För en tid sedan fick jag överraskande ett mail från en
medlem av släkten Westring, som jag dittills inte känt till. Det var en man i
75-årsåldern, som visade sig sitta på en hel guldgruva. Han hade hittat till
min hemsida genom att googla på sitt eget namn, som var detsamma som hans egen
fars namn. Vi har sedan dess utbytt en hel del mail, och all möjlig
information. Denne Westring har ärvt en hel del dokument rörande vagnmakar- och
borgarfamiljen Westring i Göteborg, som
jag skrev om i inlägg i början av 2009.
Erik Westring, född i Stockholm 1756, drev vagnmakeri på
Vallgatan i Göteborg. Han hade övertagit rörelsen av sin svärfar Christian
Emmich. År 1802 inträffade en av de
stora bränderna i Göteborg, och vagnmakeriet ödelades, liksom hela kvarteret. Erik
Westring sålde den ödelagda tomten, och köpte i stället en fastighet på
Klädpressaregatan 4, nära Lilla Bommen. Dit flyttade han med sin familj, och
drev även sitt vagnmakeri där. Så småningom avled Erik Westring, och några år
senare även hans hustru. Det fanns tre efterlevande söner, och en av dessa var
min anfader Erik Aron Westring, snickare i Mariestad. De två övriga sönerna
bodde kvar i fastigheten vid Lilla Bommen, och de byggde så småningom även till
den, när familjerna i nästa generation också behövde bostad. Så här långt hade
jag själv kommit, när det gällde att skapa en bild av familjen Westring på
Klädpressaregatan, delvis med fantasins hjälp. Nu har jag fått bekräftelse på
att bilden var ganska riktig, genom ett dokument som min nya släkting skickat
mig.
I denna stora familj Westring rådde stor gästfrihet, och man
hade ofta bjudningar och musikaftnar. Både släktingar och andra borgarfamiljer
i Göteborg roade sig i detta hem. Två av Erik Arons döttrar från Mariestad
etablerade sig där som någon sorts jungfrur, med vissa hushållsuppgifter. Erik
Arons son Knut vistades under några år i Göteborg, som ”seminarieelev”. Nu har
jag fått veta betydligt mer om vad han egentligen sysslade med, och det var nog
inte så mycket studier. I stället levde han med i det glada livet på
Klädpressaregatan. Om detta har han skrivit i ett dokument som han plitade ner
på sin ålders höst i Mariestad. Här följer ett utdrag:
” Då jag hör god musik flyger mina tankar långt tillbaka,
ja ända till år 1863 och till den käre farbror Christian Westrings musikaftnar.
Farbror var mycket musikalisk och älskade sång och musik. Musikaftnarna lades i
synnerhet på höst och vinter. Såsom deltagare i musiken voro inbjudna
tullförvaltare Ahl?, namnet kommer jag icke ihåg förste fiol, direktör Åhlander
basfiol, tekniska läraren Hallin fiol, Ida andra fiol, farbror Christian
violonell. Piano för fyra händer trakterad av systrarna Jenny och Augusta.
Kusinerna Edward och August samt stadsmäklarna Landberg och Bager voro en
härlig sångkvartett. Såsom gäster voro mestadels inbjudna stadsfogde Amén med
fru, bankkamrer Berggren, kontorschefen Nicke Rodin, manufakutoristen Vernbom,
grosshandlande Oscar Larson, manufakutoristen Hallgren med fru och döttrar
m.fl. Detta voro härliga aftnar. Farbror Christians familj var ansedd för den
mest gästvänliga i Göteborg. Sådana musikaftnar slutades alltid med en enkel
supé samt en svängom i salen efter pianomusik. Farbrors familj bestod av tre
döttrar och tre söner bland vilka alla äro nämnda utom Rudolf samt min syster
Hedda Josefina som husmoderförestod hushållet.”
Det som känns roligt är att Knuts berättelse stämmer så väl
överens med den bild jag hade föreställt mig. Jag har läst bouppteckningar och
sett att familjen hade rikligt med konst, och en mängd musikinstrument. Jag har
ju också kunnat följa i kyrkböckerna, hur denna fastighet varit ett centrum
både för Westringarna i Göteborg och delvis för Mariestadsfamiljen.
Jag tänker återkomma med fler utdrag ur Knuts berättelse,
som är ganska lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar