigt få gener gemensamt.

Den familj jag för närvarande umgås med stammar från Inga-Cajsa Andersdotter, född i Öxnevalla 1848. Hon är en av ättlingarna till Lars syster Brita Jonsdotter. Inga-Cajsa flyttade till Fässbergs församling och gifte sig där med snickaren August Andersson. De fick elva barn, varav endast det först verkar ha avlidit i späd ålder. Jag har hittills följt fyra av barnen, och många återstår således. De tre äldsta sönerna blev liksom fadern snickare, en av dem pianosnickare. De flyttade mellan olika göteborgsförsamlingar, och deras barn i sin tur verkar också ha blivit kvar i den trakten, så långt jag kunnat följa dem. Den dotter jag följt gifte sig med en man som tydligen var kriminell, och som hon skilde sig från 1916. Det måste ha funnits starka skäl för detta på den tiden. Paret hann i alla fall få fyra barn, varav det yngsta levde till 1994.