Lite om Gerda Johanssons sångkarriär

Nu vet jag lite mer om farmors halvsyster Gerda Johansson, pappas ”moster Gerda”. Gerda har lämnat efter sig en tjock klippbok, med program och recensioner från några år av hennes karriär. Boken förvaras på Göteborgs stadsmuseum, och jag har tagit del av den via digitala kopior. Detta har kunnat ske tack vare en väldigt tillmötesgående bibliotekarie på museet, Pernilla Karlsson. Det är med hjälp av den boken jag gör denna lilla beskrivning.

Före 1892

Ett tidningsurklipp, signerat H.E., berättar om hennes tidiga karriär. Det framgår inte vem H.E. är, och inte heller vilken tidningen är. Här berättas i alla fall att Gerda redan i unga år sjöng vid Stora Teatern i Göteborg, under en tid då Lorens Lundgren var direktör för densamma. Exakta årtal för detta framgår tyvärr inte. Efter detta, och fram till omkring 1892, turnerade Gerda med olika sångsällskap som gav konserter både i Sverige och utomlands.

Göteborgs damtrio

Under 1892 ingick Gerda i en kvartett som kallades Göteborgs damkvartet, bildad av C. B. Hultin. Väldigt snart tycks dock kvartetten ha förvandlats till en trio, Göteborgs damtrio. De övriga två i trion var Natalie Fermeus, första sopran, och Klara Ahlberg, andra sopran. Gerda Johansson själv var alt. Hennes stämma beskrivs i många av recensionerna som ”kraftfull, djup och malmrik”. Repertoaren bestod bl a av folkvisor, samt verk av Wennerberg och Bellman. I vissa recensioner framgår dock att man kunde ifrågasätta om kvinnor skulle sjunga Bellman. Det passade sig inte att höra sånger om dryckenskap från kvinnliga läppar, tyckte någon. Damtrion åkte på turné från Ystad i söder till Östersund i norr, och dessutom besöktes Bergen i Norge. I Stockholm uppträdde de både på Berns salonger och på Gröna Lund. Exakta år för detta är svårt att utläsa ur klippboken, men det tycks ha varit en kort och intensiv period, med tyngdpunkt på 1892.

Göteborgs-duettisterna

Gerda och Ellen, som gluntsångerskor

Efter en kort period, då Gerda Johansson uppträdde med duetter tillsammans med bl a August
Westling, så inleddes det flera år långa samarbetet med sångerskan Ellen Nordström. De framförde romanser, men blev framför allt populära för sina tolkningar av Gluntarna. De uppträdde då i manskläder, som Glunten (Gerda) och Magistern (Ellen). Med detta program tycks de ha turnerat från 1893 och ända fram till 1902. Alla annonseringar och recensioner är översvallande. Så småningom annonseras de nästan enbart som ”Fröknarne Johansson och Nordström, gluntsångerskor”. Men fotografier i andra typer av scenkostymer (som kan ses i förra blogginlägget) vittnar om att de även hade annat på repertoaren. Man kan gissa att ”folkdräkterna” användes i samband med folkvisor, och de mera eleganta ljusa klänningarna vid romanssång.Vidstående bild är av dålig kvalitet, eftersom det är ett tidningsurklipp, men jag tänker att den ändå kan ge en bild av hur "gluntsångerskorna" tog sig ut.

Efter 1902

Från och med 1902 förekommer allt fler annonser och recensioner där Gerda uppträder utan Ellen, och tillsammans med andra sångare och musiker. Hur långt karriären sträckte sig går inte att avgöra, eftersom klippboken endast sträcker sig till omkring 1902. I slutet av boken har Gerda, i stället för annonser och recensioner, klistrat in diverse dikter och tänkvärda ord, klippta ur tidningar. Även handskrivna små visdomsord förekommer.

Gerda Johansson avled 1937 i Göteborgs Annedals församling, som ogift. Hennes klippbok ska jag skriva ut på papper och vårda väl. Hur hon kom att välja denna sångens bana, kommer dock fortfarande att vara något av en gåta. 

Ett stort tack till Pernilla Karlsson, som hjälpt mig att få ta del av denna guldgruva.