Familjen Gustafson, från Kråketorp till USA

Familjen Gustafsson, tidigt 1910-tal

I Kråketorp, Västra Torsås församling, Kronobergs län, bor hemmansägaren Sven Persson med familj. År 1884 är han till åren kommen, och sonen Gustaf tar över gården. Sven Persson och hustrun Brita Svensdotter hamnar på undantag på gården tills de avlider 1896 resp 1893. I samband med övertagandet av gården gifter sig Gustaf år 1884 med Karolina Eriksdotter, från samma församling, De blir kvar på Kråketorp till 1910, och får under denna tid 10 barn, som alla överlever. Förutom en dotter, som avlider i spanskan år 1918, och Gustaf själv, som avlider 1916, så förflyttar sig hela denna familj i omgångar till Amerika. Ingen enda förutom de nämnda två blir kvar i Sverige till sin död. De nio barnen kommer sedan att bilda en stor släkt i Amerika, och man kan få en överblick över dem i ett släktträd, i bokform, som en av släktingarna gjort.

Men åter till Kråketorp, och familjens liv där. Gustaf och Karolina får alltså barnen:

Axel 1885

Wendla1887

Edward 1889

Hulda 1891

Arvid 1893

Astrid 1895

Hilma 1897 (död i Västra Torsås 1918)

Oskar 1901

Erik 1902

Marie 1908

År 1896 återvänder en bror till Gustaf från Amerika, efter att ha vistats där 27 år. Han gifter sig på gamla dagar, och bosätter sig i Källhult, Västra Torsås. Jag har funderat på om han varit en inspiration till alla emigrationerna, men det är bara en fundering från min sida. 

Man kan nu notera att barnen börjar flytta iväg till Amerika i exakt samma ordning som de är födda. Den förste att ge sig iväg är således Axel, som emigrerar 1903. Sedan följer Wendla 1905, Edward 1908, Hulda 1910, Arvid (Irvin) 1911, Astrid 1912, och Oskar (endast 15 år gammal)1916.

På hemmaplan i Kråketorp händer samtidigt en del saker. Marie föds 1908, bara några dagar efter att hennes bror Edward står som utflyttad till Amerika. Axel och Wendla var då redan på plats där, och måste antagligen brevledes ha fått veta att de fått en liten syster till. År 1910 flyttar kvarvarande delar av familjen från Kråketorp till Skulatorp Ramnagård, och därifrån 1913 till Bohult. Anledningen är oklar för mig. Ättlingen Paul, som jag alltså nyligen träffade, hade en uppfattning om orsaken. Enligt vad som tydligen sades i familjen, så var det flera syskon till Gustaf som kom tillbaka hem efter vistelser i Amerika, och de skulle ha misskött sig så att gården måste säljas. Jag ser dock inget i församlingsboken, om att dessa skulle ha varit bosatta på Kråketorp. Gustaf  Svensson står som hemmansägare i Skulatorp Ramnagård, så han har antagligen köpt den. I Bohult står han däremot som brukare. Efter 3 år i Bohult avlider Gustaf Svensson, den 1 juli 1916.

Kvar i Bohult finns nu änkan Karolina med barnen Hilma, Erik och Marie. Oskar har just gett sig av till Amerika i april samma år som fadern dör. Han måste ha fått detta dödsbesked nästan omedelbart när han anlänt till Amerika. Hilma är nu 19 år gammal, Erik är 14 och Marie är 8 år gammal. Hilma får plats som piga i Öveshult 1917, men avlider där året därpå i spanska sjukan. Familjen i Sverige består alltså därefter av Karolina med barnen Erik och Marie. Sju vuxna barn befinner sig Amerika. Med den utgångspunkten är det inte konstigt om man ordnar så att familjen återförenas, och en rimlig gissning är att de vuxna barnen i Amerika ser till att finansiera en Amerikaresa för Karolina, Erik och Marie. År 1919 reser de iväg.

I folkräkningen för 1920 i USA bor Karolina och sonen Erik hos Edward med familj. Marie bor däremot hos sin syster Hulda och hennes familj. Enligt Paul så berodde detta på hennes skolgång. Marie var ju bara 11 år och fortfarande skolbarn vid ankomsten till Amerika. Det verkar som om de flesta syskonen slog sig ner i Iowa, och också blev kvar där. Axel var dock bosatt i Minnesota.

Ja, nu kan man fylla många sidor med dessa syskons familjer, sysselsättning, och öden i Amerika. Ättlingarna lär vara nästan oräkneliga vid det här laget. Men det får bli någon annan gång. Nu kan vi bara konstatera att Marie så småningom träffade Enoch Nelson, från hemförsamlingen Västra Torsås, och att det var deras son Paul jag nyligen träffade. Det var min inspiration till att följa den här familjen.

Tilläggas kan också att Karolina Eriksdotter aldrig lärde sig engelska. Hon bodde omväxlande hos barnen. Paul minns sin mormor väl, men kunde inte kommunicera så mycket med henne. Hon var aldrig ute i samhället och rörde sig. Hon dog 1950, 87 år gammal, i Aurelia, Iowa.