Lite bortförklaringar, och ett irriterande mail

Det är rätt mycket stiltje på denna blogg just nu, vilket känns tråkigt med tanke på dem som försöker följa min släktforskning. Men sanningen är den att när det saknas inlägg, så har det heller inte skett så mycket forskning. Det går lite i perioder, detta forskande. När jag var nypensionerad hade jag ett strikt schema, då jag forskade vissa timmar, fyra dagar i veckan, och då blev det fantastiskt mycket gjort. På något vis får jag mindre och mindre tid. Senaste veckorna har jag varit sysselsatt med målningsarbete i hemmet, och då hinner jag absolut inget annat. Jag har dessutom sedan ca ett år tillbaka en hund boende hos mig, som ska gås ut med några gånger per dag. Hunden Ares är 12 år gammal, och ägs av min särbo och mig gemensamt, och det var liksom min tur att ta lite mer ansvar för honom. Då jag slutade jobba bodde jag långt borta från barn och barnbarn, så barnvaktsinsatser var inte aktuella till vardags, och det är också något som är annorlunda i dag. Jag skulle kunna räkna upp ytterligare saker som tillkommit med åren, och tagit en del av släktforskartiden. Detta känns på ett sätt otillfredsställande, men å andra sidan är det ju så som livet ser ut.

För att nu komma in på något mera släktrelaterat, så fick jag för en tid sedan ett mail från en person som sade sig ha lösningen på ett av mina problem. Det gällde sergeant Lars Lundgren, anfader på farmors sida, vars ursprung jag inte lyckats spåra. Denna person påstod tvärsäkert att Lars Lundgren var son till Olof Lundgren och Märta Sofia Gyllenhaal. Lars Lundgren ska vara född omkring 1722. Jag tog mig an paret Lundgren/Gyllenhaal, och lyckades kartlägga deras liv efter vigseln 1707. De fick fyra barn, 1714, 1719, 1725 och 1730. De tre sista är födda i samma församling, och där borde ju då Lars finnas med. Det gör han dock inte. Jag frågade därför min sagesperson var man hittar källan till Lars födelse, eller vilka bevis som finns för att han är son till det nämnda paret. Svaret var att den person som forskat fram detta var tillförlitlig, men några källangivelser fick jag inte. Glädjen och hoppfullheten jag kände när jag först såg detta mail förbyttes inom några dagar till ren irritation. Det kan ju mycket väl vara så att detta är sant, men hur ska man bara förutsätta detta utan några källor? Jag jobbar ju inte riktigt så! Lars Lundgren får nog krypa ner i gömmorna igen, medan jag tar mig an andra, mera möjliga, uppgifter.

Jag kan alltså konstatera att jag har två stycken Lars, från ungefärligen samma trakt i Skepplanda pastorat, men från olika släktgrenar, där jag kört helt fast. Den andre är Lars Småberg. Båda dessa Lars är soldater. Även när det gäller Lars Småberg, är jag nu benägen att lägga honom till handlingarna. Man måste ju acceptera att det blir stopp någonstans, när kyrkböckerna blir alltmer sparsamma, bakåt i tiden. Mantalslängder skulle vara en möjlighet, men då måste jag ta ytterligare ett dyrt abonnemang, och det har jag hittills inte velat kosta på mig. Vi får väl se med tiden.