onsdag 17 september 2014

Några tankar i hösten


Ja, det är svårt att hålla en släktforskarblogg uppdaterad, när man inte ägnar sig åt släktforskning. Sanningen är att det blivit mindre och mindre tid avsatt till detta. Det händer att jag blir sittande en hel dag från morgon till kväll, men sådana dagar kommer alltför sällan. Det handlar säkert om dålig disciplin från min sida, som jag bör kunna göra något åt. Jag VILL ju inget hellre än att syssla med detta. Kanske kom jag av mig lite under våren, då min tidsbrist berodde på saker jag inte kunde råda över. Nu kan jag dock inte skylla på detta.

Jag sitter fortfarande och följer ättlingarna till Andreas Tysk. Det kan man ha olika tankar om. Är det vettigt att snöa in så till den grad på ett enda spår? Denna släkt Tysk/Odhelius har nu upptagit min tid i säkert ett års tid, och det är mycket kvar! Samtidigt vilar tre andra släktgrenar i sina pärmar och datamappar. Där finns också mycket kvar att göra. Varför detta intresse för just Tysk/Odhelius?

Jag tror det har en enkel förklaring. Man måste vara ärlig. Detta är helt enkelt en mer spännande släktgren, med massor av fynd att göra på nätet. Här finns människor som satt avtryck i historien på ett helt annat sätt än den breda allmogen som kämpade på sina gårdar och torp på landsbygden. Jag har ju tidigare ägnat många år även åt detta, och engagerat mig i deras livsöden. Men som omväxling har det varit stimulerande att rota bland städernas folk, och personer som fått helt andra möjligheter. Det visar sig ju genom att jag hittar läkare, tandläkare, kaptener, journalister, till och med professorer och nobelpristagare. Dessutom olympiamedaljörer. Det tar också betydligt mer tid, genom att det finns så mycket information att hitta om dessa personer. Jag får väl acceptera att jag tycker detta är roligt, efter alla år med torparna, och inte känna någon skuld för det.

Andreas Tysk hade fyra barn, alltså tre förutom min anfader Anders Odhelius. Av dessa tre är jag fortfarande kvar på den förste, Thore, född 1690, och hans dotter Christina. Med denna takt kommer det att ta flera år innan jag är klar. Kanske måste jag ompröva denna modell, men inte riktigt än.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar