Syndare i Väckelsång

Jag håller sedan en tid på att kartlägga en syskonskara, född i Mariestad och Skövde, och vilkas morfar är den Christopher Hansson som figurerar i föregående inlägg. Deras far är rådman och tullnär Hans Johansson, alltså svärson till Christopher.

Hans Johansson och Annika Christophersdotter Ehrengren fick elva barn, varav förvånande många levde till vuxen ålder. Större delen av dem spred sig också över landet. Det har lett till mycket letande i kyrkböcker, den där tradiga delen av släktforskning, där mycket tid ger lite utdelning. Man blir lätt lite sömnig. Ibland ramlar man över en del annat som inte alls har med den egna släkten att göra, och det kan vara lite uppiggande, om än många gånger tragiskt. Vad sägs om en födelsenotis som denna, från Väckelsång1731:

”Den 5 Augusti Kl 4 om aftonen föddes åter, Gud tröste och förbarme sig öfwer oss syndare här i Weckelsångs sochn hwaräst så många lönskaläger af kåta qwinfolk sig tilldrager, att ett Barn i Engia soldatetorp är födt och omsijder christnades d 15 augusti efter gudstiensten wid namn Anna. Fadren en gift Båtzman från Carlscrona som länge i synd lefwat med denna lööskonan Johanna Håkansdoter, som olyckligen framfödt detta sitt otidiga foster.”

(Därpå följer uppräkning av faddrarna)

I samma bok hittar man en s k avlösningslängd. Där återfinns inte detta par, av någon anledning, men väl en rad andra. År 1727 hade gifta hustrun Gertrud Persdotter ihop det med sockenskräddaren och fick sitt straff i maj året därpå. Samtidigt dömdes även sockenskräddaren.

”D 12 maij, gifta hustrun Giertrud Pehrsdotter i Bråten, för begångit enkelt Hoor med sochneskräddaren Måns Persson i Botahult, efter domb, af Konga Härads Ting i Ingelstad d 14 November 1727, att stå 3 Söndagar kyrkiopligt.”

Det framgår att Gertrud stod på pliktpallen sina tre söndagar under maj, och sedan fick Måns ta plats där i juni. 

Detta är bara ett exempel bland en mängd liknande, i detta syndens näste Väckelsång. Det väcker onekligen funderingar. Trots att jag släktforskat i decennier har jag inte stött på eller uppmärksammat dessa avlösningslängder. Det är ytterligare en pusselbit när det gäller att försöka förstå hur det verkligen var att leva i denna tid. Detta var vardagen. Man undrar om begreppet ”kärlek” över huvud taget fanns. Äktenskap ingicks av praktiska och ekonomiska skäl, och alla intimare förbindelser utanför den ramen var synd, som man blev dömd och straffad för. Man ska nog inte skylla detta på enskilda präster, som en del gör, utan förstå det som en del av lagen, som prästerna hade till uppgift att följa. Prästens del av detta verkar vara att utdela straffet, själva kyrkoplikten, att stå på pliktepallen.

Dock verkar det lite onödigt att gå till sådana överdrifter som att beskriva stackars lilla Annas inträde i livet, på det förfärliga sätt som prästen i Väckelsång gjorde.