Släktforskarresa

Stifts- och landsbiblioteket i Skara

Lördagen den 4 maj gav vi oss iväg, Jenny och jag, på den sedan en tid planerade lilla släktforskarresan. Jenny hade gjort research, och en plan för resan, och hon hade också stått för alla förhandskontakter och bokningar. Själv behövde jag bara ansvara för vår förtäring, samt till viss del dokumentation.

Huvudpunkten denna första dag var Skara bibliotek. Vid Jennys telefonsamtal med biblioteket hade framkommit att en Johan Fredrik Odhelius skrivit ett stort verk om prästerna i Skara stift och deras familjer och släkt. Detta hade vi ingen aning om, och det framkommer inte vid googling. Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss av detta verk. Man hade även tagit fram en avhandling, skriven på latin av bl a Thore Odhelius, om Vartofta, samt en brevsamling med anknytning till Odheliusfamiljen. Dessa verk kördes fram till oss på en liten vagn, och vi anvisades plats vid ett litet skrivbord i en hörna, inte riktigt som vi föreställt oss en arbetsplats på forskaravdelningen på ett anrikt bibliotek. Det spelade dock en underordnad roll.

Johan Fredrik Odhelius verk visade sig vara fyra stora band med handskrivna sidor. Till en början kändes det lite hopplöst att veta vad man skulle leta efter i allt detta. Jenny kom snabbt underfund med att det fanns ett system i det hela, så vi kunde leta oss fram till Thore Odhelius familj. Där redogjordes i tur och ordning för Thores barn. Det för oss mest intressanta var barn nummer 3, Maria Elisabeth, denna gåtfulla anmoder, som vi inte ens hundraprocentigt säkert visste var vår anmoder. Nu läste vi med stigande puls:

”3) Maria Elisabeth, f. 1764, d. 1823 på Årnäs, gift med glasblåsare Grundel. Hade inga barn med honom, men en dotter utom äktenskapet, gift med snickare Westring i Mariestad.” (min understrykning)

Efter allt detektivarbete hade vi ju varit tämligen säkra på att det var så här det förhöll sig, men nu kunde vi släppa den sista lilla osäkerheten. Kanske är det svårt för andra att föreställa sig, men en sådan här bekräftelse på något man anat, väcker faktiskt nästan en sorts lyckokänsla. Så efter bara någon kvart på Skara bibliotek var vi helt upprymda, och insåg att ingenting skulle riktigt kunna matcha detta fynd. Ändå läste vi förstås vidare, och där fanns mycket mera att hämta, om alla dessa prästsläktingar. Bl a framkom att Thores son Johannes, fältpräst vid Skara regemente, var ”svår mot hustrun”. Thores andra son Anders Gustaf, häradsskrivare, hade en son som var ”mindre vetande”. Thores dotter Magdalena hade en son som var regementsskrivare vid Västgöta regemente, och han ”hade goda gåfvor, men var hård och bitter, samt blef slutligen begifven på dryckenskap”. Thore själv var ju inte Guds bästa barn, det hade vi ju sett redan tidigare.

Tanken var först att vi skulle göra avskrifter direkt på datorn, som var med, men det visade sig vara en omöjlig uppgift under den tid som stod till buds innan biblioteket stängde. Då fick vi i all hast försöka fotografera av det viktigaste, men det blev lite för stressigt och hafsigt på slutet, så det blir nog att åka dit någon mer gång. Avhandlingen på latin tittade vi lite på, men trots mina latinstudier på gymnasiet, så fick vi inte ut så mycket av den, mer än att det var roligt att se den. Breven var inte heller av så stort intresse för oss, visade det sig. Det var egentligen dessa fyra band av Johan Fredrik Odhelius hand som var vår guldgruva.

När biblioteket stängt åt vi lite medhavd mat i bilen, och gjorde sedan besök i Skara domkyrka och på det närbelägna muséet. Sådant är alltid intressant. I denna gamla del av Skara, runt domkyrkan, vet vi ju att många anfäder och släktingar trampat omkring, när de varit inskrivna vid Skara skola.

Vi avslutade dagen lite lyxigt på Kurorten Mösseberg i Falköping, med middag, och bubbelpool, och lite simning i den varma poolen, och slutligen sömn. Nästa dag skulle det bli kyrkorunda. 

Mor och dotter i arbete