onsdag 17 maj 2017

Funderingar om en dopfunt



Det fanns några få föremål som klarade sig från att bli förstörda genom branden i Mariestads domkyrka 1693. Troligen var det så att man hann bära ut några saker, innan branden tog över helt. Ett av dessa föremål är dopfunten i koppar. Enligt Mariestads domkyrkas broschyr är den tillverkad 1646, och testamenterad till kyrkan av Brynte Knutsson. Denna broschyr uppger också att givaren själv skulle ha blivit döpt i den. Jag har svårt att få ihop detta, såvida det inte rörde sig om ett vuxendop. Jag har hittat en inventarieförteckning för kyrkan från 1648, och där finns dopfunten med. Om den är tillverkad 1646, och skänktes av Brynte Knutsson senast 1648, så kan han knappast ha döpts i den som barn. Jag har också svårt att tro på broschyrens uppgift att den testamenterades till kyrkan, det måste handa om att den skänkts. Vad jag förstår, så levde Brynte Knutsson, så småningom adlad Cronsköld, i ytterligare ett antal år. Men för att förvirra mig ytterligare, så står det i inventarieförteckningen att den givits av S: Brynte Knutsson. Om S står för Salig, som det ofta gör, så skulle han ju ha varit död 1648. Detta måste utredas!

I vilket fall som helst så är detta ett föremål man tittar på med andakt, vilket också Jenny och jag gjorde vid vårt besök i kyrkan. Att tänka sig att någon satt och tittade på denna funt 1648, och plitade ner dess existens i kyrkans inventarieförteckning, och nu står vi 2017 och tittar på samma funt.

Det är knappt man vågar skriva detta, men denna dopfunt lever nog ett lite farligt liv i kyrkan, som står öppen och obevakad om dagarna, även om det står att funten är larmad. Må den få stå där i fred, i all evighet. 

Dopfunten i koppar, i Mariestads domkyrka (bild från kyrkans broschyr)


Ur inventarieförteckning 1648: "Funt af Koppar medh Koppar och Messingz becken till, gifwen till Kyrkian af S: Brynte Knutsson"

tisdag 16 maj 2017

Släktforskningsresa till Mariestad




Vy från gångbron över Tidan

Det har varit lite nyhetstorka på denna blogg ett tag, liksom många gånger förr. Jag har visserligen gnetat på en del, men inte upplevt några större sensationer bland fynden. Därför kändes det mycket stimulerande att Jenny och jag gav oss iväg på en liten släktforskningsresa den 6-7 maj, till Mariestad. Vi började prata om detta i samband med att vi nån gång i vintras specialforskade lite om vår anfader Christopher Hansson och den stora branden i Mariestad. Då kändes det som om vi verkligen ville se både staden och kyrkan, och känna att vi trampade samma stigar som vår anfader en gång gjort. Och nu blev det verkligen av, vilket ju inte alltid är fallet med sådana planer. Och det var ju inte för tidigt, med tanke på att vår första och hittills enda släktforskningsresa ägde rum för fyra år sedan. Beträffande Christopher Hansson och branden hänvisas till tidigare blogginlägg om detta.

Vi avreste alltså på lördagsmorgonen, i vackert försommarväder, från Värnamo och ankom till Mariestad via en paus på godisfabriken i Mullsjö. Ett besök på bibliotekets västgötarum var förberett, och vi fick all tänkbar service av Kerstin Ask, som särskilt ansvarar för västgötalitteraturen. Här kunde vi nu under några timmar studera det mesta som finns skrivet om stadens historia, och förstås mycket om branden 1693, som är i fokus för vårt intresse. Här fanns bl a kartor, artiklar i lokalhistoriska tidskrifter och artikelserier i dagstidningar. De senare mestadels författade av Åke Möller, en av de mera kunniga Mariestadskännarna. Det fanns även en innehållsrik jubileumsbok om staden. I någon av alla dessa fanns t ex ett avsnitt om rättsskipning och förvaltning, där vi kunde läsa om borgmästarens funktion i olika tider, och vilka dessa varit. Vi fotograferade flitigt allt av intresse och har ännu inte hunnit läsa igenom allt. Vi hade ju redan tidigare en rätt så klar bild av vad som hänt i samband med branden, men det var ändå inspirerande att se samma händelse refererad av andra, som en sorts bekräftelse på att vi uppfattat det hela rätt. Dessutom fanns mycket att läsa om stadens grundande, och kartor över stadsplanen både före och efter branden.

En rolig detalj gäller var branden uppkommit. Där hade jag i protokollen haft svårt att läsa, och funderade över om det stod ”djurens gård” (se mitt tidigare blogginlägg om branden). Nu visade det sig att branden hade uppkommit i Olof Dyrens gård. Inte alltid lätt med de gamla texterna.

Jenny på biblioteket
Efter detta installerade vi oss på vårt mysiga hotell Vänerport, och gick ut på en liten rundvandring i den gamla delen av staden. Här har man varit rädd om sitt kulturarv, och på alla äldre hus satt små emaljskyltar som berättade husets historia. Det ska finnas några få hus kvar sedan före branden, men vi blev inte klara över vilka dessa var. Däremot fanns några hus som var uppförda direkt efter branden, alltså strax efter 1693. I några fall hade de uppförts i en våning, och senare byggts på med en våning till. Ja, här traskade vi bokstavligen på samma gator, kanske t o m samma kullerstenar som vår anfader borgmästaren och hans familj, och det gav oss verkligen en speciell känsla. Vi tittade också in i kyrkan, som vi skulle få lära oss mera om på söndagen.

Efter detta blev det en god restaurangmiddag, och lite slappande på rummet före sänggåendet.



Ett av de första husen som uppfördes efter branden





Nästa morgon blev frukosten långvarig. Dels berodde det på att fanns så otroligt mycket gott att äta, och dels på att vi kom i samtal med ett medelålders par, som var från trakten och liksom hade lyxat till helgen med en hotellvistelse. De var också mycket intresserade av sin hembygd och av släktforskning, och vi hade hur mycket som helst att prata om.

På söndagen hade vi avtalat tid i kyrkan kl. 13 med Elisabeth Göthberg, en av de stora kännarna av Mariestads historia. Hon leder stadsvandringar, arbetar som guide, och har även skrivit en del om staden och dess historia. Detta var nog höjdpunkten i vårt Mariestadsbesök. Hon ställde upp enbart för oss två och vi fick både föreläsning och samtal om allt som vi undrade över och var intresserade av. Hon var också intresserad av vår borgmästare och frågade lite om honom. Det jag personligen uppskattade mest var att få hela skeendet med stadens och kyrkans anläggning insatt i ett historiskt och religiöst sammanhang. Varför denna enorma domkyrka i ett litet samhälle med några hundra invånare? Vad ville Karl IX med denna kyrka? Elisabeth berättade initierat om detta, nästan som om hon varit med på den tiden. Hon kunde också allt om kyrkobyggnaden, dess historia och dess olika inventarier, Det var fascinerande att lyssna på. Ja, det var mycket, som jag kanske får återkomma till.

Den ståtliga altaruppsatsen, skapad av Börje Löfman omkring 1700, och fylld av symbolik


Vi avslutade med ytterligare en promenad på de gamla kullerstenarna, och ett besök på McDonalds. Därefter hemåt i regnet.