Är Nils Eriksson i Sadelmakarkrogen min anfader?

Redan för flera år sedan kom min avlägsne släkting Christopher Tollnert och jag fram till en teori när det gällde Nils Westring, som är anfader till oss båda. Jag har skrivit om detta i tidigare blogginlägg. Både Christopher och jag härstammar från en sonson till nämnde Nils. Nu ville vi veta Nils ursprung och på så sätt komma ytterligare ett steg bakåt i anorna. Jag har nu senaste veckorna ägnat en del tid åt att leta bevis för att vår teori angående Nils var riktig, och nu tycker jag nog att jag kommit så långt man kan. Det gäller alltså att lägga pussel med indicier.

Vagnmakaren Erik Westring, min anfader, flyttade från Stockholm till Göteborg 1783. Inga tveksamheter där. Det framgick tidigt av flyttlängd i Göteborgs Kristine församling. Han kom från Katarina församling i Stockholm. Där gick han dock inte att hitta i vare sig flyttlängd eller födelsebok.

Då hittar vi en bouppteckning efter Christina Westerberg i Katarina församling. Hon säges där vara änka efter gästgivaren Nils Westring. En av hennes arvtagare är vagnmakaren Erik Westring i Göteborg. Det finns inga tvivel om att detta är vår anfader. Ytterligare tre barn nämns: Nils Westring, snickare i Stockholm, Johan Westring, vagnmakargesäll som vistas hos sin broder i Göteborg, och Brita Christina, gift med hårfrisören vid Operan, Peter Lindblad. Här kan vi alltså fastslå att Nils Westring är far till vår Erik Westring. Det framgår tydligt att alla dessa är parets gemensamma barn.

Vem var då Nils Westring? Nu har vi sökt i mantalslängder och taxeringslängder för Katarina församling, och sett att en Nils Westring under 1760-talet köpte två intill varandra liggande fastigheter i Katarina församling, nummer 76 och 77 i kvarteret Åsen mindre. Som en anmärkning vid köpet står ”bor själv i Västerhaninge”. Dessa fastigheter finns med under samma beteckningar i den ovannämnda bouppteckningen efter hustrun. Västerhaninge, alltså!

Då börjar vi leta i husförhörslängderna i Västerhaninge, men någon Nils Westring finns inte där. Däremot finns en Nils Eriksson, gift med Kerstin Johansdotter. Dessa bor på Sadelmakarkrogen, vilket gör oss intresserade, eftersom vår Nils Westring också ägnade sig åt krogverksamhet. Det visar sig att dessa Nils och Kerstin gift sig 1755, och fick sitt första barn 1756, sonen Erik. Vår Erik Westring var född 1756. Ytterligare barn är Nils, Johan och Brita Christina, och dessutom två söner som dör i späd ålder. Enligt mantalslängderna finns denna familj på Sadelmakarkrogen 1763. I nästa mantalslängd 1771 finns de inte längre där. (Nils Westring köpte alltså fastigheterna i Stockholm under just denna period.)

Nu börjar vi alltså känna att vi åtminstone kan ha en teori att Nils Eriksson i Västerhaninge är densamme som Nils Westring i Katarina, Stockholm. Sedan har det varit svårt att komma längre. Nils Westring återfinns inte i dödbok för Katarina, och inte heller påträffas någon bouppteckning efter honom. Änkan står som boende själv med den minderåriga dottern från ca 1773, på samma fastighet som tidigare nämnts. Varför heter hustrun nu Christina Westerberg, när hon i Västerhaninge hette Kerstin Johansdotter. Sådant är irriterande.

Det som hände häromveckan var att jag fick för mig att leta efter en flyttattest från Eriks flyttning till Göteborg. Tidigare källa var endast flyttlängden. Då hittar jag strax denna attest, och där står tydligt och klart ”född i Västerhaninge 1756”. Det är alltså den första och enda uppgiften om att Erik är född i Västerhaninge, ingenstans i senare husförhörslängder nämns detta. Det var så att säga en pusselbit som passade in väldigt bra. Letar man nu i födelsebok för Västerhaninge under åren 1755-57, så föds det endast en Erik, med far Nils. Det är vår Erik, född 1756 i Sadelmakarkrogen, till Nils Eriksson och Kerstin Johansdotter.

Vågar man nu påstå att Nils Westring är densamme som Nils Eriksson i Sadelmakarkrogen. Jag tycker att det börjar bli alltmer vattentätt.

Nils Eriksson köper alltså en fastighet och blir gästgivare i Stockholm. I samband med detta byter han namn till Westring efter sin hemsocken Västerhaninge. I Stockholm har man oftast släktnamn och inte patronymikon. Barnen för namnet vidare. Hustruns namn är fortfarande ett problem. Varför heter hon Christina och inte Kerstin? Kanske för att det faktiskt är samma namn, och hon kan t ex tidigt ha kallats Stina. Och Westerberg? Då tänker jag att hustrur vanligen inte hade sina mäns släktnamn vid denna tid. Hon kanske därför tog ett eget, Westerberg, som också anspelar på Västerhaninge. Detta med hustruns namn är den största svagheten i teorin, men allt annat stämmer så bra, att jag är beredd att fastslå mitt släktskap med Nils Eriksson i Sadelmakarkrogen. Kanske det irriterande sista frågetecknet rätas ut så småningom, på något magiskt sätt. 

Hörnet av Götgatan och nuvarande Gotlandsgatan på Söder i Stockholm i början av 1900-talet. I närheten av detta gathörn hade Nils Westring gästgiveri på 1760-talet. Har för tillfället glömt bildkällan, men någon stockholmssida på internet.